Klåda i kalufsen

Nej, jag har inte löss. Jag har huvudet fullt av funderingar. Försöker nämligen lägga upp en träningsplanering. I Excel. Bara programmet får mig att slita mitt hår.

Har analyserat förra säsongens träning. Ännu mer huvudbry. Jag var sjuk en del. Tre rejäla förkylningar, varav en var influensa, en slutade med halsfluss.  Sjukdomarna tvingade mig att vila. Ibland flera veckor i sträck. Drabbades av några småskavanker oxå: en trilskande hälsena och ett ömmande knä. De blev dock aldrig så illa att jag behövde vila mer än ett par dagar. Skavankerna oroar mig alltså föga. Men det gör däremot förkylningarna, som bet sig fast som ettriga illrar.

Läxa nummer ett är att inte börja träna för tidigt efter en förkylning. Den har jag (nog) lärt mig vid det här laget. När det gäller läxa nummer två vill jag helst inte öppna boken. På pärmen står det överträning. Tränande jag helt enkelt för mycket? Mer än min skraltiga kropp klarar om den samtidigt möter baciller och virus?

Förra säsongen följde jag Anders Szalkais 4-timmarsprogram inför maraton. Att springa efter samma program i år igen känns inte ett dugg lockande. Ingen utmaning. Totalt omotiverande. Så jag kikar på 3:30-programmet. Jag har inte drabbats av hybris. Jag satsar inte på att klara maran på 3:30, och jag tänker inte springa i de farter som herr Sz föreslår. Då skulle jag slita ut mig på en månad. Men jag vill springa mer, jag vill springa längre, och jag vill springa tuffare, än förra året.

Fråga nummer ett: klarar min kropp det, eller måste jag leva i ett berg av läbbiga näsdukar en vinter till?

Fråga nummer två: hur *svär* ska jag lägga upp träningen?

Ska jag ta 4-timmarsprogrammet och tuffa till det lite? Eller ska jag utgå från 3:30 och slipa av de hårdaste hörnen? Tota ihop ett helt eget recept känner jag mig definitivt inte mogen för ännu. Och utan träningsplanering klarar jag mig inte. Då degar jag ihop i soffan, och innan vårdagjämningen är mina lår mjuka som marshmallows.

………………………………………………………………………

Annonser

14 tankar om “Klåda i kalufsen

  1. Jag vill minnas att jag för två år sen jämförde min träning med Szalkais 4-timmars. Jag sprang fortare och längre, utan att jag tyckte att jag tränade så hårt. Jag tycker att de där programmen blir lite konstiga i början för den som tränat ordentligt tidigare. Det tar ju många veckor innan de kommer upp i lite volym och fart.

    Som någon kanske noterat, har jag uppträtt som löparguru på någon annan blogg (jag minns inte vilken) för vad det nu var värt. Att uppmana dig att våga lita på dig själv är inget lämpligt råd här, eftersom du ber om ett annat, men går det inte att använda Szalkais huvudidéer utan att stirra på hans siffror. Står det långpass, så spring långpass, men bestäm längden och farten själv (han har ju för övrigt tagit till ordentlga marginaler). Står det tempo så spring det, men bestäm fart själv osv. Jag tycker att det verkar konstigt om Sz kunde skräddarsy ett program åt dig utan att ha sett dig. Om du väljer mellan 3:30 och 4:00, så ta det som ser roligast ut och bestäm farterna själv eller efter Daniels eller McMillans tabeller.

    Personligen tror jag på flexibel träning, hårdare när man är på hugget och lättare när man är trött, men det är bara mina tankar.

  2. Szacke själv förordar att man kör det lite tuffare programmet (dvs 3:30 för dig) och tittar mer på tiden än sträckan. Dvs: kör 8 km löpning i 40 minuter blir 40 minuters löpning i valfritt tempo.

    Farterna efter McM eller Daniels är klockrent. Jag kommer att göra precis så, för övrigt – men med 3:00 och 3:30.

  3. Precis som Nix skriver så skall man enligt Szalkai himself välja det tuffare av programmen, och köra på samma tider (och helt enkelt köra så långt man kommer på den tiden).

    Brukade du vara lika mycket förkyld innan du började springa? Jag som aldrig blir sjuk hade tre rejäla förkylningar i år – det är en av anledningarna att jag plågar mig med Maffetone i vinter. Det kanske inte skadar att låta t.ex. långpassen eller några av lättdistanserna gå i lågpuls. Men det är rena spekulationer, jag vet egentligen för lite för att ge råd.

  4. Du som har så mycket spring i benen… kan du inte bara anmäla dig till ett toktufft lopp och inte planera så djävulskt och bara tokspringa loppet? Sen kan du kurera dig med varma bad och pedikyr. 🙂 … tuta och kör!

  5. Jumper: Lita på mig sig själv är ju ett klokt råd. Detsamma gäller din flexibla träningsfilosofi. Men jag känner mig själv – och i vissa avseenden är jag inte så klok av mig. (Eller så är jag det?) Om jag lät egna kroppen bestämma skulle den alltid signalera att den var trött för att på så vis slippa undan med ett lätt och bekvämt pass. Ett visst mått av ”tvång” är alltså av nöden.

    Ok, detta borde jag förmodligen veta men: Vad är Daniels och McMillan?

    Nix: Bara att erkänna – jag hade inte läst på ordentligt i Sz instruktioner. Tur att andra gjort det. Nu kliar det inte längre så farligt i min skalle. 3:30 utifrån tidsaspekten får det bli. Och så byter jag nog ut ett eller annat kvalitetspass mot lugna distanser.

    Fredrika: Jag tycker mig minnas att jag var mindre sjuk innan jag började springa. Eller snarare: jag drabbades inte av lika allvarliga förkylningar. Fast å andra sidan var jag inte småbarnsmorsa på den tiden…
    Faktum är att jag upptäckt att många av mina distanspass går lite för fort – om man vill följa devisen 60-75% av maxpuls. Tänker åtminstone försöka dra ner på farterna när det ska gå lugnt till.

    Paljetten: Just i det här fallet tänker jag inte lyssna på dig – även om jag helt klart gillar varma bad. 😉
    Själva vitsen för mig är att anmäla mig till ett toktufft (med mina mått mätt) lopp och sen träna så att jag klarar det med ett leende.

  6. Lena: Jag hoppas att jag ska få farten på köpet. För snabbhetsträning är så jobbigt… 😉

    Jumper: WordPress har gjort sådär förut; låtit vissa inlägg vänta på moderering. Och det gäller både inlägg med och utan länkar. Alldeles slumpmässigt – och klart irriterande!

    Vilken fantastisk kalkylator – hur i hela friden har jag lyckats missa den!
    Nu ska jag bara försöka luska ut skillanderna mellan de olika typerna av intervaller. Tempo, cruise och speed. Nån initierad kan säkert hjälpa mig på traven… *fint inlindad fråga*

  7. Mia: Det var ju bara det lilla faktum att min känsla inte är att lita på. Den har absolut ingenting emot marschmallows-ben… 😉
    Men gissa om jag täbker suga musten ur Szacke! (hihi, det där kan man ju roa sig med att tolka.)

  8. Bra fråga!!

    Jag tänker mig att ”tempo intervals” och ”cruise intervals” är intervallträning, men eftersom tempot är lägre på ”tempo” så är sträckorna där längre än de angivna exemplen under ”cruise”. Vid ”Speed workout” tänker jag mig vila mellan upprepningarna. Säkrast dock att fråga någon klokare (t.ex. Nix som läst Daniels Running Formula”).

  9. Jumper: Jag ska försöka skaka ut ett svar från Nix.
    Men jag tycker dina tankar ser klart vettiga ut. För enkelhetens skull skulle man kanske kunna översätta både ”tempo intervals” och ”cruise intervals” till fartlek?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s