Knäna knastrar. Höften klonkar. Fotlederna knäpper. Ryggen knirrar. Det knorras.
Jag är en enmansorkester.
……………………………………………………….
blogg@bureborn
Knäna knastrar. Höften klonkar. Fotlederna knäpper. Ryggen knirrar. Det knorras.
Jag är en enmansorkester.
……………………………………………………….
blogg@bureborn 
Då kanske vi kan träffas så kan vi hålla konsert, mina axlar låter som ett krasat knäckebrödspaket. 🙂
Prutt !!
Barnsligare än barnsligt, Tildo!
Själv har jag sedan länge slutat lyssna på hur min orkester av fotleder, knän, halskotor, inneröron, annat att förtiga, spelar evig muzak.
Då har du bara glömt att värma upp.
Ljud är f ö inte farligt: det är värre om det gör ont överallt.
Håller med farsan. Säkert helt ofarligt!
Paljetten: 🙂 KLart vi ska jamma tillsammans!
Tildo: Knak!
Jumper: Det är säkert klokast att slå dövörat till.
Farsan och Benet: Ni har nog rätt – knappast farligt. Men lite förvirrad var jag över att vårt golv börjat knarra så fasligt om mornarna. Tills jag insåg att det var mina knän…
Sitter här och längtar, väntar, trånar och suktar efter ett nytt inlägg av dig… Dina ordsammamställningar är liksom beroendeframkallande!:-)
Ingmarie: Tack! Nu fick jag lite prestationsångest. 😀
Och lite dåligt samvete. Uppdateringarna har inte blvit många på sistone. Tror jag börjar bli lite försoffad.
jajjemensan!
Fyllde inte du år för ett tag sedan!!
Jag kan skadeglatt meddela att du lär få ett nytt instrument varje födelsedag fråmåt i tiden. Jag själv har en symfoniorkester. Trevligast är harpan som spelar solo i trappan på morgonen.
Om du funderar på ”Skaala” lär du nog även få inslag av piccolaflöjtar i helt andra tonskalor!!
Vertexkompanjon: Det är bara galningar som kutar rett opp på Skaala! Så man vet aldrig… 🙂
Nästa år vill jag ha en gitarr i födelsedagspresent. Det är mycket coolare att spela rock än klasssikt!
Inte meningen att du ska få prestationsångest! Bara bli GLAD! Och stolt!
Mest blev jag just det förstås – jätteglad och superstolt!! Men sånt kan man ju inte erkänna… 😉