Förenat med livsfara

PANG!

Sista gången skottet small av befann jag mig nära. OK, inte så nära att jag riskerade tinnitus. Men alldeles för nära för att det skulle kännas tryggt. Motstod reflexen att handlöst ta skydd bakom en gran. Ökade dock takten till snubbelfart på den knixiga stigen.

Nåja, jag tror inte att någon satsat skottpengar på löpare i Trögdens skogar. Men jag känner mig inte helt övertygad om att jag inte går att förväxla med ett rådjur. Ett synnerligen långsamt och klumpigt rådjur. Med reflexväst…

Uppenbarligen pågick någon form av jakt i närheten av min del av Upplandsleden. Men ingen markägare hade satt upp någon varnande skylt. Jag hörde visserligen ett skott i fjärran redan efter tio minuter. Men då befann jag mig på klart behörigt avstånd. Sen kom de närmare. Och närmare.

Frånsett dödsskräcken blev det ett härlig runda. Snöfria stigar, men isen bar fortfarande över pölar och blöthål. Mina 20 K terräng  tog mig dryga två timmar att tassa igenom. Drygt halvvägs tog jag tag i veckans hittills bortrationaliserade löpskolning. Orkade trots det öka tempot på väg hemöver.

Nästa gång jag springer i skogen ska jag linda in hela mig i reflextyg. Sätta en saftblandare på huvudet. Och nyttja en siren. Men ut i skogen ska jag!

………………………………………………………………………….

Annonser

5 tankar om “Förenat med livsfara

  1. Usch! Var rägg om dig!

    Här i V-tuna är det tvärtom. Det finns skyltar som varnar för jakt, men inga skott hörs, vilket också är lite kusligt på sitt vis. Det enda skott jag hörde igår var förannonserat med nerräkning. Funderar lite på hur en saftblandare kan se ut. Tror inte butlern har någon i köket.

  2. Hu, det är läskigt det där! Sist jag var hemma hos päronen fick jag väja för jägarna, de hade inte heller satt upp några skyltar (fast jag tror jag skrämde allt vilt på en halvmils avstånd ändå 😉 )
    20 km terräng på dryga 2 timmar, jag tror minsann att fröken Bureborn fått upp farten rejält! Härligt tjejen!

  3. Gunilla: Kul att du kikade in hos mig! Jo, nog skriver jag om Trögden söder om Enköping. Kanske har vi gemensamma bekanta?

    Jumper: Snyggt sprunget av dig såg jag! Och inte kom di sist heller. 😀
    Saftblandare skulle förstås kunna vara detsamma som en tillbringare. Men det är också (norrländska?) för såna där blinkade ljus som amulanser och liknande fordon har på taket. De ger bättre effekt i skogen…

    Karin: Usch ja, jägare är läskiga. Och vad värre är – de har hundar. Som springer lösa i skogen. På jakt efter något…

  4. Googlar och finner att ”saftblandare” tydligen mycket riktigt är en vanlig beteckning för roterande blåljus och liknande. Helt nytt för mig. Denna blogg är sannerligen allmänbildande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s