I dag sprang jag 42 K på 2:46. I Garmins elektroniska lilla – och mycket dumma – hjärna. Instämmer härmed i Jumpers stående utrop: Garmin är skit!
Kanske hade den kopplat upp sig mot en satellit som löpte amok. En satellit som glatt och obekymrat påstår att jag sprang på Mälarens vatten en dryg mil. Rätt långt från land. I ett överjordiskt tempo. Jag helar även sjuka medelst handpåläggning och är en jäkel på att baka gigantiska bröd.
Nu hade jag iofs gärna sprungit min planerade mara just idag. Rent löjeväckande underbart vårväder. Och en kropp som visste att uppskatta läget. Kontenta: ett kanonfint pass i kortärmat. Enligt en tämligen slarvig mätning på jogg.se rultade jag runt 28 soldränkta kilometrar. Varvade musik med en kakafoni av drillande lärkor. Och avslutade i en uppvärmd skogsbacke bland vårens första blygt bugande blåsippor.
…………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Ja, stackars Garmin! Det är inte lätt att vara en manick med mycket liten hjärna, när solen skiner och det är vår.
Dryga 28 km låter annars som ett trevligt riktmärke för mitt långpass i morgon söndag. Kanske till och med i kortärmat (som på IP igår). Lärkor och blåsippor är beställda. Återstår att se om min lekamen är med på noterna. Kan hon så kan jag, fast kanske lite långsammare.
Att mäta på karta är roligt. Man upplever sitt löppass en gång till.
Varför springer du 28K!? Det är ju skitlångt!
Ja, just ja, det är sånt vi gör… Glömde.
Har ni hört om simtävlingen Jesus hade med sina lärljungar? Han vann på walk over.
Ok, inget vidare skämt och inte speciellt löprelaterat men när vi ändå är inne på honom.
Kortärmat och drillande lärkor? Ja jag säger då det! Undra på att Garmin får fnatt? Han kanske söker lämplig häckningsplats?
Min Garmin är inte skit. Han tickar troget och noterar lydigt varje förflyttning jag åstadkommer i snömodden. Däremot är vädret skit. Ungefär så långt från lärkvingar man kan komma.
Jumper: Jag såg på funbeat att du fått det mesta du beställde. Utom möjligen löpglädjen. Men den hittar du garanterat en annan dag! Jag delar inte riktigt din förtjusning över att klicka i rutten på kartan. Det gör mig alltid frustrerad. Titta på kartor däremot, det gillar jag!
Farsan: Ibland måste man få ställa frågan. Bara man inte låter den sätta stopp för planerna. Inte tänka – bara göra! Kloka ord jag läste någonstans… 😉
Micke: Jag tycker det var riktigt roligt. På min blogg får man vara hur mycket ickelöpningsmässig och hädisk man vill! 🙂
Oliver: Du lyckades minsann slinka emellan.
Urk, jag ser inte fram emot min resa norröver framåt helgen… Stannar visserligen i Ö-vik, men där har de enligt säkra källor allt annat än vår.
Appropå Garmin. Du sprang minsann en hel del i diket under ditt senaste backpass… 😉
Jo, nog kan Garmin få fnatt ibland. Kanske var det så att den drabbats av vårkänslor?! 😉
Urtjusigt kutat, med eller utan amoklöpande Garmin, hur som haver. Och blåsippor, minsann! Så ljuvligt!
28k på 2.46? 🙂
Samma här. Och varmt. Nästan sommarvarmt. Helt underbart. Inte ens trilskande GPS-klockor ska få förstöra den sköna vårkänslan.
Snyggt kutat!
Många som lyckas få in bra långpass nu. Själv tryckte jag in drygt 18km med en fruktansvärd ryggsmärta.
Men då blir det 42km på 2:46 i maj eller? =D
Men du – laddar du inte över dina garmindata till funbeat? Du vet att du kan göra det automatiskt? På kartan man får kan man se om det blivit galet någonstans, och kan redigera den för hand.
Mycket märkligt ändå, du måste plockat upp en satellit som blev kidnappad av något ufo eller så 🙂
Garmin ljuger ALDRIG – klart du tog en mara på 2:46 😉
Jag drömde i natt att jag skulle berätta Mickes anekdot ovan för an massa människor, men jag kom aldrig till skott, vilket var synd, ty i drömmen tyckte jag att den var vansinnigt rolig. I verkligheten är den faktiskt också rätt fyndig.
Varför blir förresten Bureborn frustrerad när hon ritar på kartan? Blir det alltid kortare än hon trott?
Jag håller med om att man blir frustrerad att rita på karta. Man vill ju vara så detaljrik som möjligt och springer man i terräng är det fan helt omöjligt.
Så sant! Jag springer så lite i ren terräng. Större stigar står åtminstone på länskartan:
http://www.gis.lst.se/lanskartor/
Tidigare använde jag också ”Flygfoto lagrat på Googles mätfunktion”, men det har jag tappat bort. På gator och vägar är googlekartan annars suverän, men tyvärr försvinner den en bit norr om V-tuna.
Karin: Ja, även en kall och hård teknisk pryl måste självklart snittas av våryran!
Benet: Nästan lite läskigt, vem har synkat våra löpsteg på detta viset? Ufosatelliten?
Dunceor: 2:45 på SM låter väl fint och jämt. En minut borde jag väl kunna kapa… 😉
Ajaj, det där med ryggen låter inge´ vidare. Ngn aning om vad det är?
Fredrika: Va? kan man få Garmin att snacka direkt med FunBeat? Måste genast försöka lista ut hur man gör!
Kanske kopplade den upp sig mot den där raketen med tillhörande satellit som Nordkorea skickade upp?
Mia: 😀
Jumper och Dunceor: Dels irriters jag av den där bristen på skogsstigar. Och dessutom tar det ju så förbaskat lång tid att pricka in punkt efter punkt på kartan. Tålamodet tryter. Och slutar med att jag tar genvägar i varenda kurva.
Min rygg är det gamla vanliga, för mycket sittande framför datorn och för dålig stretch i samband med träning. Jag får det med jämna mellanrum och sen tar det ett tag innan jag lyckas stretcha ut det igen så det är bra. Dock så har jag lyckats få det lite bättre idag så det blev löpning till och från simningen idag =)
Dunceor: Aha, självförvållat alltså! 😉
Och relativt enkelt åtgärdat, även om det inte är det lättaste att förmå sig att stretcha alla gånger. Det blir liksom inte av på allvar förrän man står där med sin onda rygg. Och då är det ju egentligen för sent… Och aldrig lär man sig heller. 🙂
Min Garmin är snäll och följsam. Det tråkiga för min Garmin är att den har en bärare som ibland trilskas och inte vill ta ut den när den så väl behöver. Lite som att underlåta att rasta sin hund tycker min Garmin. Skämmes ! som det heter i Ådalen.
Väl sprunget och skrivet som vanligt. Kopplingen till Funbeat är för övrigt förträfflig tycker min Garmin (och jag) 🙂
Du har förstås rätt angående min backlöpning. Det är svårt att argumentera mot egna bildbevis. Euforin efter ett lyckat långpass fick mig att tappa fattningen.
Garmin är för den skull inte skit! Får den löparmänskligheten att sväva över diken och gå på vattnet bör den i stället upphöjas till ett opium att njutas i stället för att begabbas.
Peter: Så kul att att du är här igen! Välkommen tillbaka! Dina crossiga aktiviteter låter både spännande och roliga. Nu ska du se att din Garmin blir nöjdare med ”husse”!
Oliver: Oftast är jag rätt nöjd med min lilla löparpolare. Men jag kan liksom inte undgå att tvivla på dess korrekthet. Om den lyckas mäta så in i norden galet ibland, hur mycket kan man lita på den i vanliga fall?
Men egentligen borde man kanske snarare fråga sig varför det är så viktigt att veta exakt på hundra meter när hur långt man sprungit?
Stretchning? Tja, ca 30-40 min efter varje träningspass brukar gå åt till den roliga verksamheten. För mig skulle det vara nästan samma sak som att skippa duschen, skulle kännas _otroligt_ märkligt att bara vara klar. Kanske en skada från kampsporten. Eller en god vana?
Jumper/Bureborn: Kul att skämtet uppskattades. Men att det skulle vara så uppskattat att personer drömmer om det översteg mina vildaste.. tja.. drömmar?
Micke: En mycket god vana!
Jag brukar duktigt stretcha efter i princip varje löppass, men det blir mest mitt gamla vanliga program. En del av nedvarvningen, som dessutom innefattar ett stort glas blandsaft.
Att däremot ta tag i den extra stretchen som mina hälsenor skulle behöva. Varje dag, tre ggr per dag – det gör jag bara när jag redan börjat få ont. Och då är det ju, om inte för sent, så i alla fall väl sent.
Jag stretchar nästa aldrig och då bara tre övningar. Jag kör lite på stället jogg på hallmattan och kollar in mina rasben i spegeln. Klart jag är stel, men det trodde jag hörde till åldern. Höger hälsena verkar död, eller svarar i varje fall inte på tilltal. Men blandsaft ska jag prova.
Jumper: Det där med gamla hundra är bara ett talesätt. Det vet du va?