Ryggslutet skriker hur jag än placerar fötterna eller undviker att översträcka knäna. Det sitter ettriga pissmyror under fotsulorna. Rösten skrapar och ögonen är fulla med envetna sandkorn av trötthet. Att vara utställare på en mässa sätter sina spår.
Kollegerna drar sig tillbaka till hotellrummet. Vilar innan middagen. Jag drar på mig löparkläderna. Upptäcker Jönköpings cykelvägar när kvällningen övergår i mörker. Ser min löpande spegelbild i skyltfönstren. Räknar ljusspeglar per kvadratmeter vättervatten.
Klockan nio börjar kollegerna gäspa vid middagsbordet. Snacka om sköna sängar och uppfluffade hotellkuddar. Men hallå, skulle vi inte leva nattliv?
Vid frukostbuffén står kollegerna och kisar med rödkantade ögon. Jag har redan läst tidningen. Och käkat fil med sjuttioleva sorters musli, nypressad apelsinjos, äggröra med bacon och prinskorv, fruktsallad och en croissant. Jag har duschat också. Och sprungit. Morgonjogg i gatsopartimmen.
Odrägligt löparskryt och självgodhet? Jajamen.
Inte vet jag säkert att det är löpningen, men jag känner mig som en litet, aningen spretigt, energicentrum. Som om nåt vaknat efter en slummer. Låt kroppen löparvila och den går i ide. Väck den försiktigt och den blir fullständigt vild och galen. Och hur kul är det inte att springa sen. Jag sjöng. Högt.
…………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Heja Bureborn!
Jag anade att du var ute på vift då det varit ovanligt tyst från Enköpingshållet på senaste tiden.
Din berättelse är så klockrent underbar. Visst är det en mallig, skön och mäktig känsla att springa på bortaplan vid konferenser och dylikt.
Kollegorna kan bara inte fatta hur man orkar springa efter en lång och jobbig dag. Och när de sedan får syn på en i löparstassen på morgonkvisten också så skakar de ännu mer på huvudet i någon slags oförstående avundsjuka.
Visst är det underbart?! 🙂
😀
Jönköping är fantastiskt vackert att springa i så här års. Har du möjlighet någon annan gång ska du springa uppe i Öxnehaga naturreservat. Vackert så det förslår 🙂
Jag tycker synd om dina kollegor som inte vet vad de missar. En skön morgonjogg och sedan hotellfrukost på det. Kan morgonen börja bättre? 😉
Härligt, härligt. Jag väntar på den energin då jag kan knöka in ett pass om dagen 😉 Jag tror den kommer, energin. I can feel it !
Ja visst är det härligt! Jag tänker då inte på löpning i gatsopartimmen, som jag har mycket liten erfarenhet av, eller av konferenser, som jag över huvud taget aldrig upplevt, utan på hotellfrukost. Jag minns att jag någon gång för länge sedan, innan jag fanns till som ”jumper”, det vill säga före den stora fusionen, ibland bott på vandrarhem med betald fri frukost: Utbudet av ”sjuttioleva” (jag älskar felskrivningar) sorters müssli, yoghurtar, bröd, pålägg och joser är så som jag föreställer mig frukosten i paradiset.
Benet: Måste erkänna. Den där morgonjoggen gav jag mig ut på blott och enbart (nästan) för att stajla. 🙂
Och det är ett faktum; man känner sig extra duktig och proffsig när man packar ner löparkläderna – och använder dem – på en resa.
Karin: Öxnehaga har härmed lagts till i samlingen ”fina platser att springa på”. Tack vare joggingen kunde jag verkligen göra frukosten rättvisa. Annars har jag lite svårt att äta på morgonen. Har fullt sjå att få i mig en macka.
Slimslender: Klart energin kommer! Hösten är en energirik årstid.
Jumper: Livet före fusionen – om det har jag tusen frågor. Men anar att du för evigt kommer att bli mig svaret skyldig.
Hotellfrukostar är ett litet paradis på jorden. Nästan oändliga valmöjligheter – fast det här med sillen fattar jag inte – och en uppsjö av morgontidningar som färgar fingrarna svarta.
Fusionen:
Snitsaren + löparen = jumper + Tildo
(Det högra ledet bör också innehålla en snitsarrest)
Sill är inte gott.
Hotellfrukost och fluffiga kuddar låter som ljuv musik i mina öron. Men det må ju vara uppfriskande att springa upp sig i tempo på morgonen så där när ni sedan ska stå och visa er verksamhet i en montern hela dagen.
Gjorde du en blogg om mässan detta år? vore ju kul att se…*L*
Jumper: Aha!
Sill är gott. Men inte till frukost.
Paljetten: Sängarna är rent gudomliga. Hade varit ännu trevligare med sällskap…
Ingen Elmiablogg i år. *snyft*
Hehe det där är karaktärsstarkande. Morgonjoggar är trevliga när man väl kommer ut =)
Dunceor: Den väntande frukosten gjorde det betydligt enklare att ta sig ut sängen.