Gratis? Tack! Men nej.

Visst, de var bländande vita. Splitternya. Och billiga = helt gratis. Men ändå gick jag ut från löparbutiken utan påse. Utan nya skor.

Som blivande löptränare (eller kanske snarare farthållare) blir man sponsrad. Med ett par löparskor. Bara att hämta ut på löplabbet. Men mina fötter är petiga när det kommer till skor. Riktigt petiga. Sponsormodellerna och mina fötter kom inte överens. Tårna tyckte att det ekade i den stora tåboxen, mellanfoten kände sig hopsnörd som en adelsdam i krinolin och hålfoten gillade inte att att vila på en ärta. Löpkänslan var det inget fel på alls, men komforten – nä,nä.

Ok. Jag hade förstås kunnat ta med mig skorna ändå. Använt dem som promenadskor. Eller gräsklipparskor. Eller måla-uthuset-falurött-skor. Men jag har redan hela garderoben full av avlagda löparskor som sakta sjangserar: från löpskor via spinningskor och plocka-svamp-skor till gräva-i-lerig-åker-skor. Jag behöver faktiskt  inte fler.

Så jag lämnande skorna till någon vars fötter jublar över passformen. Resursslöseri är liksom inte min grej. Och jag tycker faktiskt det är rent slöseri att ta hem ett par löparskor, låta dem bo i förrådet tills sulorna stelnar som gammal marsipan, och sen hiva dem i soptunnan. 

För att inte fötterna skulle bli sura och tvära fick de prova lite andra skor också. När vi nu ändå tagit av oss i strumplästen. Som tur är finns nästan aldrig några modeller i min storlek. Så jag provar för stora skor. Som jag naturligtvis inte kan köpa.

Kontenta. Jag gick visserligen back på gratisskorna jag inte ville ha. Men gick sedan med förtjänst eftersom jag avstod från att köpa några andra. Ekonomiskt resultat: plus minus noll. Ren och skär vinst på samvetskontot.

……………………………………………………………………………

Annonser

15 thoughts on “Gratis? Tack! Men nej.

  1. Paljetten: En småfreudinask felskrivning av mig. Löpledare ska det egentligen stå – inte löptränare. Jag ska vara med och leda en grupp i TSM-uppsala (Team Stockholm Marathon – som tränar inför Stockholmsmaran). Men uppenbarligen vill mitt undermedvetna göra mig märkvärdig. 😀

    Benet: Tack! Gratis är ju faktiskt inte alltid gott. 😀

  2. Bländande vita? de som fanns i min storlek var rosa. någon modell var rejält rosa och de andra var massormycket rosa. men då jag tyckte att gratis var tillräkligt gott så fick det blev det paret som var mest rosa! Nu är det ju ingen problem under den här årstiden då är mörkt för jämnan och lagom till våren är de nog så nerlerade att det rosa inte syns.
    Hoppas dina hälsenor strax blir bra!!

  3. Jens: Helt rätt! Bländande vita OCH skriande ceriserosa. Tur för dig att killar i rosa skor är coola. Precis som killar som kör ljusgul hundkoja. Visar att de inte låter sig bekomma av fåniga könsstereotyper. 🙂
    Hälsenan mår lite bättre, vilket troligen beror på löpvilan. Ska man bli gald eller ledsen över en sån sak?

    Ingmarie: *rodnar vackert* (= ansiktsfärg lika rosa som ovan nämnda skor.)

  4. Man skall bli glad för oavsett varför det känns bättre är man ju närmare att kunna springa igen…
    Skall genast byta ut min tuffa svarta bil med tonade rutor mot en som passar min färglada personlighet bättre 🙂

  5. När jag senast köpte löparskor, för dygt två år sen, avstod jag från ett par illgröna lättviktare enbart på grund av det illgröna. Det blev ett par snygga vita Adistar Comp 4 i stället. På myrorna har jag köpt tre par löparskor, alla tre till synes oanvända. Två par satt som gjutna, det tredje paret lämnade jag tillbaka, så att någon annan kunde fynda för 100 kronor. De två jag behöll kostade alltså 3 x 100 kronor delat med två, dvs 150 kronor. Det första paret, köpt för fyra år sen, sprang jag långpass i idag. Med detta vill jag antagligen tala om något om mig själv, men jag kommer inte på vad. Hur var frågan nu igen?

  6. Jag undrar hur många gånger jumper har berättat om sina skor som han köpt second hand på Myrorna. Jag tror att vi får bygga ett museum och ställa ut dem tillsammans med hans löparklocka som kan lagra 100 mellantider.

  7. Mia: Tack, jag hoppas jag lyckas sprida lite av min löparglädje till de stackars adepterna. Det är mitt huvudmål!
    Märkvärdi eller märklig, en fin liten balansgång… 🙂

    Jens: En röd bubbla kan också funka.

    Jumper: När jag läser din kommentar inser jag vad jag egentligen skulle ha gjort – för att ha det allra, allra bästa samvetet. Jag skulle ha tagit med mig skorna, gått raka vägen in på Myrorna (som ligger dörr i dörr med aktuell löparbutik) och lämnat skorna där. Sponsorn eller löparbutiken klarar sig fint med ett par löpardojjor mindre. Och någon, som kanske i vanliga fall tycker nya löparskor är ohemult dyra, eller helt enkelt inte har råd med sådana, skulle få sig en riktigt glad överraskning på Myrorna.
    Själv har jag aldrig hittat några till synes nya löparskor på Myrorna. Gjorde jag det – och de föll mina petiga fötter i smaken – skulle jag helt klart köpa dem. Men jag skulle nog inte springa i dem fyra år senare… min kropp är alldeles för skraltig för att klara det. Din däremot verkar tåla det mesta! Kanske beror det på att du inte klemar bort den?

    Tildo: Låt du Jumper få göra sig lite märkvärdig.
    *Viskar, så han inte hör* jag tycker museiidéen är strålande…

  8. Risken med att lämna nya eller till synes nya löparskor till Myrorna, är att de används till annat än löpning. De kanske inte ens degraderas till gräva-i-lerig-åker-skor utan bara ha-på-sig-skor. Fast när jag tänker efter: Den som köper sina skor på Myrorna, köper nog inga skor som han eller hon inte behöver och varför är löpning bättre än något annat. (Fast när jag känner efter en gång till, är nog löpning bättre).

    Det ska tilläggas, att jag inte heller hittat löparskor i second hand affärer sedan den gången. Kanske var det någon med mina fötter, som trillade av pinn eller tröttnade på löpning våren 2005. Sandaler brukar det också vara ont om. De jag använder nu är köpta i Linköping. För att ta loven av allt gott och dåligt samvete, ska också sägas att en andrahandsmarknad kräver en förstahandsmarknad. Alla vi löpare är en stor familj.

  9. (Nej det var inte Asgam som skrev. Han är fortfarande formellt administrator för snitsarens blogg och jag måste logga ut varje gång jag skriver och någon gång glömmer jag bort det.

  10. Jumper: Klurigt som fasen detta. Både att ha administratörer som flyger sin kos, och att reda ut hur man bäst behåller sitt goda samvete.
    Du hade i alla fall tur som en tokig som gick in på Myrorna just den där dagen.

    Oliver: Månne får man pluspoäng för detta när ens lilla själ ska uppgå i Dharma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s