Order från naprapaten. Hälsenorna ska avlastas medelst hälkilar. Så jag har dammsugit marknaden. Produktutvärdering pågår. Från Apotekets 150-kronorsmodell, via sportbutikernas geleiga varianter till 20-kronors korkkilar.
Känner mig som en gammal kärring i foträta dojjor. En desperat sådan. Och en jävligt gnällig.
Fast just nu mår vaderna rätt fint. Möra men flexibla efter dagens massage på jobbet. Med två blåmärken som bevis. Hälsenan gör inga väsen av sig heller. Så länge jag inte klämmer i dess närområde. Då gör det svinont. Mystiken tätnar. Liksom desperationen.
Bara för att klargöra. Jag har inte sprungit på fyra veckor. Alternativträning tre gånger hittills – spinning och styrka. Gjort excentriska tåhävningar. Stretchat vadmusklerna. Gått på behandling hos naprapat tre gånger. Hälsenan blev bättre den första gången, men har sedan dess bara blivit sämre. Den är möjligen mindre stel på morgonen. Men gör ont så förbannat vid beröring. Och på kvällarna syns en tydlig svullnad längs senans insida ner mot forknölen. Däremot gör det inte ont om jag belastar senan genom att till exempel gå på tå eller studsa omkring. Fattar inte ett skit.
……………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Ja, det hela låter riktigt mystiskt! Det låter ju som någon slags inflammation. Och att vänster också har ”smittats”…? Skumt. Men, tiden läker ju alla sår som det heter. Så även trilskande hälsenor. Naprapaten har garanterat rätt vad gäller avlastningseffekten med hälkilarna.
Förstår din frustration så oerhört väl. Önskar jag kunde komma med några supertips som gjorde dina hälsenor friska i ett huj, men det enda jag kan stamma fram är… Krya på dig! Det kommer att bli bra. SNART!
Benet: Tack! Det känns alltid bättre när någon bryr sig och kommer med uppmuntrande tillrop. Och det trots att jag bara gnäller och gnäller. Det känns faktiskt redan lite bättre rent mentalt. Tror jag behöver få lite perspektiv på tillvaron, ibland är det alldeles för lätt att låta en pissig skada måla hela tillvaron svart.
Jag kanske är lite korkad, men jag begriper inte hur hälkilar ska kunna lösa problemet om det nu inte är så att senan är trasig? Och är den trasig bör väl totalvila rekommenderas i stället för en massa tåhävningar?
Fast naprapaten vet säkert bäst.
”Desperat” tar såna som jag och Oliver fram när det är dagar kvar till maran och vi fortfarande går och haltar.
Du har ett drömläge som blir skadad på den bästa tiden på året med all tid i världen. Du bör därmed kunna nöja dig med ”frustrerad”.
Hur fan kan det vara så pass inflammerat om du befunnit dig i vila!? Högst ovetenskapliga råd följer:
Jag säger att det är ren stress. Hälsenan får ju alldeles för mycket uppmärksam, leker filmstjärna och gör sig till.
Jag tycker det du behöver total kursändring. Gör allt tvärtom. Skippa tåhävningar helt och vila bort inflammationen först. Minst två veckor. Knappt rör dig. Kör antiinflammatoriskt oxå, bara för att. Sluta omedelbart att stretcha och att knåda området! Det kan inte vara bra om det är en stor inflammation där. Stretcha gör man för att förebygga – inte för att bota.
Kör is på området flera ggr om dagen för att få ned svullnaden och få blodcirkulation. Sen kör du igång med alternativträning igen och lätta tåhävningar (plåga dem kan du göra sedan)vecka 3 om inflammationen lagt sig helt. Bry dig inte om att det larmar och gör ont trots att du vilar, så är det ju. Det viktiga är bara att bli av med infammationen. Helt.
Ingen J-VLA innebandy på mycket länge!
Vill det sig väl så är du fit for fight att börja springa lätt när Szalkai kör igång i december.
Så skulle jag gjort trots att det säkert finns de som säger att det är helt fel väg att gå. Fast självklart skulle jag själv inte följa dessa råd. Men du är ju något klokare, så…
Knepigt! Det låter onekligen som om det blivit en akut inflammation utan dess like! Jag hade gjort som Daniel sagt med hälavlastingen men det ÄR konstigt att båda är drabbade utan att du gjort något. Kan det vara de där dojjorna som klämt? Har du använt dem mycket?
Gjord du något särskilt efter andra gången eftersom det blev sämre?
Massage verkar inte vara någon bra idé. Kyla är bra precis som farsan säger och hans teori om att göra tvärtom är nog inte helt fel men helvila tror jag skulle göra dig mer illa…Särskilt i själen. (?) Har du provat wet west? Där får de små hälseneliven vila totalt med DU får röra på dig. 🙂
Jag vet flera som blivit hjälpta av stötvågsbehandling (fråga medeldistansaren tex-http://medeldist.blogspot.com/)
P.s Din rubrik var lite skrämmande först…;-)
Först: Tack alla för engagemanget! Ni är fantastiska!
Oliver: Hälkilarna ska avlasta senan genom att den inte behöver sträckas ut så mycket. Dessutom förhindrar de ngt av min pronation, vilken tydligen också är kämpig för senan. Om jag nu fattat saken rätt. Litar på att naprapaten känt om senan varit trasig, han har väldigt känsliga fingrar. Och starka. De kan göra oooont när han kniper.
Farsan: Desperat må vara ett starkt ord, men jag blir rätt desperat när jag inte får träna. Inte så mycket för att jag förlorar form, mer för att jag mår psykiskt dåligt när jag inte springer. Alternativträning gör tillavron ngt lättare att uthärda.
Och efter den lilla svadan inser du alldels säkert att totalvila är uteslutet. Möjligen om ryggen gick av… Idag har jag således gymmat, rott och cyklat i liten dos. Och senan känns något bättre (marginellt men ändå). Känns som om den mår bättre när jag får igång blodcirkulationen.
Och tro mig – jag tjatade ihjäl Daniel med frågor om inte tåhävningarna, stretchen och spinningen förvärrade senan. Han stod på sig med att jag borde fortsätta som ordinerat. Så jag gör väl det. Åtminstone tills på måndag när jag ska dit igen.
Men precis som du har jag tänkt inflammation. Och då verkar din väg klokare. Förutom antiinflammatoriska tabletter – sist spydde jag blod.
Ingmarie: Sorry, det var inte meningen att skrämmas! 🙂
Faktum är att jag inte använt de spökande skorna speciellt mycket, vilket får mig att tvivla på diagnosen. Men även små halmstrån är trevliga att hugga tag i.
Jag har funderat fram och tillbaka men kan inte komma på ngt som jag gjort annorlunda mellan naprapatbesök nummer ett och två. Vilket gör det hela än märkligare.
Har inte testat WW eftersom jag avskyr badhus och bassänger. På allvar. Men återstår ingenting annat får jag väl försöka komma över min aversion. Men så länge Daniel säger att jag får cykla gör jag hellre det.
Ger Daniel ett par chanser till, men blir det ingen förbättring testar jag kanske stötvågsbehandligen. Även om det låter synnerligen otrevligt.
När jag (och snitsaren) gjorde militärtjäsnst vid det numera nedlagda regementet I 20 i Umeå, fanns det norrländska så kallade stridisar, som hävdade att stockholmare ”känn efter så förbannat”. Uppenbarligen gäller det även norrländskor. Visst är du en gnällkärring, men var ska man vara det om inte på sin egen blogg.
Jumper: Eller hur!
Men jag fattade faktiskt ett beslut under dagen. Resten av veckan ska bloggen vara gnällfri. Vi får väl se om det blir nåt inlägg alls… 🙂
Hummm, jag blir sugen på att säga att du får gärna titta på när jag går på core imorgon… för ska du verkligen träna?
Du borde ta med dig ett ispack till Gallan och vi käkar lunch i stället. Dina ben mår ju inte bra. Jag kan ta med mitt boktips till dig och vi kan bläddra i den. 🙂
(rings om detta)
Klart jag ska gå på core! Så länge jág inte hoppar och springer är det fritt fram!
jag tror det är bra att du gnäller! Ut med skiten bara! 😉
Ingmarie: 🙂
Steg ett avklarat! Nu kan vi blicka framåt
Från vanlig core, till corebosu 🙂
Jajamen!