Nu tänker jag beklaga mig. Försökte få lite medlidande från arbetskamraterna men möttes av fnysningar: ”du har ju valt det själv.” Ordet idiot uttaldes visserligen inte. Men jag hörde det nog. Tro inte annat.
Lunchpass. Då är det synd om mig. Absolut sämsta tiden på dygnet för löpning, men är det den tidpunkt som finns att tillgå får man bita i – ingenting. Jag var följaktligen hungrig, och kände mig helt kraftlös innan jag ens kommit upp på åsen.
Och så underlaget sen. Stelfruset snöslask. Jobbigare för vristerna än mina sessioner på bästa julklappen – en balansplatta. Efter sex kilometer hade smärtan i vristerna förflyttat sig upp i underbenen. Och vänsterhöften. Inbillade mig att jag drabbats av akut löparhöft och skenbensfraktur. Sprang tillbaka till jobbet och kved.
Till ingen nytta.
……………………………………………………………
blogg@bureborn 
Jag intygar att den frusna snömodden idag inte var något löpvänligt underlag direkt. Innan jag ömkar dig fullt ut behöver jag dock veta om du inte åt något alls på hela lunchrasten. ”Idiot” är ett starkt ord, men att hoppa över maten efter löpningen är inte så klokt. Före lunchlöpningen ska väl däremot en stadig frukost och en extra banan vara tillräckligt. Hur lång är lunchrasten? Har ni kaffepauser? Har du möjlighet att stoppa i dig något under arbetstid? Se där frågor som pockar på svar. Tills vidare säger jag preliminärt ett försiktigt ”Stackars bureborn!!”
Jumper: Det duger så gott med ett stackars!
Efter löpningen åt jag lunch. Såklart. Och jag hade ätit frukost oxå, en så rejäl som jag mäktar med klockan sex på morgonen. Vilket innebär att jag med nöd och näppe får i mig en smörgås och en kopp fruktsoppa. Jag brukar knapra i mig en macka på förmiddagsfikat, men i går satt jag i möte och kom inte åt matsäcken i kylskåpet. Annars brukar jag inte vara fullt lika utsvulten när jag ska springa på lunchen.
ALL löpning är nyttig. Det finns inga dåliga investeringar 🙂
När är bästa tiden att springa?
Att kvida inför oförstående arbetskamrater är nog ingen bra strategi. Bättre då att spela teater och verka oberörd och vänta tills någon med medlidande i rösten frågar hur du orkar?.. och på det här underlaget?.. I det läget tar du på sig din mest oförstående min och svarar:
-Hur då orkar? En sväng på lunchen är väl inget att orda om.
Om inte det här stärker dina aktier får du nog tyvärr konstatera att dina arbetskamrater helt saknar empati :>
Ja visst ja, ”klockan sex på morgonen”. Att jag aldrig lär mig hur det går till ute i det normala livet. Och i bilen kan du ju inte heller äta om du kör själv.
En annan impertinent fråga, som gränsar till det alltför privata, är den om ducsh. Vad som avhåller en mig närstående joggerska från lunchlöpning, är bristen lämpligt hygienutrymme i anslutning till arbetsplatsen. Å andra sidan tycks exempelvis Roger Bannister ha prioriterat bort duschen i sitt entimmarspussel:
”As a medical student at St Mary’s Hospital, Paddington, Roger Bannister chose to use his lunch hour for a 10-minute jog to Paddington track, where he ran 10 X 400m in about 60 secs with two minutes rest, then he ran back to work. The whole procedure took 48 minutes, leaving him 12 minutes to eat his lunch”.
Mia: Jag springer bäst en timme efter att jag ätit middag. Sen eftermiddag kan också funka – om jag fått i mig ordentlig lunch och en maffigt mellanmål.
Oliver: Jag tror att deras reaktion till största delen beror på att de drabbas av dåligt samvete över att de är lata… 😉
Jumper: Jag har en superarbetsplats när det kommer till träning. Ordentliga omklädnings- och duschutrymmen (folk här jobbar ute i fält -leriga åkrar, traktorer och gödselspridare). Och vi har flextid – lunchen ska infalla mellan 11-13. Den får vara allt mellan 30 minuter till 2 timmar lång. Huvudsaken är att vi jobbat våra 40 timmar när veckan är slut. Lång lunch betyder alltså sen kväll. Eller tidig morgon.
Aj fasen… Låter riktigt otrevligt. Antar att du sprang på ”vanliga” pjuck också, dvs inga is-buggar eller nåt?
Var rädd om fossingarna, vristerna och underbenen! Och gnäll gärna när de knorrar. Och fila gärna på syrliga kommenterar till de avundsjuka kollegorna som ännu inte insett löpningens storhet! Hade varit skönt att få läsa hur du tvålar till dem med välriktade dräpande kommentarer nästa gång de ondgör sig över din löpflit…
🙂
Benet: Inga ice-buggar, men jag hade varit klok nog att packa ner mina broddar (slide-stoppers) i väskan. Annars hade det varit totalt omöjligt att springa.
Jag är fullständigt urusel på dräpande kommentarer. Tips emottages tacksamt! 🙂