Sommarens stora språkliga snackis var DN:s adoptera-ett-ord-kampanj. Själv hittade jag aldrig något ord att adoptera. Förrän nu.
Örnatasslan. En nära nog utdöd släkting till örngottet. Sånt lär man sig av Språktidningen.
1917 byttes ordet ut mot skvaller i den nya bibelöversättningen. (Fram tills dess gällde Karl den XII:s bibel från 1703. En sista bastion för utdöende ord. ) Skvaller är inte alltid så trevligt. Örnatasslan däremot. Det känns rätt mysigt.
…………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
”Örnatasslan” är ett vackert ord till skilnad från ”gamtrassel”.
De, som ännu kämpar med Enar Åkereds så kallade dubbelkryss i söndagens DN, ombedes att inte läsa denna kommentar, ty snitsaren kommer osökt att tänka på den sökta dikten av Samuel Columbus (1642-1679), som innehåller diverse fågelläten, dock varken från örnar eller gamar. Däremot från ”vårkåta lärkor”:
Ingen må mig det förneka,
att jag kärligt älska må.
Kärlig lek och kärlig skämtan
siktar all natur uppå.
Lärkekirr och duveputter,
tuppeknorr och orreputter,
allt går äntlig ut därpå,
att hanan hönan nalkas må.
(Vad detta har med öron och skvaller att göra förstår inte ens snitsaren).
Men Buris! Du är ju den som skriver så många vackra, härliga ord! Du har ju inte bara en liten familj av sköna skrivelser, du har en släkt eller snarare ett helt folk.
Du är en kvinna av vackra ord.
Och du delar med dig.
Eftersom min sommar har varit fylld av handgripligheter har jag förstås missat sommarens stora snackis. Tack för ”örnatasslan” även om det för mig låter mest som en kliande åkomma.
Tack även för länken till Språktidningen. Jag visste inte ens att den fanns (tidningen alltså – därmed även länken). Kände mig direkt manad att skicka in nyordet ”spontanretur”.
Tror sedan att jag adopterar ordet ”skvitter”. Jag har skvittrat en hel del genom åren, men inser till min förfäran att ordet håller på att dö ut.
Åååå vilket fint ord! Bra val.
Jag funderar på att adoptera ”onomatopoetisk” eller ”antimarkass” (som förövrigt har liten släktskap med ditt ord)… de är lite kantiga och fastnar i öronvindlingen tolkningscentral som en salt söt karamell 🙂
Asgam: Gamgott?
Jumper: Utan öron är det svårt att njuta av fåglasången? Och kanske fyller örnatasslan samma funktion mellan människor som lärkekirr bland vårkåta lärkor.
Mia: A woman on a mission – det är jag det! Jag och mitt folk tänker ta över världen. 😀
Oliver Sture: Varsågod! Jag rekommenderar verkligen Språktidningen.
Va, håller skvitter på att dö ut? Skynda dig ut på missionsuppdrag! Förexten. Vad betyder skvitter hos dig? Ska bli spännande att se om vi nyttjar ordet lika.
Paljetten: När det gäller onomatopoetiskt tror jag att du redan har uppfyllt dina åtaganden som adoptivförälder (använda ordet tio gånger på ett år.) Jag känner ingen annan som kan använda det ordet utan att en mening stoppas upp. För mig är det svårare att säga än ”sju, sjösjuka sjömän” – och alla deras sjuksköterskor.
Min mammas faster har antimakasser på sina sammetsfotöljer. När den generationen kilar vidare måste vi nog hitta en mer allmängiltig användning av ordet om det inte ska dö ut. Måste de vara virkade för att kvala in som antimakass?
Även snitsaren är nyfiken på vad ordet ”skvitter” kan betyda. Bilden från Långnäsudden, där Oliver Sture säger sig ha fångat fenomenet, gör honom inte klokare.
Jumper: Vatten som stänker är ”skvitter”. Barn som leker i vattnet skvittrar gärna på varandra. Idag skvittrar det lätt från molnen. Bureborn gillar skvittret när takdroppet landar i regntunnan.
Ja, tydligen:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/253/64678.html
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/253/64677.html
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/253/64675.html
Jaså min kommentar innehöll för många länkar för att bli godkänd genast. Då skriver jag väl några rader innan då, så att maskineriet förstår att jag är en människa av kött och blod som inte är ute i skumma ärenden. Vädret är regnigt och löven faller av träden. Nu ska det väl räcka:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/253/64678.html
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/253/64677.html
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/253/64675.html
Denna blogg tycker uppenbarligen inte om länkar till internetsidor. Jag skrev några sådana till uppslagsordet ”skvittra” i SAOB, men Bureborns biffiga dörrvakter tog mig i kragen. På snitsarens envisa uppmaning gör jag i stället ett försök att länka till söksidan, så att de, som mot förmodan är intresserade, själva kan skriva in ordet ”skvittra”:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/index.html
Jumper: Den är lite petig med länkar, bloggen. Tyvärr verkar jag inte kunna styra spaminställningarna. Så det är inte jag som är njugg.
Uppenbarligen är skvittra = skvätta av yngre datum än skvittar á la djurläte.
Och tack för länken! Pinsamt nog för en språkintresserade person som jag hade jag missat att SAOB fanns på nätet… *rodnar*
Nu finns samtliga inlägg publicerade. Länkar och allt.
Antimarkassen är idag en fladdrig liten sak på tåget… SJ har inte riktigt förstått det där med engångsartikel. Men åandra sidan så används kanske inte pomador och markass så ofta idag? 😉
Jag ska lära mig att virka så kan jag taga en egen med mig på nästa färd 🙂
…. och då får de väl stå kvar som minnesmärken och påminnelser om mediets ofullkomlighet. När det gäller SAOB, drar sig snitsaren ibland för att konsultera den. Till och med en torrboll som han tycker att den är lite svårläst här och där.
(Själv anmälde jag mig till Sockholm Marathon idag. Bureborns blogg blir alltså först med denna spännande nyhet)
Jag säger som MarathonMia (och jag själv innan) att det är DINA ord som är helt underbara! Försöker lagra, suga in och minnas alla dina finurliga formuleringar men min hjärna har visst lite fullt på just de diskarna… (Inte för att jag vet vad som är där istället för dina ord men svårt är det att lagra..)
Jag gillar ordet ”ännig”. Kanske för att jag är det så mycket. 😉
Snitsaren som aldrig lämnar en språktåt (se där ännu ett ord) odragen, vill ha sagt att ordet ”antimakass” (med den mindre vanliga men dock förekommande varianten ”antimarkass”, från början hette ”antimarkassar”, efter så kallad ”makassarolja”, vilken i sin tur fått sitt namn av den indonesiska staden Makassar eller Makasar, även benämnd Ujung Pandang. Markassaroljan, som utvanns ur barken på något där växande träd, höll inte bara hårtestarna på plats utan ansågs även främja hårväxten. Snitsaren själv hörde ordet ”antimakass” första gången i en text av Hasse Alfredsson i början av 1960-talet, troligen i monologen ”Gamle man”, där han tänker på hur det var ”hemma därhemma i mitt gamla hem” med bland annat ”virkade antikasser på stolarna”. Med en förhoppning att denna förklaring, som för övrigt, skam till sägandes är hämtad ur Wikipedia, inte ska trivialisera ordet utan tvärtom berika det med än mer exotisk klang, tackar snitsaren för sig, men törs lova att återkomma.
Snitsaren rättar: Nej då, Alfredssons gamle man sa inte ”antikasser”, men det hade faktiskt blivit ännu roligare.
Paljetten: SJ har verkligen ingen stil – fram med virknålen! Pomada ser stolsryggarna nog inte så ofta, men jag undrar inte den där leran ”clay” som jag använde som korthårig var etter värre.
Ingmarie: Tack! Du är för gullig!
Jumper: Vicken nyhet! Jag tackar för scoopet, men med tanke på läsarsiffrorna borde du kanske publicera kioskvältaren även på annan plats.
Med detta menar jag först och främst den planerade marastarten. Men även Snitsarens roande och lärorika antimakassutredning förtjänar en ordentlig läsekrets. Man tackar!
Snitsaren har anmärkt på att jag råkat skriva ”antimarkassar” och ”markassarolja” där det ska vara ”antimakassar” respektive ”makassarolja”. Den ickelexikala varianten med ”r” förekom nog bara i den senare kortformen (”antimarkass” för ”antimakass”).
Man kan tycka att snitsaren kunde skriva själv om det nu är så noga.