Mobil ärlighet

Paljettens telefonmysterium är löst!

Inte så märkvärdigt egentligen. Jag ringde henne på mobilen, en okänd man svarade. Han hade hittat mobilen i skogen, tagit med den hem i väntan på att den skulle ringa, avslöja sin ägare. Nu har de återfunnit varandra; paljetten och mobilen.

Först blev jag glad. Glad över att det finns ärliga människor som lämnar tillbaka bortsprungna telefoner. Men sen blev jag lite beklämd. För om jag tycker det är glädjande betyder det samtidigt att jag förlorat lite av min tro på mänsklig godhet. Jag borde ha tagit det för självklart att man inte behåller det som ägs av andra. Eller låter det ligga ute i regnet och kortsluta.

Att jag sände honom ett tacksam tanke betyder att jag tror annat vara norm; att oärliga människor tar hem andras mobiler och ringer till Kualalumpur.

…………………………………………………………………..

4 tankar om “Mobil ärlighet

  1. Njae, tror du övertolkar dig själv. Eller… jag har tänkt lika dan’t när det gått bra. Men bara för att man uppmärksammar det goda som händer behöver väl inte det innebära att allt annat är ont? Man kan väl bara få bli glad och fascinerad över att det så ofta löser sig? Väl? Eller…

  2. Jag upplevde samma sak för mycket länge sedan. Jag hittade en mobil på en väg när gick en långpromenad. Självklart tog jag upp den för att lämna den till polisen. Det var den första mobil jag hållit i min hand. Efter en stund ringde den och när jag lite på måfå tryckte på några knappar hörde jag en förvånad röst och vid promenadens slut var mobilen tillbaka hos sin ägare. Jag tyckte mest att det var roligt att ha pratat i en riktig mobiltelefon.

    Snitsaren berättar, att han under sin tid som ”Stockholmssnitsaren” hittade många damväskor och plånböcker. Någon gång fick han en blomstercheck av en glad ägarinna. Efter det uppgav han aldrig sitt namn när han lämnade till polisen. Det var så jobbigt att tacka för tacket.

  3. Det som var lustigt var att du upptäckte före mig att den var borta.
    Jag var rädd att behöva kontakta polisens hittegodsavdelning och hoppas på att den som hittade den skulle lämna in den före sommarens slut…
    Jag är evigt tacksam för alla de inblandade personernas insatser 😀

  4. Johan: Mmmm, du har nog rätt. Liet hård var jag. Men jag tyckte ändå det var lite anmärkningsvärt att jag direkt reagerade: ”åh, det finns ärliga människor!”. Jag hade nog (tyvärr) inte blivit ett dugg förvånad om historien fått ett helt annat slut.

    JUmper: Tänk, jag är inte ett dugg förvånad över att det snitska hushållet är välfyllt av ärliga personligheter. Tror till och med Tildo om gott!
    Tacka för tack kan faktiskt vara obekvämt.

    Paljetten: Kanske kände jag din telefons övergivna rop och ville trösta den?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s