Först yrar hon om terräng-DM i Björklinge (4K). Sen om terräng-SM i Tantolunden (4K). Om de nordiska mästerskapen på 5000 meter i Huddinge. Och sen kan hon bara inte låta bli – VM i Finland.
Jag bara måste springa dem alla. Tycker E i min löparklubb ULK. Ok. Vi snackar om veteranversionerna av ovan nämnda tävlingar med ändå. Hon vill absolut att jag ska tävla. Hennes ögon glittar av entusiasm. Hon förstärker varje övertalningsförsök med yviga gester.
Jag har inte sagt ja. Definitivt inte. Men jag har inte sagt nej heller…
För att få lite respit koncentrerar jag mig på kvällens kvalitetspass med klubben. E hade planerat 800-metersintervaller på Studenternas. Men istället hamnade vi i backarna upp till Sten Sture-monumentet. Nån sorts halvdemokratiskt minoritetsbeslut. Lyckat sådant.
Inget klassiskt backpass á la upp och ner för samma backe x antal gånger. I underbara ULK har man en förkärlek för olika typer av rundor. (Antalet varv i min klocka blir närmast oräknerliga och datan fullständigt omöjlig att tolka.) Just denna runda bestod av dryga 2 kilometers löpning. Rundan kördes två gånger. Under varje runda klättrade vi upp till Sten Sture tre gånger. Från olika håll varje gång. Och jag menar klättrade. Sten Sture har fin-fin utsikt över Uppsala. Backarna är långa. Och branta.
Sista backen på runda två stummnade benen totalt av all mjölksyra. Jag gjorde någon sorts löpande rörelse med benen, men stod i princip stilla. Det enda som drev mig framåt var E:s flåsanden i nacken. Det är verkligen superbra att ha löparkompisar att fajtas med på kvalitetspassen!
E – som tävlar i K50 – och jag är rätt jämna. Hon har en betydligt större vinnarskalle. Och åratal av löparerfarenhet. Massor av jävlaranamma. Men jag orkar hålla ett snyggare löpsteg uppför backarna. Så idag klådde jag henne. Tog revansch från förra veckans tävling.
Revansch var det. För det stod visserligen träning på schemat. Alla säger att vi tränar. Men ingen kan låta bli att tävla. Bara lite. ULK i ett charmigt nötskal. Vem vågar då säga nej till ett mästerskap?
…………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Njaa, tycker mig ana en liten tävlingsdjävul där inne som vill ut. =)
Jag får mycket tydliga bilder i hjärnan av hur ni jagar upp och ner för den där kullen (som jag besökt många gånger). Trots att jag aldrig sett E, vet jag hur hon ser ut och vilken löpstil hon har. Säkert skulle jag bli besviken på filmversionen.
VM i Finland vore onekligen något att berätta för barnbarnen!! En enkel jumper har faktiskt aldrig ens varit med på SM, varken skol-, junior-, senior- eller ännu mindre veteran-SM. (Jo, student- förstås, men det räknas liksom inte).
Jag har ett Skol-OS (de kallade Helsingborg kommuns mästerskap för mellanstadieskolor) på 800m att skryta med när jag gick i femman =) Enda jag har ställt upp i.
Jag och Benet har ju kört lite backe och det ger väldigt mycket tycker jag. Så det är trevlig din klubb kör hårt på det och du kommer bli farlig på Sthlm =)
Noterar avundsjukt att mina så kallade kvalitetspass så här långt inte framkallat särskilt starka mästerskapsvibbar. Möjligen kan det bero på att granskogen skymmer horisonten eller också behöver jag en E som flåsar mig i nacken?
Medan jag funderar vidare önskar jag lycka till i karriären! Klart du ska delta i alla mästerskapen! Ordningsföljden verkar för övrigt logisk. Det är ju få som startar med VM för att sedan jogga sig nedåt i hierarkin.
Ingen tackar nej till ett mästerskap! Klart du ska tävla… distanserna är ju fjösiga – du kan ju värma upp en mil eller två innan!
Go-bruden-Go! Klart du har starkare löpsteg – du har ju tränat med Mäster Szalkai!
Är det månne den lille tävlingsdjävulen som satt klorna i Bureborn? Coolt! Tror att det är vanligt och naturligt då man går med i en klubb. VM i Finland är ju givet! 🙂
Kyllä! Tävlingar får det nog lov att bli! 🙂
Stensture har sett många flåsa sig trötta och med uppspärrade ögon förfäras över pulsklockans bultande. Visst är det häftigt med canyonen och det lilla koloniparadiset vid foten av åsen?
Hoppas påsken blir glad i norra landet!
Hej alla!
Påsk innebar att jag gick in en en bloggfri bubbla. Uppenbarligen. Eller snarare in en dimmig norrländsk snöblöt vante. Likaledes bloggfri sådan.
Det är ju för härligt med entusisam! Själv är jag fortfarande lika tveksam till tävlandet. (Eller feg…) DM har jag redan strukit från agendan – krockar med släktbestyr. SM ligger lika risigt till. Och de andra två tävlingarna får nog vänta tills andra år. 5000 meter på bana känns liksom inte så lockande i mitt lilla hjärta.
Nu måste jag bara berätta detta för E…
Läser inte alla ULK-medlemmar din blogg?
Jumper: Det betvivlar jag!