I dag skulle jag springa. Har längtat fler dagar. Visualiserat mig själv tassade på lätta fötter över en matta av nyfällda löv. Naturen glödande som eld i höstsolen. Ett myspass i snacktempo, kanske till och med inklusive pic-nic. En energikaka att knapra på sittande på en sten, begrundande åkrarna som sakta sänker sig till vila.
Skulle springa, ja. För än har jag inte gjort det. Det blåser stormvindar. Det regnar småspik. Vädret som en rugguggla. Så långt sträcker sig inte motivationen.
Istället har jag cocoonat. Poat runt hemma, vinterbonat. Mattor på trägolven, kuddar i soffan, gardiner i fönstren. Elden knastrar i kaminen, stearinljusen är beredda på dunklet. Varmt te i favoritkoppen.
Sannolikheten att jag hoppar i träningskläderna är låg. Mycket låg. Men man vet aldrig. För när mörkret sänker sig tycker jag alltid att vädret är mindre ovänligt.
…
Prolog
Det blev en runda. Molnen skingrades och himlen bjöd på en glimrande vintergata. Studsade ut på regnvåt asfalt. Efter 6 K studsade jag inte längre. Blånageln på högran gjorde sig påmind. Rejält. Det är ju själva …. att ett förtjockat nagelskrälle stoppar min framfart. Pedikyr eller vinkelslip, det är frågan?
………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Jag röstar för vinkelslip 😉 Skönt att du kom ut till slut i alla fall:D
Vinkelslip är mer permanent lösning.
Helena och Johan: Japp. Pedikyr är för mesar. Min gubbnagel behöver hårdare tag. Beijers lär ha extrapris på diverse slipverktyg!:-)
Första stycket får mig att bli helt hänförd. Får mig att verkligen längta ut på en skön löprunda en vacker krispig höstdag…. Det var det inte igår. Vackert, alltså. Och inte speciellt krispigt heller. Snarare helsoggigt. Som Corn Flakes som simmat omkring i ljummen mjölk alltför länge.
Du gjorde rätt i att hitta alternativa sysslor då vädret var som värst. Det kallas väl för att vara adaptiv, och ses ju definitivt som en god egenskap.
Starkt att sedan ge sig ut. Trots blånageln. Helt sjukt att en liten nagel kan sätta stopp för en. Levde med nageltrång i många år under uppväxten. Vet hur djävulusiskt ont det kan göra när naglarna trilskas. I mitt fall blev det vinkelslip, eller i varje fall en skalpell, för att få bukt med nagelproblemen, som sedan dess är ett minne blott 🙂
Amputation! Chop!!!
(Vadå, benet, kårnflejksröra som är så gott!)
En ganska spännande löpardag i bloggosfären. Ett slags ”landet runt” i storm och regn. Stockholm, Uppsala, Kristiansstad, Enköping…. Jag tycks ha klarat mig bäst i ett läigt motionsspår nära hemmet.
Tänkte skriva något vackert om silkesmasken som spann en kokong och blev en fjäril, men sen såg jag en silkesfjäril på bild och då ångrade jag mig.
Benet: 🙂 Cornfakespass är karaktärsdanande! Sållar agnarna från vetet. Jag är ett litet bekvämt vetestrå, du ett självhärdande ax!
Usch för nageltrång. Hade jag också som liten. Aj! Jag misstänker att min nagel behöver fotvård – av en specilist. Gör mig nojjig. För till såna går väl bara gamla tanter i lila hår och papiljotter?
Tildo: Det var en gång en man som tyckte att stortån skavde i stöveln. Gick resolut till hugubben. Det blev inte bättre…
Jumper: Vallentuna – i stormens öga?
Hihi! Den var sannerligen en ful liten gynnare, silkesmasken!
Pedikyr? Det är ju sånt man betalar för. Fixa ditt eget operationsbord med sax, alsolsprit, fotfil, nagelfil (sandpappersvarianten) och ett stort glas whiskey. Gör sedan det som faller dig in.
Jag undrar hur mycket dessa blånaglar satt stopp för i år? Inga tålösa, läckra skor, inga Asics nooosa (buhuhuhuuu), inga längre turer medan de dunkar och har sig.
Finns Asics i modell Näbbstövel?
Mia: Whisky var det! Jag försökte fila lite igår, det gjorde ooont. Tar mig en hutt i kväll och gör ett nytt försök.
Läckra, tålösa skor är bara att glömma. 30 % av mina tånaglar är blåa. Ser inte så snyggt ut. Tur att det börjar bli vinter.
🙂 Vi kanske ska lämna in ett förslag till Asics utvecklingsavdelning?
Tildo: Hugubben? Huggkubben, menade jag förstås. Helt obegriplig – och säkert freudiansk – felskrivning.