I virusets våld

I går eftermiddag hallucinerade jag. Kände hur mina fötter kämpade om fäste på den hala vägbanan, hur fartvinden smekte mina kinder och hur hjärtat pumpade blod till min löpande kropp.

Jo, tjena! I själva verket satt jag bakom ratten. Bilen rullade visserligen fram längs en av mina vanligare rundor. Men mer träningspass än så blev det inte.

Nu har jag inte sprungit på en vecka. Första dagarna var jag frustrerad. Sen började jag bli smått panikslagen över mitt kantrade träningsschema, och över det faktum att träningskompisen adderar timme efter timme i kalendern medan mina staplar slår i botten. Därefter var jag arg och besviken över att jag missar den efterlängtade träningshelgen med ULK. Nu har jag resignerat.

Det som började som en allmänt hängig fredag, och fortsatte med en risig småfebrig helg, har nu förbytts i en hals förvandlad till rivjärn och algblomning från näsan.

Har vid det här laget gett upp samtliga försök till huskurering. Försöker med en dåres envishet intala mig att det går att vila sig i form. Tycker inte synd om mig själv längre. Men håller ändå tummarna för att jag kan få springa – bara lite, bara försiktigt – i nästa vecka. Om inte kommer jag verkligen att börja se i syne.

………………………………………………………..

Annonser

7 thoughts on “I virusets våld

  1. Men då får vi se till ULK flyttar träningshelgen en vecka, eller hellre, köra om hela träningslägret nästa vecka, och veckan därpå, och veckan därpå, osv…..Tills dess krya på dig! (Algblomningen är ju trots allt säsongsbunden och även dina träningskompisar blir för eller senare förkylda)

  2. Rivjärnshals är inte roligt. (Jag hade det ibland som ung, numera får jag nöja mig med rivjärnsgomsegel). För löpformen spelar det dock inte någon större roll. Jag vilade förrförra veckan. Idag går benen som trumpinnar.

    Butlern tipsar: Passa på att läsa de böcker du inte hinner läsa de dagar du envisas med din löpning

  3. Oliver: Försöker intala mig det, men just nu känns det som om jag hotar ur mig muskelmassa. Äsch, jag tycker bara synd om mig själv!

    Jogga: Det hade det nog kunnat göra, om jag hade ork att knyta på mig skorna…

    Startnumret: Tack! Med tanke på hur entusiastiska flera klubbmedlemmar var över tanken på att få slita som djur en hel helg, skulle det inte förvåna mig om de nappade på idéen med konstanta träningsläger.

    Paljetten: Va, funkade chakrayogan? Eller lyckades du få in ögat i naveln? 😉

    Jumper: Jag skulle sannerligen behöva lite trummor i mitt liv. För övrigt har jag gjort just det Butlern föreslår: hann med ett brittiskt litet mord innan jag fastnade i Lars Noréns tegelsten till dagbok. Sidorna är onumrerade, men de ät garanterat fler än i biblen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s