Utmanaade löparjaget igen och gav mig på ett distanspass med ULK. Halva truppen höll lägre tempo idag. Jag tror det berodde på att jag smågnytt lite över hög fart under tidigare distanslöpningar. Stackarna. Nu tvingades några snigla sig fram i 5:25-tempo. Bara för min skull.
Det kändes inte heller lika slitsamt och andfått idag. Döm om min förvåning när jag kom hem och laddade upp passet mot datorn. Medelpuls 172. Lika hög puls som jag hade sist jag sprang distans med klubben – i 5:02-tempo. Och betydligt högre än i lördags när jag sprang ett pass här hemma i 5:25-tempo. Med en medelpuls på 163.
Jag känner mig inte övertränad. Jag känner mig inte sjuk. Är jag kär eller?
…………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Jag tror att du tyckte det var så spännande att springa med ULK så därför steg pulsen ytterligare några grader! Jag missar tyvärr alltid veckopassen eftersom jag jobbar i Stockholm. Kanske är 172 faktiskt ett ganska bra pulsläge för dig? Maffetempo är ju 180-ålder vad jag förstår, men är du inte äldre än 8 år?
I brist på pulsmätare, låter jag känslan vara min coach. Ibland räknar jag steg per andetag. In-in-in-in-ut-ut-ut-ut kallas fyrtaktsfart och är ett snabbt långpasstempo. In-in-in-ut-ut-ut är tretakt och betyder snabbtempo. Jag andas naturligtvis inte så när jag springer, men jag kollar takten ibland eftersom det är ett bra mått på ansträngningsgraden. Maffetempo motsvarar kanske 6-taktsandning, in-in-in-in-in-in-ut-ut-ut-ut-ut-ut. Låter det knäppt?
Kär i livet. Kär i löpningen! Pulsen är så beroende av dagsformen så den skall man inte stirra sig helt blind på. Det kan definitivt skilja 10 slag/minut från dag till dag.
Jumper: Det låter inte knäppt. Jag tänker ofta på dina in-in-in-in-ut-ut-ut-ut-andningar då jag springer. Speciellt i Maffefart. Jag ser hur många in respektive ut-andningar jag kan få till. Och det brukar ligga på 5 eller 6 i Maffetempo. 🙂
Startnumret: Och jag missar alltid söndagspassen – eftersom jag bor i Enköping och inte gärna slänger in en pendlingsdag till i veckan. Och jag som så gärna ville se vad du är fören filur!
Va, jag? Äldre än åtta? Kan jag aldrig tro!
Jumper: Inte ett dugg knäppt faktiskt. Jag har försökt mig på det där med att räkna andetag och steg. Men eftersom jag är kvinna kan jag inte hålla två saker i huvudet samtidigt – eller vänta nu…?
Jag lyckas i vicket fall som helst aldrig hålla koll på räknandet – istället lyssnar jag på hur jag låter. När det börjar spruta fradga runt läpparna går det fort.
Enligt känslan – och flåsljuden – sprang jag i medelhårt tempo i går. Typ.
Benet: Pulsträning gör mig ofta förvirrad…
Känns skönt att veta att min ombytliga puls är ett normalt fenomen. Men jag tycker ändå att det är lite underligt att pulsen och känslan kan skilja sig så pass mycket åt. Tro mig – sist jag sprang med medelpuls 172 (5:02-passet ovan) kändes det som jag höll på att avlida. Igår kändes det alltså som ett lagom jobbigt pass.
Så där är det för mig med, pulsen kan skena iväg på pass som går långsammare och ligga hyffsat på snabbare pass. Jag tror att det är så att vi lurar pulsen ”Haha – det trodde du inte att jag kunde va?” Så när det går långsammare tror kroppen att du vill öka… eller nåt.
Kör också Jumpers in- och utandnings”lek”. Framförallt på delar av min bana där det är mindre roligt, då får jag något annat att fokusera på.
Mia: Såklart – den laddar upp i väntan på allvaret. och så kommer inget allvar. Pilutta!