I natten lär alla katter vara grå. Och alla problem är morrande, gröna monster med tentakler. Så fort jag nästan, nästan lyckas somna om så är de där med en slemmig fångstarm. Ruskar mig klarvaken.
De har någon störning i hormonbalansen också, monstren. Konstant tillväxt under sömnlöshet. Vid femsnåret står de på botten av Marianergraven men ser ändå över vattenytan med sina rödsprängda ögon.
Listan på saker som måste göras på jobbet dansar polka med min sömnsjuka ande. Ett ytterdörrsbeslut gör lakanen sjöblöta av svett (antagligen stänker det från Marianergraven). När Pumlans borttappade vante börjar skrika så högt att jag får tinnitus i sinnet, kliver jag upp.
………………………………………………………….
blogg@bureborn 
En borttappad vante fick mig att ta en kvällsjogg till centrum för att hitta den igen. Tala om att skrika högt, den skrek så att jag faktiskt fann den igen. Ett naturfenomen…..
Ytterdörrsbeslut är härmed insatt i min ordlista.
Må hälsenan vara med dig.
Törs man fråga hur ofta det där monstret visar sina röda ögon? Inte varje natt väl?
(Det händer ibland att jag är vaken en timme eller två kring femsnåret. Då går jag upp och läser tidningen. Sen sover jag på eftermiddagen. Jag gissar att du inte har den möjligheten på din arbetsplats. Flitigt bloggläsande har lärt mig att det så kallade livspusslet inte alltid är lätt att lägga.
Har vanten varit borta länge? Nu är det ju sommar?
Peter: Att be någon sprida ut vantar i omgivningen för att sen ge sig ut på jakt efter dem. Det är ju en strålande strategi om löplusten sviktar!
Hälsenan hänger med. Jag önskar dock att den gjorde sig lite mindre påmind.
Jumper: Det har stirrat på mig alldels för ofta den senaste tiden. Jag brukar drabbas av det med jämna mellanrum, oftare om jag är stressad.
Vi har visserligen ett vilorum på jobbet, men om jag slank in där regelbundet skulle nog chefen börja morra. Han är också lite grön…
Vanten har inte setts till sedan i december.
Låter som stress, ja… Surt sånt där.
Antar att det finns en stark korrelation till den momentana löptorkan. Gröna nattliga slemmonster brukar nämligen inte gilla riktigt trötta löpare som sussar djupt och sött.
Hoppas monstren snart hittar på annat att pyssla med än att hålla dig vaken om nätterna.
Benet: Löpningsbristen gör helt klart sitt till, jag cyklar och cyklar, men det ger inte riktigt samma tröttmaresultat.
De senaste nätterna har dock monstren krupit längre in i garderoben, och bara stuckit ut en eller annan tentakel som i förbigående.