Första förlusten kan redan plitas in i protokollet; bålstabiliteten. Nåja, jag hade kanske inte lyckats uppnå en titanpelare till ryggrad och magmuskler av stål, men jag kände mig stadigare i mitten. Frisk i kärnan.
Med betoning på kände. Imperfektum. Nu är jag lika degig och svajig som innan jag antog Snorkfrökens utmaning om dagliga coreövningar. Nu kryper jag till korset och erkänner: jag har fuskat, fuskat, fuskat. Inte ens en planka framför dumburken på flera veckor.
Löpning utförs sporadiskt. Och beklämmande halvhjärtat. Träningsdjävulen lyser med sin frånvaro. Hennes glimmande, rödglödgade blick har jag inte sett till sedan Vertex. Bara ångesten över stapelhöjden på Funbeat får mig att slänga mig ut på ett träningspass då och då. Inte mycket till motivationshöjare.
Jag behöver en gigantisk och saftig morot. Eller en slavdrivare med en svidande oxpiska. Förslag någon?
………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Jag !!
Jag kanske inte har bästa och mest svidande piskan. Mitt förslag får bli att anmäla sig till TEC (om det inte är fullbokat), eller till Lidingö Ultra. Det är ju förstås en bit till de loppen går, men då har du definitivt nåt att jobba emot.
Eller jag! 😉
Nej, jag tror mer på att du ska vänta in träningslusten. Lätt, lågintensiv träning. Kanske testa något helt nytt? Eller bestäm dig för att du INTE FÅR springa. Inte ett steg. Under minst tre veckor. (Observera MINST)
Se vad som händer.
Sen kan du börja så smått igen. Gå/jogga. Ingen stress eller hets. Jag vet att det kan låta mesigt och som att gå tillbaks till ruta MINUS ett men jag har varit där du är och det sämsta som du kan göra är att banna dig själv och stressa fram något som inte finns.
Har du kollat dina blodvärden? T.ex. järn och infektionsprover. Det kan vara sånt som spökar med…
Saknar du lust att springa överhuvudtaget? Eller är det mer så att du mest bara springer utan att ha tydliga syften med passen?
Jag har samma svacka… det är motigt att ta sig iväg. *suckar*
Men en rolig förändring i vardagen är att jag nu kan cykla vart jag än ska. Hoppas det håller i sig ett par veckor, för det är roligt att trampa omkring och känna fartvinden i håret 🙂
Anmäl dig till SUM och få något att träna inför? =)
Anmäl dig till Tjurruset bejbi. En mil skratt, lera och lekstuga. Efter det kommer du förstå.
Jag kan anta skepnaden en saftig morot. Eller?
Tildo: Du är inte stor och saftig nog… Men du menade förstås att du skulle använda piskan? Jag förutsätter att du redan äger en oxpiska.
Lisette: Men det är ju så förtvivlat långt dit… 😉
Roliga och utmanande lopp är alltid en bra mumsig morot. Ska ta mig en koll i tävlingskalendern och se om det finns nåt som väcker lustarna. TEC känns för mörkt, men Lidingöultra vore inte så dumt.
Jumper: Klok fråga. Jag kan fortfarande känna mig lockad att springa, helgens långpass var en ren njutning. Men det händer allt oftare att frågorna dyker upp i huvudet när jag knyter på mig skorna: ”vad ska det här vara bra för?” ”finns det inte annat i livet som borde prioriteras?”. Om de tvivlen är så envisa nu -när kvällarna fortfarande är vackra – kan man ju tänka sig hur svårt det blir med motivationen när blötsnön ligger djup på vägen och vinden viner. Men det är ju förstås idiotiskt att ta ut oron i förskott.
Paljetten: Jag hade hoppats att F&S skulle införa cirkelfys. Då hade jag i alla fall varit motiverad att gå just dit. Men inte då. Då tragglar vidare med samma gamla utbud. Vi kanske ska slå följe och agera morot åt varandrà?
Dunecor: SUM finns faktiskt i mina tankar… verkar vara en trevlig tillställning.
Mia: Jag har nog sett diket… och jag avskyr vatten! 🙂
Farsan: Provbet lite. Rätt gott faktiskt.
Jaaa! LYSANDE idé! Vad gör du ikväll? Jag vill gå och träna!… äsch jag ringer istället!
Eller kanske ta upp orienteringskarriären igen. Anmälan till Rodhen natt kanske kan vara en sporre???
Jag tror jag skall vara med iår igen faktiskt!
Skälet till min ”kloka fråga”, var att jag tycker mig sitta i om inte samma så dock en liknande båt som du. Jag saknar långsiktig strategi i träningen och löppassen är ofta halvhjärtade med oklar inriktning. Samtidigt är denna brist på fokusering en bra hjälp eller numera till och med en förutsättning för att vilja träna. Om jag sätter på mig löparskorna för att bara komma ut och få frisk luft, hittar jag oftast på något givande i löpväg och inte sällan blir det ändå något slags kvalitetspass. Långpassen får bli vad de blir men blir oftast ändå långa nog. Den gamla sanningen, att jag aldrig ångrar ett löppass, gäller fortfarande.
Om ditt senaste långpass var ett rent nöje, finns det ännu hopp. Problemet är väl att din njutning beror på att du är vältränad, vilket i sin tur beror på att träningen varit tillräckligt stimulerande för att bli av. Lite höna och ägg där alltså? Om du inte (som jag ibland) roas av det galna i att springa ”när blötsnön ligger djup och vinden viner”, kan du kanske ha sommarens njutbara långpass som mål.
Du har tydligen inte avskrivit alla tankar på SUM? Inte jag heller. Helt.
Sååå, min fråga kvarstår. 😉 Har du kollat dina blodvärden? Och en fråga till, har du energi till ”annat”?
Paljetten: Ringer upp dig!!
The Duck: Det är ju fullständigt livsfarligt, springa runt i skogen i kolsvarta mörkret! 🙂 Rhodennatt förutsätter att min kollag vill ha med mig i år igen. Jag tror han väljer annan medtävlare…
Jumper: Hopp finns nog, men som du skriver – det blir lite höna och äggproblematik. Just nu röäcker orken för att de löppass som trots allt blir av ska kännas bra. Men snart, snart…
Ingamrie: Förlåt! Hur kunde jag missa dig?!
Du kan säkert ha rätt i att det är oklokt att försöka tvinga fram motivationen. Men samtidigt känner jag mig själv. Släpper jag taget om en god vana, faller den gärna bort helt och hållet. Och träningsvanan hänger alltid på gärdesgården. Men det kan ju lösas genom att jag istället alternativtränar.
Har inte kollat mina blodvärden, men eftersom jag känne mig pigg och alert för övrigt tror jag att de är ok.
Är du pigg för övrigt så är nog allt fysiskt bra. 🙂
Jag förstår ditt dilemma. Det är ruskigt lätt att trilla över på ”fel” sida och hamna i slöträsket. Är själv livrädd för det. När jag hamnar i såna där ”villintetränasvackor” drar jag ner på ambitionerna, tränar ”annat” tränar ”lätt” och vips så kommer en ny målbild och jag är igång igen.
Kanske be någon göra ett program?
Träna med andra?
Ha ett annorlunda mål? (Alltså inte något av de lopp du redan har sprungit)
De där frågorna som pluppar upp, typ ”varför gör jag det här, borde jag inte göra något annat”, har de funnits innan med?
Du vet, det ena behöver inte utesluta det andra.
Oj oj.
Nu har du fått så många saker att tänka på av alla här att det väl är rundgång i din stackars skalle. 😉
Ingmarie: *alldeles yr* 🙂
De där ”existentiella” frågorna brukar dyka upp då och då. Ofta på hösten, för då nystartar jag livet efter sommardvalan. Och då brukar jag ofta fundera över livets mening och om jag prioriterar rätt saker. Framåt november går jag i vinterdavla och bryr mig inte ett vitten…
I tisdags gav jag mig faktiskt ut på träning med min klubb, ULK. Första gången på nästan ett halvår. Det kan nog ge lite av en kick hoppas jag.
En diktator-är det någon som skriver dikter?
Tranströmmer skulle kanske funka som inspiration?