Jag tänker erkänna. Jag gillar möten. Energifyllda såna, där luften fylls av bollar. Bara att fånga och bära hem till egna kontorslyan. Jag snärjde flera på lyra. Problemet är bara att jag redan har luftrummet fullt och inte längre klarar att jonglera hela gänget. Så gravitationen krävde sin tribut. Rena hagelskuren. När jag stängde datorn för dagen befann jag mig i ett bollhav.
Tassade över vägen och satte bollarna i spinn. De flög iväg ur skallen i takt med kandensen. (Spinningpass.) Jag tror att jag kickat iväg dem tillräckligt långt för att få en lugn natt. De första faller nog från skyn lagom till frukost. Tillbaka på jobbet lär jag få vada genom en ocean.
…………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Tack för denna inblick i ett exotiskt cirkusliv. Här i detta hushåll finns inga jonglörer. De manliga individerna klarar inte ens att bolla tvåboll utan alla tre håller krampaktigt i varsin stor medicinboll. En plikttrogen butler har sin blogg, jumper sin löpning och snitsaren har alltid någon fix idé i skallen. Tildo, som ju påstås vara kvinna, har större simultankapacitet, men tycks föredra att uppträda som clown.
jag tycker nästan det är tvärtom ibland, att efter en löpvända har man hittat massor med idéer men när man duschat, varvat ner och ska ta tag i de är de bortblåsta. Funderar på att ta med en diktafon på långpassen, eller Post-it-lappar kanske? 😀
Butlern: Medicinbollar är å andra sidan betydligt tyngre än den typ av bollar som finns i bollhav… Fullständigt livsfarliga vid jonglering.
Just nu överväger jag att införskaffa bollkalle.
Berglund: Post-it-lappar? Jag tror de skulle blåsa bort när du drar iväg. 😉
Jag får sällan nya idéer när jag springer, men däremot hittar jag då och då lösningar på problem. Löpningen rensar likocm bort alla irrelevanta sidospår.