Pumlan står vid det öppna fönstret: ”Mamma, det luktar av älgar”. (Notera tomaterna i skålen i nedre delen av bilden.)
Mor och kalvar flanerar runt huset.
Kommer tillbaka. Tar en liten lur. Då dyker den pilska tjuren upp. (Vi stänger fönstret.)
Hon spelar ointresserad. Motar bort honom.
Men sen försvinner de ändå tillsammans. Spankulerar iväg mot skogen. Samma skog som jag orädd brukar kuta omkring i. Säker på att älgar tar till flykten om en människa närmar sig. Jo. Det gäller ju säkert för älgkor som man kan kasta ruttna tomater på genom ett öppet fönster, utan att de så mycket som lyfter mulen från körsbärsbladen.
………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Vilken härlig bildserie och text! Jag tror de låter dig vara i fred nu när de fått smaka på dina körsbärsblad och haft dejt i din trädgård. 😉
Varför är alla bilder på sniskan? Var du så rädd när du höll i kameran? Om den där älgtjuren är dum mot dig så vet du vem du kan ropa på. Jag är inte rädd för några djur.
Iiiiii-hihi
Jag kommer aldrig att glömma då du kom flyendes från stugan, på ön, då du mötte en älg på trappen! De är konstiga de där krabaterna 🙂
Tack Ingamrie! Vi får hoppas att hon inte tog illa vid sig av tomaterna… 😉
Tildo: Jag ska skrika det högsta jag kan om jag träffar på honom ute i terrängen och behöver assistans .
Oväntade perspektiv ökar dramatiken? För att det skulle synas hur nära älgarna var måste jag få med fönsterfodren. De syntes bäst med kameran på sned.
Paljetten: Kanske är det nåt med mig som lockar dem? Luktar jag äpple? Tror inte ens att din taktik ”hitta en grov pinne och sopa till den över mulen” hade funkat med säkerhet. 🙂
Vråla och vifta på armarna gjorde i alla fall ingen effekt. Kon stod nämligen vid husknuten när vi kom hem och flyttade sig inte en decimeter när jag och Pumlan gick uppför uppfarten och upp på bron. Det var då jag viftade och vrålade. Till igen nytta. Så vi gick in och lät henne stå där och glo. Fem-sex meter bort…
Äh, vad är väl några kärlekskranka älgar på löppasset? Be till gudarna att det inte är en björn du möter. Typ den som huserar i Grundsunda-trakten varje år. Även på Lotsstigen har jag hört…
Björnar!?! Ouch…
Sköna bilder. Snacka om att ha naturen in på knuten.
Farsan: Björnar sover åtminstone på vintern…
Läste (marathon.se?)om en norrländska som mötte just en björn på löppasset. Efter ett sånt möte hade jag nog köpt ett löpband och stannat inne varenda runda. Tur att jag bara stött på älgar alltså. För nog har jag träffat dem i skogen också. Ingen av dem tog fel på mig och en annan älg….
Benet: Japp. Rådjur som käkar upp allt i trädgårdslandet, och kråkor som plockar ur soptunnan… Nej, det är faktiskt riktigt härligt!
På den tiden när jag var ute i löpspåret på 90talet mötte jag en ilsken och mycket ökänd älgko som fick mig att sringa så fort att jag började skratta åt mig själv. Jag sprang förbi en karl som säkert trodde jag var skvatt galen. Jag varnade inte honom… tänkte att kossan fick ta honom före mig! 😛
Idag fick jag ett mms från älgjakten. Hunden står och sniffar på en död älgko. Måste erkänna att de du har i trädgården är fina när de står på alla fyra.
Ps: Du är välkommen på vernissage på lördag! Kika in på hemsidan så får du den info som behövs. Galleriet är lite sen med snigelposten, men hoppas på att de kommer så att jag hinner skicka ut inbjudan till alla nära och kära.
Annars kanske vi kan ta en fika/lunch så kan du få en specialvisning 🙂
Paljetten: Levande älgar är förstås vackra, men å andra sidan är det mums med älgstek!
Ascha, på lördag är jag på barnkalas. Så jag tar gärna den där specialvisningen en annan dag!
Jag ser fram emot det! Vi rings framöver *kram*