En förundrad butler tittar länge på den märkliga tredje bilden, den från källarskrubben med propparna, spindelväven, den kirgisiske skogsarbetaren på teve, och det vita fältet till höger. En försiktig butler undviker att fråga något, ty han vill ju inte framstå som en sån, som till varje pris måste ”föstå” konst.
Ordet ”promenda” ger två och en halv miljon googleträffar. Törs inte heller fråga om det är en tangentsnubbling eller ännu ett ord på den burebornska vi har lärt oss att tycka om (Nig igen !).
*niger fint*
Slant (tyvärr) på tangenterna.
Mycket intressant tolkning av den tredje bilden. Jag skulle självklart kunna förklara motivet, men det förtar kanske mystiken?
Liksom dem första bilden, är den sista tagen in genom ett uthusfönster. Det vita du ser är fönsterfodren. Resten få fortsatt tolkas med betraktarens ögon.
Kan inte annat än att hålla med övriga betraktare som delat med sig ovan. Fascinerande bildsvit. Jag blev sittande ett långt tag innan de riktigt ville sjunka in. Skönt att ”hialösheten” dämpats med åren. Så att jag nu kan ge mig själv tid att verkligen titta. Och fundera. Verkar som att propp-samlaren har samlat på sig säkringar med varierande strömstyrka… Praktiskt.
Vackert Sofia!
Jag vet inte hur du gör men jag älskar att ta av mig vanten och stryka bort frost med händerna. Kristallerna sprakar sönder och ibland kan man höra hur de faller mot marken…
Fingrarna blir kalla och senare lite våta, röda och ömma.
Så som du skrev tidigare, det är lite förbjudet. Trasa sönder det vackra för en känsla, fingrars stimuli.
Benet: Hialöshet? Vicket underbart ord, lägger det genast till min samling. Uthusägaren är en mycket noggrann person, han har säkert en av varje propp.
Paljetten: Tack vännen!
Stryka frost med händerna, den njutningen har helt gått mig förbi. Måste ut och prova!
blogg@bureborn 
Betagande bildsvit som stoppar tiden. Ett rum för meditation. Komposition och symbolik med åtskilliga ampere. Like it!
*niger vackert*
Helt klart registrera man mycket mer av omgivningen när man inte kutar förbi den. En stilla promenda däremot…
En förundrad butler tittar länge på den märkliga tredje bilden, den från källarskrubben med propparna, spindelväven, den kirgisiske skogsarbetaren på teve, och det vita fältet till höger. En försiktig butler undviker att fråga något, ty han vill ju inte framstå som en sån, som till varje pris måste ”föstå” konst.
Ordet ”promenda” ger två och en halv miljon googleträffar. Törs inte heller fråga om det är en tangentsnubbling eller ännu ett ord på den burebornska vi har lärt oss att tycka om (Nig igen !).
*niger fint*
Slant (tyvärr) på tangenterna.
Mycket intressant tolkning av den tredje bilden. Jag skulle självklart kunna förklara motivet, men det förtar kanske mystiken?
Liksom dem första bilden, är den sista tagen in genom ett uthusfönster. Det vita du ser är fönsterfodren. Resten få fortsatt tolkas med betraktarens ögon.
Kan inte annat än att hålla med övriga betraktare som delat med sig ovan. Fascinerande bildsvit. Jag blev sittande ett långt tag innan de riktigt ville sjunka in. Skönt att ”hialösheten” dämpats med åren. Så att jag nu kan ge mig själv tid att verkligen titta. Och fundera. Verkar som att propp-samlaren har samlat på sig säkringar med varierande strömstyrka… Praktiskt.
Vackert Sofia!
Jag vet inte hur du gör men jag älskar att ta av mig vanten och stryka bort frost med händerna. Kristallerna sprakar sönder och ibland kan man höra hur de faller mot marken…
Fingrarna blir kalla och senare lite våta, röda och ömma.
Så som du skrev tidigare, det är lite förbjudet. Trasa sönder det vackra för en känsla, fingrars stimuli.
Benet: Hialöshet? Vicket underbart ord, lägger det genast till min samling. Uthusägaren är en mycket noggrann person, han har säkert en av varje propp.
Paljetten: Tack vännen!
Stryka frost med händerna, den njutningen har helt gått mig förbi. Måste ut och prova!