Fingerad journal

Den gavs visserligen inte ut i tre band. Med grå pärmar. Men för övrigt kanske den blev exakt så som han planerat, Lars Noréns dagbok.

Jag trodde inte att jag så fascinerad skulle läsa om hur han städar, springer, köper sushi och shoppar kläder. Blir förälskad och patetisk. Tyckte om att titta in i hans liv. Via dagboken blev han människa. Men nu känner jag mig vilseledd. För han planerade redan under tiden han skrev den att ge ut den i bokform. Tjäna miljoner. Han försöker dock aldrig luras. Förklarar läget själv i dagboken.

Som för mig inte längre är en dagbok. Förlorar läsvärde.  Han regisserar. Friserar. Så som man gör i memoarer. Inte i en dagbok.

De vassa pilarna av hat och avsky han ideligen skickar mot förhatliga kulturkolleger och journalister blir bara en tröttsam hämnd. Bittra utbrott från en kulturelitens man som ständigt tjatar om att han slår underifrån. De många namnen beskriver inte längre ett intensivt liv, de förvandlas till självbekräftande namedropping. Han löprundor förvandlas till skryt. 

Han skriver ju enbart med syfte att de – och jag – ska läsa hans ord.

……………………………………………………………

Annonser

7 tankar om “Fingerad journal

  1. Ignorants have no say. Men redan titeln avslöjar väl att det är dramatikerns dagbok som erbjuds läsaren? Och vad kan då läsaren förvänta annat än en planerad och regisserad produkt?

    Jag är imponerad över att du orkat alla sidor. Något måste ändå ha hållit dig kvar?

  2. Tänker: Har inte alla etablerade författare, när de skriver dagbok eller privatbrev, i bakhuvudet att de kommer att bli offentliga en gång. Törs de vara riktigt ärliga då?

    Lite undrande: Din besvikelse eller rentav förargelse, när du inser att det du läser inte längre är privatanteckningar utan vanlig planerad litteratur. Om du vetat det från början, hade du då struntat i boken? Memoarer kan ju också vara läsvärda. Eller omvänt, hade du köpt de vassa pilarna av hat och den förljugna självhävdelsen om dagboken varit en dagbok som hittats efter hans död. Förstår lite hur du känner, men inte allt.

    Inte läst Norénboken, men sköterskan har.

    Ska försöka läsa ut Enquist. Tillrättalagda memoarer i tredje person (låter bekant) men ändå ett försök att förstå sitt liv.

  3. Oliver: I ärlighetens namn regisserar väl alla den egna dagboken. Men jag förvånas ändå över hur mitt sätt att läsa hans ”dagbok” förändras i samma ögonblick som jag fick reda på hans intentioner att ge ut den. Hans ord fick plötsligt ett bakomliggande syfte. Kändes inte längre autentiska.
    Men boken är ändå fängslande (jag har bara läst hälften, men kommer att läsa resten), även om jag läser den annorlunda nu. Som jag läser tillrättalagda memoarer. Men det är likt förbaskat bra skrivet.

  4. Butlern: Du lyckades visst smita emellan.
    Som du säkert kan gissa av mitt svar till Oliver hade jag läst boken ändå. Norén är en skicklig författare, och memoarer kan också vara bra. Men jag föredrar dagböcker (Syliva Plaths till exempel).
    Och jag hade faktiskt tolkat pilregnet annorlunda. Nu känns varje ord så förbaskat genomtänkt, ilskan konstlad och snipig.

  5. Det här med litteratur har alltid intresserat mig men det är ytterst sällan jag kommer så långt som till att införskaffa ”den där boken jag så gärna vill läsa”… 😉

    Kör hårt!

  6. Hihi, det är ju för väl att samma hejarop kan användas för såväl löpning som läsning. 🙂
    För springer gör jag inte så mycket just nu. Förkyld. Fortfarande. Fy!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s