Onsdag morgon: höger hälsena knastrar och knorrar. Elastisk som pergament. Vill bara gå nerför trappan om jag går lite på snedden. Vänster hälsena påminner mer om rågummi, blir varm och böjbar redan på andra trappsteget.
Torsdag morgon: Vänster hälsena påminner fortfarande om rågummi. Höger hälsena säger knappt pip. Tänjer sig som en balettdansös i plié. Rena resårbandet.
Jaja, jag kanske överdriven en aning. Men skillnaden är faktiskt markant. Efter onsdagens besök hos naprapat Daniel har något hänt. På riktigt. (Stor tack, Ingmarie för tipset – du är en ängel!)
Ont ska uppenbarligen med ont fördrivas. Han gav sig på min högra hälsena – klämde, pressade, tryckte och nöp. Gjorde Årsunda kalvdöd (min farmors begrepp för en otrevlig pinometod där man tar ett rejält tag om hälsenan och klämmer åt). Skönt var det inte. Men inte heller outhärdligt. Och visst fasen var det värt trekvart pina – jag kan ju gå rakt fram nerför trappan!
I sinom tid kan jag nog springa också. Men det krävs förstås ett gäng behandlingar till. För hälsenan som är irriterad, men nog knappast drabbast av tendinos (lättnadens suck). Men också för mina benhinnor. Att jag har benhinneproblem upptäckte Daniel ögonaböj, det räckte med att han tryckte till i skarven mellan skenbenet och muskeln på insidan; grimaserade illa och gnydde gjorde jag.
Men den här gången känns det som om jag är i trygga händer. Det ska nog gå att fixa till! Och jag ska göra mitt bästa för att problemen inte ska börja spöka igen. Som att tåhäva mig genom tillvaron, trappa upp försiktigt med löpningen och skaffa utprovade iläggssulor.
Sluta springa? Aldrig i livet!
…………………………………………………….
blogg@bureborn 
Underbart! Vad roligt! Eller vad man nu ska säga… Daniel är ett superproffs men det är banne mig ingen njutning att besöka honom…Hoppas du får tag på sulor som passar (Ulf på Anatomic är som sagt var ett säkert kort. 😉 )Klart du inte ska sluta springa! (~Går det??~)
Grattis!
(Funderar på om det går att fixa Årsunda kalvdöd på sig själv om det skulle bli aktuellt. Lyckas inte få det att göra ont hur jag än klämmer, vilket tyder på att den tjocka senan är död. Trycker också på angivet ställe för att kolla benhinnestatus, men där är det också tyst som i graven. Frågan är om jag har något liv i benen över huvud taget. Fast nu var det inte mina spiror det handlade om utan dina och då är det bara att le och hoppas att det fortsätter isamma stil).
Kul att senan mjuknat! Den där Daniel tycks ha magiska händer. Jag håller tummarna för att den sinoma tiden inte är alltför avlägsen.
Får väl spana häruppe efter någon likvärdig trollkarl, som kan kalvdöda min onda rygg. I värsta fall får jag gå med i brottarklubben.
Ingmarie: Otroligt vilken skillnaden det kan vara mellan naprapater. Den jag gick till tidigare var inte mykcet att hufrra för. tack igen för tipset! Fick ”remiss” av Daniel till Anatomic (märkligt…:-)), så dit ska jag om en dryg vecka.
Jumper: Jag tycker du springer som en gasell – med tanke på att benen tycks ha kolat av. Kanske är det signalsubstansen som ska frakta smärtsignalen från benet till skallen som dunstat? Eller så har du helt enkelt inga skadeproblem…?
Oliver: Ett pass på brottarmattan gör nog susen… eller har brottarklubben lagt rabarber på schtaaaans bästa kotknäckare? En naprapat är faktiskt ingen dum idé när ryggen krånglar. Risken för biverkningar är i alla fall mindre än efter ett läkarbesök.
Den sinoma tiden känns inte alltför avlägsen, men jag har inte frågan Daniel när jag får börja springa igen. Just nu kan jag det i vilekt fall som helst inte, förlylningen är nu etter värre. Synnerligen vältajmat av mig.
Gud vad glad jag blir av att läsa detta! Framtiden är ljus!
Skönt att det finns kompetenta löpskade-fixare i vårt land. Nu är det inte långt till sköna långpass i Trögden igen! 🙂
Hur går det för dig????
Håller med Ingmarie. Vad händer?
Jag har också undrat men inte vågat fråga.
Jag blir faktiskt både rörd och glad över att ni märker av min frånvaro! Återkommer alldeles strax med rapport.