Lite rusig fortfarande. Spritter inombords.
Kvällens lilla löpartripp med ULK gjorde mig hög. På löpning och gemenskap. Löpmässigt kände jag mig stark. Full kontroll på kroppen hela distansen. Högt steg och fint flyt. Väl avvägt. Riktigt proffsigt faktiskt.
ULK-räven Ingemar ledde passet. Höll tillbaka de långbenta herrarna när de försökte dra iväg redan under uppvärmningen. Instruerade oss i sin egen variant av löpskolning, som drillar underbenens muskler till lydnad. Anpassade sitt eget tempo, fångade in dem som hamnade längst bak. Peppade lagom. En riktig löptränare. Inspirerande. Smittar av sig.
Hoppas den här löparbacillen biter sig fast länge, länge.
……………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Det är SÅ det ska vara. Gör mig riktigt glad att läsa!
Den där löpskolningen, fööresten. Hur skiljer den sig från Mäster Sz’s?
”Vad var det jag sa”, hade jag kunnat säga om jag hade sagt det. Tänkte dock ett och annat klokt och erfaret efter inlägget ”Hårdsmält härdsmälta”. Skulle kunna säga något förståndigt i stil med att man inte ska bry sig om alla ups and downs, eftersom det är den långsiktiga trenden som betyder något. Inser dock att det är denna oförutsägbara bergodalbana som gör löparlivet spännande.
Vi i IK Kometen har inte mycket gemenskap under träningen, vilket jag saknar när jag läser ditt euforiska inlägg. Sprang en gång i våras med ”gubbskubbet” i V-tuna FK, men detta visade sig för dagen bara bestå av unga vinthundar, som sprang i 5:30-takt i 18 km. Det var lite tufft för en jumper. Hellre då 6:45-takt med joggerskan.
Heaven and hell. Heaven and hell…
Men JAG kan säga ”vad var det jag sa”. 🙂 Så där är det och man begriper inte alltid. Vare sig varför/hur lågan slocknar eller varför/hur den tänds igen. Kanske det även är just det som är en del av tjusningen? Nu har den (äntligen) tänts hos dig igen. Även om lågan inte är jättestor så är den där. Snart brinner den lika starkt som någonsin. Är glad för din skull!:-)
Benet: Man blir så sjungande glad när allt stämmer! Ingemars löpskolning innehåller: tågång, hälgång, skip med landning mitt på foten, skip med landning på framfoten – samtliga görs med tårna pekande framåt, sedsn utåt och så inåt. Jo, det ser ännu fånigare ut än Sz variant. Och så avslutas det hela med enbenshopp. Det svider i underbenen, men ur spänstsynpunkt tror jag mer på Sz. Men nu säger man inte emot Ingemar… Han har löpt hela sitt liv, plockat medaljer, och aldrig varit skadad.
Jumper: Skulle man förlora ngt av magin med löpningen om man förstod sig på bergochdalbanan? Kanske. Så det är kanske bäst att inte veta. Men jag tänker ändå fortsätta att undra. Och utsätta er för mina tvivel. Gubbskubb i 5:30 – borde de inte byta namn?
Farsan: Och inte att förglömma: skärselden.
Ingmarie: Jag ska minsann peta in massor av torra pinnar och hoppas astt det tar sig rejält. Fisglöd är jag less på. 🙂