Jag har tappat bort min vad. Väl teatraliskt kanske, men jag har i alla fall tappat kontakten med delar av den. Det känns som om den tar en tupplur.
Var till naprapaten idag. Utslaget: överansträngd hälsena. Eureka. Men själva senan var inte allför irriterad. Muskelfästena och den inre vadmuskeln var det värst med. Så de fick sig akupunktur och laser. Laser lär visst påskynda läkningen. Fotokemiska reaktioner och biostimulering ska göra tricket. Jag är skeptisk, men låter mig gärna överbevisas. Någon som har erfarenhet av laser som behandlingsform? Seriös naprapat eller kvacksalvare?
Men det är nog akupunkturen – inte lasern- som fått min vad att bete sig utomkroppsligt. Det sticker i den, som om jag fått små blåmärken inne i muskeln. Inte så trevligt. Jag hoppas han visste vad han gjorde den där naprapaten…
I övrigt fick jag order att fortsätta med mina tåhävningar, lägga hälkilar i skorna, plocka kulor med tårna. Och jag fick tillåtelse att cykla, så länge jag placerade hålfoten, inte framfoten, på pedalen. Jag kämpar alltså vidare med min hälsena. Försöker glömma att jag inte sprungit på två veckor. Förskjuter att slutet av maj rycker närmare. Och närmare. Och närmare.
…………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Se det positiva! Senan var halvfrisk. Nu återstår bara att tänka din vad frisk!
Om laser vet jag inte mer än att det är ett bra hjälpmedel när jag försöker renovera mitt hus. Så varför skulle det inte duga till att renovera en sliten vad?
Akupunktur är säkert också bra, men viktigast av allt: fortsätt tänka positiva tankar! Det är mer än en månad kvar!
Själv har livet kommit ivägen så har inte heller hunnit springa så mycket. Men man hinner med ändå.
Idag åker jag till dina trakter, nämligen Uppsala. Jag har lovat brorsan att komma upp och leka student någon dag. Jag funderar på försöka hinna med lite backintervaller i Carolina-backen, vi får se =)
Jag hoppas hälsenan blir bättre och att du strax kan springa igen!
Tänk bara på att total vila INTE gynnar din återhämtning och att det är okej om det gör lite ont.
Kör på med tåhävningarna!
Oliver: Du har såklart rätt – en månad är en halv evighet! Nästan.
Man kanske borde leta fram laserpasset ur verkstan? 🙂
Dunceor: Aha, det ska bli festande av!! Så jag antar att det är utförslöpning du tänker praktisera? 😉
Farsan: Hittills har jag hållit mig till cykel, eftersom jag inte velat utmana min stramande vad. Hade dock allvarliga planer på att börja tassa försiktigt framåt helgen. Men när jag nämnde detta för naprapaten såg han minst sagt skeptisk ut… Det var med viss tvekan han godkände cyklingen. Och han tyckte att jag skulle dra ner på antalet tåhävningar…
Samtidigt har även jag läst att det är ok om det gör ont. Att löpning under rebahtiden inte påverkar läkningsprocessen. Frågan är om det gäller när enbart hälsenan är illa däran, och om man ska agera annorlunda när muskeln är ”angripen”?
hehe jag hoppar nog galoppen och går direkt till en nation och avnjuter lite champagne =)
Utan att ha så mycket mer att komma med, är jag också lite inne på ”farsans” linje. Jag vilade aldrig mer än 12 dar från löpningen, men sprang i stället bara korta försiktiga pass i början (halva StM undantaget). Om din cykling håller kondisen vid liv, tänker jag att mycket försiktig löpning snart kanske kan komplettera. Och fortsatta tåhävningar förstås, denna billiga, enligt de flesta effektiva medicin!
Blir det återbesök hos naprapaten, eller var det en engångskur?
Vadont tycker jag också att jag känner igen. Jag vill minnas att jag så småningom då och då fick ont runt foten överallt utom i hälsenan.
Dunceor: 😀
Jumper: Kanske ska jag ändå våga mig på ett par försiktiga löpsteg på fredag. Man vill ju inte glömma bort hur man springer… Kondisen är jag rätt säker på att jag klarar att behålla – spinning är kämpigt – men jag vill ju inte vakna en dag och ha cykellår!
Naprapaten vill förstås att jag kommer tillbaka, för två laserbehandlingar till. Men jag är som sagt tveksam till hur vetenskapligt belagd den där medicinska lasern är. Googling ger blandat resultat, en del ger mig kuckelmuckelrysningar…
Och hur ska jag veta om det är lasern eller mina tåhävningar som ger resultat under helgen? Dessutom är tåhävningar gratis.
Jag tror medeldist har kört en del laserbehandling. Inte för hälsena men för ärrvävnad. Så fråga honom vad han anser om det. Jag tror han var rätt nöjd.
Dunceor: Om han var nöjd kanske det inte bara är humbug. Ska kika in hos Masse&Nix där brukar han husera rätt ofta.
Det var ju stötvågsbehandling jag fick, och det fungerade bra. Ganska dyrt dock, och jag tror att tåhävningar funkar bra också. Hälsenor är luriga, och har fortfarande ont i min vänstra till och från. Det kan ju bero på många olika saker: svaga eller stela vadmuskler eller skor med för ”hård” häl som trycker på senan. Tricket med att lyckas med en hälsenerehab verkar vara att fortsätta med aktiviteter såsom lugn jogging eller cykling under tiden man tränar upp styrkan i vaden igen. Man får vara försiktig dock att inte göra för mycket av tåhävningarna så att smärtan blir värre, man får känna sig fram lite, och ha tålamod eftersom den usla senan läker ganska långsamt, speciellt för oss som inte är 18 längre 🙂
…och närmare… 😐
Du kämpar på fint med din hälsenerehab. Det är skönt att läsa. Som du skrev i en kommentar; det är positivt att man i varje fall kan rehabträna. Förkylning/sjukdom är segare.
Hoppas att laserbehandlingen/akupunkturen och dina excentriska (?) tåhävningar hjälper så att du kan genomföra loppet jag vet du haft i dina tankar länge nu.
Tycker det är så synd att du åkt på den här skadan nu, men tycker samtidigt att du är riktigt tapper som kör på och håller humöret uppe. För du skall, och jag skall, springa den 30/5! Basta.
Medeldist: Va, är vi inte 18 längre?! Skit oxå! ;-D
Jag misstänker att mina problem beror på att mina vadmuskler var för klena. Och så utsatte jag dem för alldels för mycket backar. Gillade de inte.
Har fortfarande inte vågat mig på löpning, istället cyklar jag. Och häver mig i trappor, som sagt. Känner dock av att vadmusklen blivit stelare på grund av alla tåhävningar. Stretchar ofta, men tycker inte att det hjälper. Och efertsom jag är så nojjig får jag förstås för mig att hälsenan nu blir bättre, men att vaden kommer att börja bråka med den så snart jag börjar kuta igen.
Benet: Jag kämpat frenetiskt med att hålla humöret uppe – tekniken heter förträng, förträng, förträng. Jag vägrar att titta på alla typer av kalendrar, blundar och håller för öronen och skriker bingo, bingo. 😦
Ska tillbaka till naprapaten idag…
Ville bara säga att jag beundrar din förmåga att hålla humöret uppe!! Positivt tänkande är viktigt. Synd bara att det tydligen inte är läkande. Själv har jag hamnat i en djup mental svacka på grund av mitt knä som inte vill läka.
Hoppas naprapaten kan göra underverk! För min del har jag återgått till simning och bastu. Funkar inte den medicinen får jag börja hoppas på mirakel.
Oliver: Jag är själv förvånad över att jag är så cool. Känner nästan inte igen mig själv. Förra året (halsfluu och skit) var jag helt nere under isen och slängde sånär löparskorna i sophinken när jag insåg att det inte skulle bli ngn mara. I år är jag plötsligt cool som en katt. Är jag sjuk?
Uppriktigt sagt, jag vet inte. Har man varit där förut kanske man inser att jorden inte slutar att snurra bara för man missar en tävling? Fast coolheten är nog ändå en hjälp. Dessutom inspirerar den oss alla som bryter ihop för minsta skavank.
Hur gick det hos naprapaten? Någon ljusning?
Oliver: Min snälla och beskedliga naprapat förvandlades till en sadistiskt monster. Laser gör inte alls ont, men den här gången masserade han oxå. Det gjorde oooooont!
Men det kändes som om det gav resultat. Fortfarande ömmar det i vissa muskelfästen, men ändå liten en förbättring.
Håller tummarna för att den lilla förbättringen ska växa till sig.