Jag filosoferar över om lök och löpskolning har något gemensamt. Generera tårar, kanske? Möjligen hos dem som ser mig skutta omkring. De ser roade ut. Men det måste vara något annat? För varje gång jag ska skriva löpskolning blir det istället lökspolning.
Jag spolade lök idag igen. Indianhopp, tågång, höga skips och en radda utfall. Och så sprang jag en försiktig tur i mitt veckholmska jogginspår (ingen känning i underbenen). Sen lubbade jag hem, stretchade, och lagade lax med fänkål. Mums. Och första steget på vägen mot målet: mer fisk i det burebornska hushållet. Fisk är bra mot högt kolesterolvärde, det kan åtminstone inte försämra saken.
De ligger lite över gränsvärdet nämligen, mina blodfetter. ”Inte så bra”, sade sköterskan som utsatte mig för hälsokontrollen. Allt annat var tipp-topp. Men kolesterolet, nja. Hon tittade på mig och fortsatte: ”vi brukar rekommendera viktminskning… men det är ju inte aktuellt. Och så brukar vi uppmana folk att sluta röka, men – hon sneglar i sina papper – det gör du ju inte. Motion minskar det onda kolesterolet, är det något du funderat på?”
En kort stund senare trodde hon inte att mer motion var lösningen för mig…
Så nu gör jag vad jag kan: som försöker öka på fisken, fortsätter knapra omega-3, funderar på att köpa kolesterolsänkande smörgåsmargarin (men det verkar ju smådumt – jag har inte ”smörat” mina mackor på flera år). Men egentligen bidar jag bara min tid, för förr eller senare måste jag kräva medicinering. Höga kolesterolvärden är nämligen ärftligt i min familj. Och de ger dessutom otrevliga resultat för släktens medlemmar. Hur vältränade, slimmade och nyttigätande de än är.
En sak är säker. Jag kan aldrig sluta springa. För då skapar jag inte längre goda kolesteroler som kan käka upp de onda. Och jag behöver de snälla små gynnarna. Intet ont som inte för något gott med sig. När jag är 95 kommer jag banne mig vinna maraton i min åldersklass!
…………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Vad gäller kolestorgränsvärden har jag en liten anekdot från företagshälsovården. Det hela utspelade sig för några år sedan.
Ena året då det gjordes hälsoundersökning fick jag reda på att mitt kolestorolvärde låg strax över gränsen för vad som ansågs normalt. Jag blev, precis som du, överöst med frågor, råd, tips samt informationsblad och foldrar om hur farligt det är med högt kolestorol och hur man minskar på de farliga blodfetterna.
Ojdå, tänkte jag. Det här verkar ju högst alarmerande. Dock gjorde jag inte så mycket åt det utan fortsatte att leva i princip som tidigare.
Ett par år senare var det dags för ny hälsoundersökning. Denna gång hade mitt kolestorolvärde sjunkit. Men ytterst marginellt. Och eftersom jag legat precis över gränsen tidigare hade jag nu på grund av den minimala minskningen lyckats glida under densamma och alltså landat i ”det ofarliga intervallet”. Denna gång fick jag reda på att ”Det ser jättebra ut!”.
Hmmm? Inte visste jag att sjukvården kunde vara så fullständigt digital?
Hihi! En sak är säker, de är väldigt sifferberoende. Man kan ju inte låta bli att undra över hur stor felmarginal de där proverna har.
BMI är en annan favorit hos vår företagssköterska. Många, många åkte dit på den (det räckte med 0,5 ”poäng” över idealvikten) och fick sig en föreläsning om vikten av att gå ner i vikt. 🙂
Fast när det gäller mitt kolesterol finns nog en överhängade risk att det stiger. Har gjort så stadigt sedan första gången jag testade. Och jag lever nyttigare nu än jag gjorde då…
Jag håller med om att de är sifferberoende. Jag har varit med om att en överviktig läkare ger rådet till mig att sluta äta ost. Ungefär som att hon var ett levande bevis på att det var ett fungerande recept. 🙂 … nä kan själv! Men om det visar sig så att ditt kolesterol fortsätter att stiga, kan du då medicinera?
Du Sofia kommer att garanterat att bli den snabbaste senioren i spåret under 2060talet! *heja*
Ost?! Eureka – där har vi det! 😉
Det lär nog bli lite läkemedel för min del så småningom.
2060 då jäklar!