I en kommentar till föregående inlägg använde jag uttrycket ”känna sina löss på gången”. Butlern konstaterar därefter att uttrycket är okänt för de hemmavarande medlemmarna av det snitska hushållet. De googlar på begreppet. Varvid jag självfallet måste göra detsamma.
Uppenbarligen kan man lära känna sina löss rent bokstavligt. Det påstår i alla fall en källa som hävdar att uttrycket ”känna sina löss på gången” härstammar från medeltiden. Ska tydligen syfta på att man lärde sig att stå ut med sina egna löss, men led pin om man utsattes för andras.
Plötsligt finner jag mig leta all möjlig information om löss. Mycket jag inte visste. Som att man kan sätta ohyra på folk med magiska metoder. Bara att koka en brygd på nio löss och nio loppor när månen är i tilltagande. Dekokten sparas en månad, och sen är det bara att smeta in den på tröskeln till det hus där man vill att odjuren ska flytta in.
Man kan förexten känna sina pappenheimare oxå. Och googlar man på just det får man dessutom lära sig att det finns något som heter kyrassiärregemente. Allt detta bara för att jag ville hitta en vedertagen förklaring till talesättet ”känna sina löss på gången”. Så här kanske: veta hur en viss grupp personer, om vilka man har god kännedom, kan tänkas handla i en viss situation.
Jag vet i alla fall en sak säkert. Vissa av mina löss känner jag bättre än andra. Speciellt en liten lus. Hon heter Pumlan. I övrigt kliar det mest i huvudet.
…………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Vad är detta? Ett snitsarinlägg, fast skrivet på Bureborns spänstiga språk!! För att fömedla samma mängd information hade snitsaren behövt tre decimeter i stället för som här bara drygt en.
Pappenheimarna har snitsaren använt sig av någon gång. Av något startnummer har han också någon gång fått någon muntlig föreläsning, som han glömt, om bakgrunden till uttrycket. Googlar ”kyrassiärregemente” och får som fjärde träff Blogg@Bureborn. Så snabbt förvandlas man från nyfiken sökare till kunskapskälla. Längre ned: Om Pappenheims kyrassiärregemente som hjälpte Wallenstein att ge Gustaf II Adolf på nöten vid Lützen. Tydligen blev Pappenheim och Gustav skjutna samma dag. Nej nu måste jag gå och lägga mig om jumper ska orka springa i morgon. (Oj vad skrev jag?)
Butlern: Snitsarinlägg minsann, det tar jag som en komplimang och rodnar klädsamt.
Dott nya googlande säger en hel del om metoden som tillförlitlig källa… Men kul är det.
Hoppas Jumper fick sig en fin löptur i decemberrusket.
Med ett ”snitsarinlägg” menar nog butlern ett hopknåpat kompilat av framgooglat vetande, oftast dessvärre skrivet på ett omständligt språk. Vill du känna dig komplimenterad bör du följaktligen i stället ta fasta på den andra halvan av butlerns mening.
Eller vid närmare eftertanke, låt bli att ta fasta på något alls. Men skriv! Låt mig säga så här: Jag har och har haft mycket glädje av din blogg här i min exil och jag har även sett flera andra svenskspråkiga gamar här läsa den i smyg.
Asgam: Akta, akta – jag kan drabbas av storhetsvansinne! *rodnar nu alldels våldsamt*
Finns det förexten någon chans att du återkommer från exilen på mer permanent basis? Eller föredrar du att flyga in mer sporadiskt?