Först var de knappt mer än en hägring. Halvt dolda av de lättande dimmolnen över Grillbyslätten. Målmedvetna och majestätiska. Svanar. Vingspets mot vingspets. Höstens mest självvissa långflyttare.
Närmare Skolsta gav sig småfåglar av söderut. En svärm av hafsigt flaxande. Steg och dalade. Tycktes flytta lite mer på måfå. Men bort skulle de. Härifrån.
Bort? När den bästa tiden väntar oss? Totalt obegripligt. (Om man inte är en flyttfågel.)
…………………………………………………………….
blogg@bureborn 
(Rädd om bureborns knän avstår snitsaren från kommentar!!)
Jag själv (jumper) håller med om att hösten är fin. Liksom vintern (i små mängder). Och våren. Och försommaren och sensommaren. Men allra bäst är kanske ändå högsommaren. Den självklara. Den som varken sneglar framåt eller bakåt.
Jag tror de djävlarna vet något som inte jag vet… och känner img inte inbjuden till samma fest som de. *knorrr*
Men samtidigt kan jag liksom du tycka att hösten är en trevlig årstid, den brukar vara präglad av nya projekt och nya äventyr. Det är nu allt börjar om på nytt, efter sommarens lättja och stiljte. Det är bara att dra ned toppluvan och snyta sig!
Jumper: Snitsaren övergår denna gång mitt arma förstånd.
Till skillnad från dig är jag mer njugg i min bedömning av årstiderna. Hösten är bäst! Högsommaren är jag faktiskt inte alls särskilt förtjust i. Jag tycker den är för statisk.
Paljetten: Tack för en trevlig lunchdate!
Jag tror istället att de inte har fattat vitsen med hösten, de sticker helt enkelt för tidigt. Framåt november däremot – dä är det mer berättigat att ta till flykten.
Bara att få köpa en toppluva. Det är ju härligt! Eller en hatt…
Snitsaren säger att ”Åjo, nog förstår hon vad snitsaren menar”.
Håller med om att hösten är skön, även om jag också njuter av lata, varma och sköna högsommardagar! I morse visade sig förhösten från sin allra bästa sida. Trolskt dimmigt, lite smykyligt, krispigt och skönt. Mmmm. Mumma för en skånsk löparsjäl!
Benet: Nere hos er gissar jag att det ännu är sensommar. Idag kändes det edfinitivt som höst här, trots solens värme. Men det kan iofs vara jag som ställt om.
Jag har inte läst alla kommentarer så noga men kan nog säga att jag kände en ganska uttalad löpleda, tryfferad med diverse skavanker, efter StM. Hela sommarens löpande har gått trögt men nu känns det faktiskt bättre. Så det blir nog bättre med ditt löpande och med motivationen. Om inte annat, så borde Diktatorn ”The Incredible ULK” kunna få dig på andra tankar!
Törs man gissa att startnumrets kommentar snarare gällde inlägget ”Efterlyses diktator” än detta om flyttfåglar. Å andra sidan är startnumrets associationsbanor ibland hisnande. Själv försummar jag aldrig ett tillfälle att slå startnumret på fingrarna om det så, som här, får ske på andra hedervärda bloggares bakgård.
Fast man får väl förutsätta att bloggarna kommer ihåg vad de tagit upp i tidigare kapitel av sin levnadsbeskrivning. Eller är det så att bloggare är som Alzheimerpatienter och helt oförmögna att komma ihåg det de skrev dagen innan? Ursäkta, nu blir jag väl dessutom betraktad som bloggkapare!
Många goda bloggare har börjat sin bana som bloggkapare.
Bloggkapare gillar jag! det är så skönt att se bloggen leva, också när man själv gått in i nån sorts dvala. Det kanske är Alzheimer?
Diktatorn ULK har redan börjat verka. Eller värka. Upptog tisdagsträningen förra veckan, med katastrofalt resultat. Blev frånsprungen. En typisk piska. Så jag utsätter mig nog för pinan fler gånger. KOmmer jag månne få se X:et där någongång?
Hösten är världens bästa morot, så hoppet om löplusten börjar återvända.