Hönan, eller snarare tuppen (Sz), instruerar kort, tar ledningen. Pip, pip, pip. Alla kycklingar springer efter. Men först måste alla trycka igång sina klockor. Pip, pip, pip.
Flera grimaserade lätt på dagens 5K långa morgonpass. Stela muskler och ömmande leder efter gårdagens bergspass. Många – men inte jag. För jag maskade ju igår. Valde världens ände istället. Cabo de san Vicente, Europas sydvästligaste punkt.
Rytande och vrålade vräkte sig Atlanten mot de branta, röda klipporna. Vi hukade oss i vinden, blev nästan ett med de lågkrypande buskagen. Bara den gamla fyren stod stoiskt rak inför raseriet. Hur jäkla häftigt som helst!
Resten av utflykten Historiska Algarve lämnade en del övrigt att önska. Hönsmamman (guiden) ledde oss runt ”sevärdheterna”. En flock förvirrade kycklingar som inte riktigt förstod tjusningen i att se platsen för slavmarknanden i Lagos. ”Här, där den här byggnaden nu står, fanns förr en annan byggnad där afrikanska slavar för första gången såldes i Europa. Ungefär här i alla fall.” Mer än så fick vi inte veta om varken Lagos eller slavhandeln.
Man ska uppenbarligen inte välja kulturell spis framför fysisk sådan när man är på träningsläger. Så idag lovar jag bot och bättring – korta intervaller framåt kvällskvisten. Och i morgon blir det långpass. På söndag vinkar jag av familjen. Sen. Då.
…………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Tack, för att du löst den klassiska frågan om hönan och ägget. Nu vet vi att det är tuppen.
Cabo de san Vicente är något jag missat! Vad gör jag kutandes till Spanien när man kan uppleva något sådant! Det betyder ju att jag måste tillbaka hit nästa år… 🙂
Inte för att enkel butler har med den saken att göra, men var det inte snack om att besöka Sevilla också. (”Se villa och sedan dö”, som vi göteborgare säger)
Oliver: Som feminist finner jag det svart att finna mig i den forklaringen… 🙂
Mia: Klart vi ska tillbaka. I san Vicente behovs inget lopband for att springa pa stallet – det fixar vinden. Sa man kan behalla den underbara utsikten mil efter mil.
Butlern: Jag stannar ju en vecka till. Och det kan tankas att jag unnar mig en vilodag aven om familjen akt hem. Men latt blir det inte.