Dödsryckningar

Slutet är nära. De vinande sista andetagen. Dödsrunan redan nedtecknad. Om blir det tyst från fröken Bureborn ett tag framöver vet ni vad det beror på; min hårddisk har gått ur tiden.

(Den tänker uppenbarligen lämna jordelivet i hög hastighet. För varför skulle det annars starta ett jetplan under mitt skrivbord?)

Jag ska förexten också kila vidare i tiden. I övermorgon passerar jag 40-strecket. Känns. Ingenting.

Jag har ju redan tävlat i K40 ett halvår. Och vad annat skulle vara eljest?

………………………………………………………………

13 tankar om “Dödsryckningar

  1. Gratulerar till 40-strecket!! Jag tyckte själv det var den roligaste födelsedagen hittills. Don’t mess with da bitch any more, liksom 🙂

    Men APTRIST med hårddisken. Hur ska det gå? Ny dator?

  2. Menar du din dators hårddisk eller din egen inre? Det är väl inte som med Michael Jacksons hårddisk? Man blir lite orolig: utan Startnummer-X-pristagare tappar det nyinstiftade priset sin mening och charm. Och hur var det nu med foten?

  3. GRATTIS!40 är lite ”magiskt”… Själv mådde jag PISS både före och efter. 😦 Först något år efter hade jag landat och nu känns det bara bra! Få se hur det blir vid 50… Men det är tack och lov ett tag dit. Men det går förstås vansinnigt FORT nu för tiden! Vart tog de evighetslånga sommarloven vägen?

  4. Och så skulle jag ju gratulera till det där strecket. Det är lite som att passera ekvatorn, det märks inte, bara man låter bli albatrossarna. Vilket får bli mitt råd för framtiden: låt bli albatrossen!

  5. 40!?

    Jag blev omsprungen av en 49-årig kvinna i mitt rekordlopp på halvmaran. Hon smög med hela vägen och knäckte mig lätt på sista K. Uthålligare, snabbare och smartare.

    Kom tillbaka om 10 år, flickebarn!

  6. Fredrika: Tack! Jag hoppas att sambon förstått vinken, och ger mig en ny dator i födelsedagspresent. 🙂

    Startnumret: Tack för gratulationerna! Min egen hårddisk håller fortfarande ihop, även om det också jobbar så det viner. Men datorns är det värre med… Någon prisutdelning tänker jag inte missa! Och med foten är det bara bra. Ska nog springa en sväng i afton.
    Hm – och jag som gillar albatrossar… Frihetssymbol nummer ett liksom.

    Ingamarie: Lite magiskt ät det alls, men jag har klarat mig helt utan åldersnoja. Då var det värre när jag fyllde 30. Själv har jag (för att fira att jag blivit vuxen) gett mig ett sommarlov på åtta veckor i år. Just nu känns det evighetslångt – men så har det inte heller börjat än…

    Farsan: Egentligen fyller jag ju bara 20-20. Med en fyraårings sätt att räkna. När jag är 49 ska jag minsann ta dig på upploppet!

  7. Ja, ett stort GRATTIS från Skåne, hade jag så när skrivit själv, om jag inte just kommit hem därifrån.

    40 år! Ack ja, det var en tjusig tid (som jag ska berätta om en annan gång).

  8. Grattis i efterskott! Du är så fräsch som en 25-åring så du behöver inte ha några som helst nojjor. Jag önskar att jag såg så oförskämt oförstörd ut när jag fyller! (om ett år)

    Kram kram

  9. Tack för gratulationer alla! Och komplimangerna. *rodnar klädsamt*.
    Senaste tidens tystnad har inte berott på att datorn gått över till andra sidan, först jobbade jag arselet av mig för att hinna få allt klart på jobbet innan semestern. Och sen rivstartade jag semestern. Datorskrället lever (om). Eftersom jag inte fick någon ny i present ska jag köpa en själv. Röd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s