Jag fick som jag ville; en riktig löprunda mellan hägg och syren.
På funbeat taggade jag den som Lätt distans, inte Rehabiliteringsträning. Det kändes som jag sprang nämligen, inte som om jag var ute och rehabbade. Det gick visserligen inte snabbare än mina rehabrundor. Men det kändes annorlunda. Som om det var på riktigt i åtta kilometer.
Idag ömmar det på insidan av vaden igen. Tycker mig ana en lätt svullnad i fästet mellan hälsena och vadmuskel. Lät mig uppenbarligen förföras av löplusten för tidigt. Försöker ställa om hjärnan till rehabläge igen. Och ändå njuta av syrendoften.
………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Is, is och is för att lugna vaden. Ditt eget tips. 🙂
Hur kändes det under själva rundan? Inga känningar alls eller?
Själv har jag inte sprungit en meter på land sedan Varvet. Känns piss, om jag skall vara helt ärlig. Men det är ju hela 8 dagar kvar…..
Vräk på med proteiner! Det kan knappast skada dig, och det löste i alla fall mina skadeproblem. Dessutom är det rätt gott 😉
Det fina i kråksången är att det bara tog ett par dagar för mig att märka skillnaden, så hopp finns.
För övrigt kan jag springa mellan blommande hägg och syrén på landet. 20 meter är det mellan dem 😉
Våren är kort numera.
Benet: Under rundan kände jag bara av en rent fruktansvärd tränignsvärk i låren, överröstade minsta lilla pip från vaden. Men jag tror faktiskt att den skötte sig snyggt. Och nu känns den bättre igen.
Åtta dagar är en hel evighet! Varför har du inte sprungit på land, nya känningar?
Nix: De blodiga biffarna har parkerat på grillen. Och jag inledde dagen med ägg, bacon och vita bönor. Här ska käkas proteiner!
”Hemma” i Norrland var uttrycket fullt begripligt. Men här i södern är den där hänryckningens tid löjligt kort. Var bodde egentligen den där skomakaren som påstås ha myntat uttrycket? Bodde han i Mälardalen blev det inte mycket till semester.
När jag var ung blommade syrenerna senare. Skomakaren var nog ännu äldre.