Pumlan hytter med fingret: ”Mamma, man får inte äte snö. Det finns maskar i den som gör dig kräkig.”
Men mamman är törstig efter löpturen och låter en tuss till smälta i munnen. Som hon gjort under hela passet. En grabbnäve jungfrulig nysnö här och där. Vit fluffig nysnö, inte hopklumpad, sandblandad plogvall. Fråga: får man mask i magen av att äta snö?
Jag tvivlar. Precis som jag gör över andra sanningar som Pumlan tar med hem från dagmamman. Typ. ”Usch mamma, inte pussa mig på håret. Det finns massor av baciller i håret. Det säger R.”
……………………………………………………………….
blogg@bureborn 
De enda regler jag känner till är den om gul snö och att man inte ska stoppa köttbullar i näsan. Jag tror att du bara blivit lurad.
Visst kan du käka snö! Svaret finns som alltid på nätet:http://www.alltombarn.se/smabarn/1.11821/du-far-mask-i-magen-om-du-ater-sno-1.20592
Snöäterskan i detta hushåll har också hört sägas, att det sägs, att snö innehåller mask. Hon äter ändå. Att hår innehåller massor av baciller är däremot säkert, om det inte är tvättat i sjukhussprit. Ännu mer baciller finns i mammornas munnar. Nu riktigt kryllar det av baciller i pummelhår till glädje för alla. Snitsaren tycker om baciller. Han säger torrt, att ett fåtal av dem har givit de övriga ett oförtjänt dåligt rykte. Jumper för sin del fastnar för ordet löpturen i ditt blogginlägg och säger: ”Låter skönt”.
En gammal butler minns sin mor berätta att hon inte fick hoppa i lövhögar som liten eftersom man då kunde få polio. Själv var hon en del av det upplysta folkhemmet och visste bättre.
På Stures länkade sida tas också (myten om?) sambandet mellan kyla och förkylning upp. Snitsaren berättar att han i trettonårsåldern genomskådade den äldre generationens varningar för kyla. Under sitt långa liv hade han inte märk något samband med de regelbundna förkylningar han fick. Han minns att han fick vatten på sin kvarn när han hörde talas om en undersökning, där man lät försökspersoner bo i en kall och fuktig grotta och utsatte dem för förkylningsvirus. De blev inte mer sjuka än en kontrollgrupp och de som insjuknade tillfrisknade lika fort som de sjuka som inte frusit.
Jogga: Köttbullar? Min mamma varnade enbart för ärtor.
Oliver: Ha! det var väl det jag visste! Ser också att de punkterar många andra av mina käpphästar. Läsning i mörker till exempel. Den kommer svärmor stadigt dragandes med. Om det varit sant skulle jag ha varit blind vid det här laget.
Butlern: Många baciller är trevliga små varelser – så länge man inte tvingas se dem i gigantisk förstoring. Då brukar jag bli lite rädd. Pumlans R (dagmamman) gillar dock inte (alla) baciller varför jag misstänker att hon uttalade ordet med avsky när något av barnen råkade pussa (troligare bita) någon annan i kalufsen.
Så nu är Pumlan rädd för hår. Men däremot tycker hon inte att man behöver tvätta händerna efter toalettbesöken. Det gör man nämligen inte hos R… (Konsekvent? Icke. Men det kriteriet behöver dagmammor inte uppfylla.)
Ytterligare snöiana kan man ta del av på följande länk: http://www.faktoider.nu/gronlandsk_sno.html
Hittar däremot ingenting matnyttigt om hår. Det närmaste jag kommer är ruohkadagá = ”barblåsta fläckar på kalfjället”.
😀
Jag undrar om samerna har ett speciellt ord för snö som envist klibbar fast vid spaden? Sån slogs jag emot igår.
Appropå snö förexten. Som himlafenomen har den alltid fascinerat mig. (När det befinenr sig på marken är jag mindre förtjust.) Spenderade många timmar med stickeln krampaktigt i handen för att rista in snö, snö, snö… (hundratals snö)… på en kopparplåt. Spegelvänt förstås. Blev ett fint grafiskt tryck när snöplåten färgats in i vitt och tryckts ovanpå mina i övrigt platta, karga landskapsbilder.
En torrnålsgravyr i vitt! Ovanpå vilken teknik? Nygjort eller ett gammalt minne?
/nyfiken i en strut
Snitsaren ber att få tacka Oliver Sture för den intressanta sidan om grönländsk snö. Snitsarens grönländska har hittills begränsats till den första raden i den grönländska nationalsången: “Nunarput, utoqqarsuanngoravit niaqqut ulissimavoqq qiinik” (”Vårt land, som blivit så gammalt att huvudet täckts av vitt hår” ). Tildo talar däremot inte oväntat flytande grönländska.
Butlern: Minnet är skrämmande gammalt vid det här laget… Måste ha varit medan jag fortfarande bodde i Ö-vik och hade stadig tillgång till en grafikverkstad. Snöplåten räddade det mesta, från halvkassa etsningar till akvareller (målade på grafikpapper). Åh, plötsligt drabbades jag av grafiklusta!
För övrigt amser jag att grönländarna borde byta ut det ”vita håret” i nationalhymnen mot ”barblåsta fläckar på kalfjället”. Hur poetiskt vore inte det. Karthago däremot, borde aldrig ha förstörts. Förbaskade romare.
Kanske har evolution gjort att tunnhårighet är ett okänt fenomen bland polarfolk som levt länge i kyla med påföljd att den föreslagna vackra formuleringen inte skulle ha förankring i folksjälen där? En obildad butlers enda kunskap inuiterna har han fått från boken ”Eskimåtrollet Figge”. (Figge somnar på ett isflak och flyter söderut för att till slut hamna på en söderhavsö där invånarna med en tjock ”negerkung” i spetsen roar sig med att dra i Figges svans tills Figge blir arg och ryter. Så småningom blir Figge vän med ”negerprinsessan” och leker skojiga lekar. Möjligen gifter de sig också).
Snö är bra underbart. Löpning i snö är ljuvligt. Snö som är gul är inte kul.
4,5 dagar kvar till solen! Det är också najs.
Det finns läbbiga alger i snön på glaciärer som gör att man får svårläkta sår om man tex ramlar och skrapar händerna… det är det och att is kan vara plastiskt, har jag lärt mig på en liten fjälltur för en veritabel evighet sedan 🙂
Butlern: Eskimåtroll? Låter som varelser med mycket hår på huvudet. Helt säkert gifte de sig, det gör alla alltid i barnböcker. Och sen får föräldrar ett fasligt sjå att förklara varför så många par inte är gifta…
Mia: Solen är sjuttifnutton gånger najsare än snön! Jag hoppar jämfota av upprymdhet.
Paljetten: Urk! Jag hoppas verkligen att snön i min trädgård inte ligger kvar så länge att det bildas en glaciär bakom uthuset.