Tänkte jag skulle undvika missen från Stockholm maraton. Åtminstone bättra mig en smula. Så istället för att stoppa huvudet i sanden som en struts och låtsas som om jag INTE ska springa någon fjällmara på lördag, har jag börjat förbereda mig så smått.
Ryggsäcken – mina sprillans, nya från Inov 8 – är testsprungen under mitt långpass längs Lotsstigen för en dryg vecka sedan. Den säcken fick jag leta länge efter. Testade igenom hela Uppsalas utbud. Och Västerås. Innan jag till slut lyckades hitta ett testexemplar i ett hål i väggen på Kungsholmen. Orienteringsbutik. Joho.
Visserligen går det inte att uppbringa rätt typ av vätskeblåsa i tid, men ryggan funkar fint med lösa vattenflaskor. Som dessutom betydligt lättare att fylla på i en en sprudlande fjällbäck. Eftersom jag är en pygmé är ryggsäcken förstås (liksom alla jag provat, och tro mig det är många) för lång i ryggen. Så även om den är skön får jag skavsår på halsen efter ett tag. Därav sporttejpen. Förebyggande skavsårsbehandling på fötterna sker i mitt fall som alltid med gamla, hederliga textilplåster.
Men för säkerhets skull packar jag ner en ask compeed också. Och minst en elastisk binda. För även om jag snör åt mina Icebuggar hårt känns vristerna ostadiga efter mitt snedsteg i slutet av juni. Buggarna må möjligen vara lite overkill med sina dubbar. Och vattentätt är inte heller riktigt rätt. Lär bildas bassängen i skorna. Men det får ändå bli de. Kayanos känns för hala. Och höga över marken.
I klädväg lär det bli några gamla, väl insprungna trasor. Exakt vad får väderleken visa. Men extrastrumpor, extratröja och vindjacka i ryggsäcken är tre som är säkert.
Energi ska med såklart. Magen gillade gel. Det visade sig på testrundan. Så ett par sådana åker ner i ryggan. Plus nån energikaka kanske. Och saltlakrits. Och kanske lite sportdryck. Eller bara vatten? Och ett snyggt hoptotat armband med arrangörens förslag till vattenhål nedskrivna. Kilometer för kilometer.
Ska nog plita ner ett par punkter från banbeskrivningen också. Memorera banor är inte min grej, men nog f-n behöver jag lite koll ändå. Karta står arrangörerna för. Kompass har jag hittat. Och så har jag ju en löparkompis att luta mig stadigt mot. Som sprang O-ringen. Det vore väl själva … om jag sprang vilse!
Myggmedel? Jag avskyr verkligen mygg. Och jag lär inte kunna springa ifrån dem hela tiden. Om det är myggsommar eller inte i fjällen kan testas på fredag kväll. Uteblir de svirrande odågorna får stiftet stanna på fjällstationen. Just nu önskar jag nästan att jag också fick göra det. *Gulp*
……………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Låter som du har har förberett dig bra och det kommer säkert gå kanon.
Njut av utsikten och naturen medan du springer så kommer det garanterat bli ett kanonlopp!
Aj som Fan! Är det dags till helgen!! Det hade jag förträngt. Ryggsäck? Jag har bara den där vanliga som jag brukar ha med till O-l tävlingarna, en sådan där med sittstol på, tror du det funkar? Och du jag hoppas att du fixar en kartkurs innan helgen, så många bommar som jag lade i Eksjö medför att jag stoppar undan kartan och förlitar mig på dig. En annan sak- jag såg inte någon bogserlina i din packning! Du är väl införstådd med att du kommer att få dra mig uppför Ottfjället. Och jag har lagt på mig fem kilo under semestern, så linan bör vara kraftig.
Oj nu blev jag nervös, hur ska jag hinna komma i form på fyra dagar, Det här var inte bra.
Ja, njut av upplevelsen, naturen och löpningen. Och ha det så KUL! 🙂
Ja, nu börjar äventyret få lite konturer. Det är tydligt att det inte är som att springa mellan Stockholm och Järna, där det ena välsorterade utskänkningsstället efter det andra dyker upp efter vägen. Inför Vertex får man tydligen tänka ”polarexpedition”. Ryggsäck är dessutom obligatorisk, läser jag i reglerna. Kompass minsann! Men inte väger väl ett myggstift så mycket att du behöver välja bort det?
En blick på kartan ger lite barndomsvibbar. Inte så att jumper är uppfödd i Jämtland (trots byxorna), men i Vålådalen tränade ju alla löpare förr, Gunder på 40-talet och Dan Waern på 50-talet. Jumper själv har bara varit en gång några mil västerut.
God lycka båda två på äventyret. Jag ser fram emot lite ställföreträdande löpglädje.
Nej, nej! Inte var det något glatt livstecken från Asgam inte. Om honom vet vi ingenting. Han är dock fortfarande formellt administrator för snitsarens blogg, varför hans namn dyker upp när jag som contributor och tillförordnad administrator är inloggad.
Dunceor: För att vara jag i löparsamanhang är detta ett under av organisation, ska du veta.
Jag ställer mitt hopp till att den storslagna naturen ska bidra med extra krafter, så jag tänker sannerligen njuta av utsikten. Slurpa i mig varenda vackra vy. Vad som händer om det blir dimma vill jag inte tänka på.
Vertexkompis: 🙂 Tre dagar kvar… HJÄLP!
Semester är för övrigt livsfarligt för midjemåttet – jag har gömt vågen noggrant under bänken i badrummet.
Kartkurs?! Jag har i alla fall letat fram bilkartan och loggat ett rutt upp till Jämtland. Via Dalarna.
Inte vet jag hur tålig din rygg är, men just den ryggsäcken är kanske inte optimal att ha på ryggen när man springer. I 6-7-8 timmar. Och ryggsäck måste man ha enligt reglerna. Du kanske får shoppa lite?
Jag slår dig en signal!
Benet: Jag lovar att ha så kul jag bara kan. Medan jag kämpar för att överleva! 🙂
Jumper: Jag tyckte nog allt att Asgam blivit märkligt jordbunden.
Självklart vill jag gärna likna äventyret vid en polarexpedition! Får mig att känna mig som Amundsen. Minst. Eller André kanske. Nej förexten.
Fullt lika äventyrligt är det förstås inte. Men det är aningen knapert med matställen längs vägen. Och jag funderar allt vilka möjligheter som finns om man vill bryta. Beställa helikopter? Det lär ju vara billigt…
Hade ingen aning om att Vålådalen varit ett forna löparmecka. Amundsen eller Gunder kanske?
En liten detalj i anledning av ditt (bureborns) svar till din löparkompis. Om jag läst reglerna rätt behöver bara en av de båda ha ryggsäck vid parlöpningen. Naturligtvis bär du då hans grejer också som den chevalereska dam du är?
Åh vad kul! Uppladdningen ser gedigen ut. Grymt bra med orienteringkompis, det hade nog varit det värsta…42 kilometer är långt nog utan att springa omvägar liksom. Lycka till och njut av natur och löpupplevelsen!
Jumper: Och jag som trodde mig vara väl inläst… Klart jag bär O:s grejer oxå. Eller så får han bära min ryggsäck. Och mig.
Sofy: Tack för lyckönskningarna! Vilken fasa – att tro sig ha 1 K kvar, och så inse att man sprungit fel och har 1 mil kvar. Då skulle jag börja gråta. Huvva!
Så det känns verkligen tryggt att ha en man med kartkänsla med på färden. Även om han påstår att han gjort en del missar under O-ringen, så kan han åtminstone läsa karta och springa samtidigt. På det är jag tämligen usel.
Ja nu närmar det sig. Måste erkänna att jag känner en viss avundsjuka; verkar vara ett så vackert lopp (men tufft!). Du verkar ju förberedd, så det kommer säkert att gå bra! Lycka till!
Åhåå, äventyret har redan börjat vid packningen! Hur spännande som helst! Antar att en kamera är allt för onödigt tung i väskan. Men du kommer säkert att som vanligt beskriva loppet magiskt och måleriskt. Ser fram emot det! Ha kul!
Grattis till väl genomfört lopp! Ska bli spännande att läsa om äventyret snart!
Ah! Resultaten har kommit. Snyggt sprunget! (eller förresten, vad vet jag, ni kanske sprang fult). Liksom snorkkis vill jag veta mer.
Jag är hemma! Jag har ont. Överallt. Och är lycklig!
Mer utförlig berättelse kommer under morgondagen. *lovar*
Yes! Längtar… 🙂