Kanske är det våren. Eller ny vana (ovana). Bloggen och bloggosfären får mindre av min tid. Och av min kraft. Men jag har haft såna perioder tidigare. De brukar bytas mot loggandets frenesi. Nästa vecka kanske jag knackar 1500 tecken om dagen?
Löpandet får också mindre av min kraft. Tänker mindre löpning. Lever mindre löpning. Just nu. Den får mindre tid också. Blev bara tre löppass den här veckan. Och inte blev det som jag planerat heller. I går skulle jag ha sprungit fruktad snabbdistans, så såg planen ut ända tills jag värmt upp. Då ångrade jag mig och valde kyrkbacken istället. 8 gånger 250 meter.
Det var klokt gjort för det var roligt. I ett anfall av 80-talsnostalgi hade jag tankat ner ”Footloose”. Perfekt för backlöpning. Och så koncentrerade jag mig på tekniken. Har nog aldrig sprungit så snyggt uppför en backe. Lyckades dessutom behålla stilen samtliga vändor. Nöjd.
”Footloose” räddade mig idag också. Lyfte långpassets sista kilometrar. I övrigt ett rätt mediokert pass, riktigt mentalt segt i halvtid. Men jag lärde mig en hel del nytt om IB-affären. Radiodokumentärer gör mina långpass betydligt mer intressanta, men de gör dem också långsammare. Tempot höjs betydligt när jag skiftar från prat till dunka-dunka.
………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Blir alltid lika glad då det dyker upp ett nytt inlägg på denna eminenta blogg! Och lika glad blir jag när jag läser om dina positiva stunder i kyrkbacken. Eller om något härligt långpass i Trögden med omnejd 🙂
Keep logging and jogging (sorry, running!!). Det sprider ljus, värme och glädje i resten av bloggosfären!
Snabbdistanspass är tunga så kan förstå man väljer att byta fokus.
Det är intressant att folk väljer dokumentärer att lyssna på. Det hade kunnat funka på ett långpass för mig men om det ska gå lite snabbare så blir det att jag lite kopplar bort musiken =)
Fortsätt spring och sen skriv när du känner för det. Vi är flera som uppskattar det i alla fall =)
Även jumper ”lever mindre löpning” nu. Troligen är det i hans fall mer av en långvarig trend. Han har också haft svårare ta sig för att ge sig ut att springa. Detta att dra på sig en massa kläder bjuder emot, men när han väl kommer ut brukar det trots allt kännas meningsfullt och med vår och värme ska det kanske börja suga i löpartarmen igen.
Snitsaren, som av naturen är snål med beröm, säger att han läser denna ”spänstiga blogg” med stor behållning. Han hävdar dock att man inte bör blogga mer än man ids. Då inläggen på hans egen blogg är mindre frekventa och mindre aktuella, slipper han lindrigare undan. Hans utkastkorg är i själva verket full av egendomliga inlägg, skrivna periodvis i anfall av självupptagenhet, oberoende av tid och rum och färdiga att publiceras i den takt upptagna läsare orkar läsa. Han säger sig avundas dem som kan ”skriva som hon Bureborn”, till synes utan ansträngning. Samtidigt inser han att även lätthet kräver ansträngning och att beröm kan skapa krav på prestation.
Det kanske inte är så konstigt? Du levde löpning i två veckor i Portugal, nu måste själen få landa i Svedala igen…
Ler stort när jag tänker mig din framfart på kyrkbacken och ännu större när jag påminns om att du, liksom jag, gillar dokumentärer som sällskap på långpassen. Keep it up, Bureborn 🙂
Att inte alltid följa planen är väl den frihet vi alla behöver.
Själv gjorde jag också tvärtom när jag i går valde ”snabbdistans” på Norra Djurgården i stället för den vanliga söndagslunken.
Benet: Du är för gullig! Tack!
Dunecor: Snabbdistans har alltid en tendens att väljas bort i mitt löparschema. Det är alldeles för jobbigt. Du är också för gullig!
Ni är förexten alla gulliga!!
Jumper: Vadå långvarig trend? Enligt funbeat tycker jag att din träningsmängd ser rätt konsekvent ut. Hur det är med lusten framgår förstås inte riktigt. Den tror jag liksom du bidar sin tid i väntan på en riktig vårkänning. Och våren den väntar alldeles om hörnet.
Butlern: Snitsarens beröm gör mig rosig om kinderna. Du kan lugna honom, om nu det behövs, med att berömmet i det här fallet inte skapat ngn prestationsångest.
Karin: Mmm, du har nog rätt. Det är lite klurigt att övertala sig själv om att man ska springa när man först måste trassla in sig i x antal lager kläder. När man bara för ett par veckor sedan kände sommarvindar mot den bara huden.
Oliver: Hur var det nu? Tänka fritt är stort, tänka rätt är större… En devis jag på intet sätt håller med om. Och som absolut inte ska appliceras på löpning!
Dunka dunka is da shit! får bli dagens lilla hälsning från mig 🙂
Fredrika: Och 80-taldunka ska man definitivt gödsla sina backintervaller med! 🙂