I går kväll somnade jag full av förväntan. Jag skulle få springa dagen därpå. Äntligen! Äntligen!
Vaknade. Med feber.
………………………………………………………………
blogg@bureborn
I går kväll somnade jag full av förväntan. Jag skulle få springa dagen därpå. Äntligen! Äntligen!
Vaknade. Med feber.
………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Ajaj inte roligt. Själv är jag pigg som en mört och har just vallat skidorna för morgondagen!
Här sitter jag och blir ledsen för att en flicka i Enköping inte kan springa. Det är lite märkligt när jag tänker efter.
Fjorton dar är lite länge för en förkylning tycker jag. Hur var det vid Stockholm Marathon? Var det ett liknandeförlopp då? Doktorn säger?
Vertex: Blygsamt användarnamn hörrö. 😉
Välkommen till min blogg. Kör så det ryker i spåret i morgon!
Jumper: Du är bra gullig som blir ledsen för min skull. Det känns (även det lite märkligt) faktiskt lite bättre när man får lite medlidande.
Överväger ett läkarbesök om jag är dålig till veckan. Mina virus brukar ha en förmåga att hänga kvar som ettriga illrar. Men när feber kommer tillbaka så här brukar jag misstänka bakterieangrepp. Och då ska jag banne mig ha antibiotika!
Faktum är att mönstret liknar det i maj förra året… Om tre veckor åker jag till Portugal…
Fan, helvetes jävlar.
Till doktorn. På måndag. Basta.
Lena: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!
Benet: Jag lovar. Om jag inte känner mig bättre… Bara tanken på en måndag på vårdcentralen kan göra vem som helst frisk som en nötkärna!
Skitbaciller. Stick!
Grattis, välkommen till gänget…. *feberyrar*