Det går inte undan i skogen, det är ett som är säkert. Rusade rakt ut idag. I skogen alltså. Över stock och sten. Ner i gyttjehål och över kalhyggen. På tuviga vallar och mossiga hällar. Hade lovat att testa de inlånade orienteringsdojjorna. För nej. Att springa i vanliga joggingskorna duger inte på lördagens Rhodenlopp. Arbetskollegan sade bestämt ifrån. Fick låna hans dotters.
Hon har större fötter än jag. Två storlekar. Det var lite luftigt vid tårna. Minst sagt. Jag drog åt skosnörerna så hårt det bara gick men gled ändå runt så smått i skorna. Trots det kändes det ok att kuta. Vristerna blev visserligen trötta, men fötterna hade klart bättre kontakt med underlaget. Och dubbarna sög fast även på slippriga trädstammar och hala höstlöv.
Kul var det oxå. Obanad terräng kan definitivt ge mersmak. Men som sagt – snabbt går det inte för ovana terrängare. Drygt 5 K på 40 minuter. Hoppas inte kollegan förväntar sig pallplats.
………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Åååååh! Idrottsgården i Gimo. Minnen, minnen !! Hur många unga vet att där förr hölls en av Sveriges viktigaste friidrottstävlingar varje år i juni. De så kallade Gimo-spelen pågick efter vad jag minns (eftersom man sov över) i dagarna två. De kallades ”lilla SM” eftersom de samlade hela svenska eliten. Det kan vara bra att veta på lördag.
http://gd.se/sport/friidrott/1.33650
Klart du ska ha terrängskor! De är ju hur tuffa som helst! Verkar vara ett roligt lopp, men passa dig för räven;)
Ja, det är klart du ska ha riktiga terrängskor. En liten anekdot från mitt orienterings- (eller rättare sagt: följa john-) äventyr i den Perstorpska skogen:
Då jag låg i start/målområdet med högtliggande vänsterfot inlindad i lånad Dauerbinda kom en och annan gammal orienteringsräv fram och frågade hur det stod till. Jag berättade vad som hade hänt och när de fick syn på mina ”vanliga” löparskor, så utbrast en efter en: ”Ja, det är ju inte så konstigt att du springer och vrickar fötterna i de där skorna!”.
Så, SKAFFA RIKTIGA TERRÄNGSKOR! 🙂
Men du kan ju riskera att bli orienterare ju!
Jumper: Jag ska beträda arenan med andakt. Deltog du själv?
Paljetten: Tuffa?! Jag tycker de ser lite skogsmulle ur. 🙂
Benet: Orienteringsräven har säkert en poäng. Och jag gillar att shoppa skor. Men frågan är om jag ändå inte väljer att springa i de inlånade dojjorna. Trots tjipp i skorna. För jag vet inte om jag vågar mig in i en butik för orienterare. Har de pannband på sig?
Masse: Känner själv att jag balanserar farligt nära gränsen…
Jo, jag deltog som utfyllnad i startfältet 1966 och möjligen 67. Minns att en australisk stjärna vid namn Peckham vann.
Kan du inte gå in i affärn med de lånade skorna och bara säga: ”Såna fast mindre”?
…eller terränglöpare… * drömmer * skor….
Jumper: Utfyllnad, jo jag tackar jag.
Faktum är att jag inte ens vet var man köper orienterarprylar…
Mia: Det är såklart terränglöpare jag ska bli! Och de använedr IceBug, eller hur? Inte nån ståldubbad variant av fotbollsskor.
Vad har du för storlek i skor???
Jag har många orineterarskor som du kan få låna om du vill!! Fast jag har stl 38-39 ungefär.
Skor kan man annars oxå köpa på plats, men då är de inte insprunga på ngt sätt.
Duck: Så gulligt tänkt av dig! Tyvärr har jag pyttesmå fötter, typ 35-36…
Jag har faktiskt löst det hela. Genom att köpa ett par skor. IceBug blev det. Orienterarskor kändes lite för specialiserat. Buggisarna kan jag dessutom springa med på is och snö. och det brukar det bli en del av här hos mig ute på landet.