Träning ska inte vara en tävlingsgren. Jodå, jag blir taggad. Peppad. Men får också en stressknut i magen och stirrig blick. Måste ligga först i min egen liga, annars mår jag lite dåligt. (Uppenbarligen har jag mer tävlingsinstinkt än jag vill erkänna.)
Jag registrerar min träning på Piggelino. Där kan man – som på många andra träningssajter – följa andras träning, lägga till dem som träningskompisar. Fast på Piggelino heter de förstås inte träningskompisar. De kallas tävlingskompisar. Helt fel signal.
I min liga finns ett par kolleger. En av dem tränar inför Stockholm maraton (japp, det är jag som har lurat på honom en mara). Han följer samma träningsprogram som jag, men jag brukar ändå ligga före i träningsmängd. På Piggelino tävlar man nämligen i tid – inte sträcka – och jag springer långsammare än han.
Men i helgen gick han om mig. Och det gör mig irriterad. Och så blir jag irriterad över att jag blir irriterad. Istället för att vara tillfreds över att jag för en gångs skull lyssnat på kroppen, och unnar min slitna lekamen lite vila, får jag dåligt samvete. Grämer mig.
Så nu är jag irriterad. På att jag inte klarar att leva som jag lär – att blott och bart träna för min egen skull. Över att jag inte fullt ut unnar min kollega en lyckad träningsvecka. Så misunnsam är jag. Inom mig gnager dessutom en otrevlig frustration över att han – som först i år börjat maraträna – kommer att springa fortare än jag på SM.
Detta njugga, ogina jag gillar jag inte.
Men insikten får en positiv verkan. Jag har hittills inte tagit tag i den mentala biten i min löpning. Hög tid!
Vem som strejkar i rubriken? Mina ben. Jag försökte springa idag. Med betoning på försökte. Stapplade runt i spåret på spiror stela som stockar. Så ovilliga att kuta att det gjorde ont. Så omedgörliga att risken för att vricka fötterna hela tiden var överhängande. Ett riktigt pisspass. Väl förtjänt.
………………………………………………………………………..
Jag gillar verkligen din ”nya” sida av dig själv. Klart du ska vara bäst!
Näst efter mig då…
Det är ju bra att du har mer tävlingsinstinkt än du vill erkänna, det kommer att vara behövligt när du gör din tävlingsdebut för ULK i Borecup i Vallentuna i helgen! Startnummer X, som beslutat sig för att använda första person singularis när han gör inlägg på andra sajter än Snitsarens (där han mest blir ett neutrum) säger: jag känner igen syndromet, man jämför sig hela tiden, medvetet eller omedvetet, med sina medlöpare. Jag tror att detta faktiskt är en fara och en följd av vår genom-Garminiserade och -bloggoserade värld. Jag är nog benägen att tro att det mest är av ondo och skapar ondödig stress. Den enda jämförelse man bör göra är med sina egna tider men även detta kan skapa stress.
Åh, vad skönt att det inte är bara jag som hatar de andras stapeldiagram som skjuter i höjden och den egna oförmågan att låta dem hållas. Men jag tycker ändå det är bra att synliggöra dessa känslor och låta dem vara moroten, helst om man är en soffliggare som jag själv. Jag behöver en smula dåligt samvete och en nypa nu-djävulen-ska-ni-få-se!
Har inte Piggelino möjlighet att visa sträckor också, så att när ni jämför era prestationer kan göra det under samma förutsättningar (handikap liknande den i golf).
”PiggelinO” !!!?? Jaha det finns tydligen på riktigt när man klickar på länken (ja även annars naturligtvis). Där äger väl inte de oinvigda rätt till insyn? Varför kan man inte samla alla ”puls, jogg, funbeat och piggelunk” under ett gemensamt paraply. En stor transparant gemenskap, där alla kan se alla?
Jag, som gärna kallar mig ”jag” jämför mig gärna med vem som helst och säger ”Jaså hon springer så fort, kul för henne”. Även jämförelser med mig själv utfaller numera till min nackdel. Om du springer på lördag (Vet månne startnumret något som inte jag vet?) finns det (i mån av hälsa) en som i alla fall kommer långt bakom dig i mål. Han heter jumper och kommer att vara glad ändå. 🙂
Jogga: Men jag är ju en snäll tjej…
Startnumret: Jag står nog över den där ULK-debuten… Jag är svårtövertalad när kroppen strejkar nämligen. För då kan jag ju förlora…
Du har helt klart en poäng i att dessa ständiga digitala och på-metern-och-sekunden-korrekta jämförelser skapar onödig stress. Men lite tveeggat är det allt. För samtidigt finns sånt stöd att få, virituella axlar att gråta ut mot och gott om pepp när egna orken och lusten tryter. Men det är svårt att balansera.
Paljetten: Jodå, man kan jämföra sträckor också. Då vinner jag!
När jag började med Piggelino var det just det där jag behövde, ett extra samvete som fick ut mig på vägarna. Det behöver jag inte längre. Jag skulle behöva en tävling i att vara bäst på att våga vila.
Jumper: Hm, jag trodde faktiskt att man kunde se in på Piggelino utan att vara medlem, men ser nu att det går inte. Vicken sniken sajt!
Jag lär inte dyka upp i Vallentuna. Varken i spåret eller – tyvärr – bredvid. Men jag kommer att heja på dig på distans. Och glädja mig åt att du gör ett strålande lopp och går i mål som en verklig segrare.
Har förexten insett att min missunsamma inställning bara gäller en begränsad skara och vissa specifika ”grenar”- de jag tycker att jag borde vara bättre än och i. I fallet med kollegan borde jag (tycker jag)träna mer än han. Men jag grämer mig inte alls över att han springer fortare än jag. I snabbhetsgrenen tävlar han i en högre division. Och jag glädjer mig helt utan avund när folk som tränar och tävlar i andra ”divisioner” gör en bra insats. Jag är nog ändå en rätt trevlig person…
Klart du är en trevlig person, med eller utan tävlingsinstinkt 😉
Kan definitivt vara bra med lite jävlar-anamma. Det lär behövas när man skall ta sig över Västerbron på andra varvet har jag hört.
Piggelino förresten. Why? Kom till jogg.se och bli ”joggkamrat” med mig och jumper istället 🙂
Benet: 🙂
Jag har lekt med tanken att överge Piggelino – som faktiskt har en del brister. Började med Piggelino tillsammans med ett gäng arbetskamrater – tror det var inför vår första Vasastafett.
Men på Piggelino finns min träningshistoria loggad. Och jag gillar att ha allt på ett och samma ställe.
Det går också att vara med på två ställen, som t.ex. jag på jogg och funbeat. När jag skrivit en eventuell kommentar till löppasset på joggsidan, kopierar jag den till funbeatsidan. Det går på ett kick. Jag trivs dock bäst på jogg.se som jag tycker har en behändigare kartritarfunktion. I värsta fall får jag väl logga in mig på piggelunk om jag vill se dina siffror. Och det vill jag ju.
Jumper: Jag har fullt sjå att hålla reda på bloggen och piggelino… Och hinna kolla av alla andras äventyr…
Man kanske borde börja jobba halvtid?
Jag förstår 🙂