Jag är bäst! Jag leder!
Mina staplar är längst på Funbeat. Det var de inte igår. Då låg jag nästan sist.
Men så ändrade jag urvalet: från träning de senaste 30 dagarna till träning de senaste 14 dagarna. Tada!
(Nåt måste ju en stackars icke-löpande flicka få glädja sig åt.)
…………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Ha ha ha ! Själv ändrade jag i somras från ”tränad tid” till ”löpt sträcka”, eftersom jag mest ägnar mig åt löpning. Då ledde jag länge tills en Helsingborgare började knarka kilometer. Jag kanske borde vara mer solidarisk med dem som inte kan springa utan måste cykla, spinna, ro, trampa vatten och lyfta skrot? Gissningsvis har du större konkurrens än jag som bara har tre staplar att jämföra mig med. (Visst är vi lite fåniga men det får man vara).
Jag kämpar på hårt för att ligga högst upp på min lista på Funbeat. Tidsmässigt ligger jag som den eviga tvåan, med något enstaka snabbt gästspel på första plats. Men om jag ändrar till sträcka leder jag stort. Det kanske är så man ska jämföra? Göra glädjeurval. 😉
Jumper och Lisette: Det är helt enkelt underbart med statistik! Man kan beskriva verkligheten som det bäst passar egna syften. Och så känner man sig förbaskat duktig. 🙂
Men ibland funderar jag faktiskt på om det är helt hälsosamt att ha den här typen av träningsregistrering. Visst, det kan ju funka som morot – men lika gärna skapa stress och orsaka överträning. Det bästa med Funbeat är förstås att man kan följa folks träning. Och bäst av allt: läsa kommentarerna om paassen. Men det är då förtvivlat svårt att inte kasta ett getöga på staplarna…
Du är för härlig!!Tack för ett roligt inlägg så här till morgonkaffet. Jag skulle behöva ändra till typ: morgon jogg jens 45 min resten 0min
Statistik, diagram och staplar av alla de slag kan verkligen bli hur man vill! Det går t.o.m att göra en höjdprofil på ”Tisken-varvet”, som är pannkaksplatt, att se ut som värsta Lidingöbanan!;-)Jag kör med vanlig hederlig träningsdagbok. Gillar att kunna bläddra i den och tänka tillbaks på olika pass, var jag sprang, vilket ev. sällskap jag hade o.s.v. Och du, snart kommer dina staplar att bestå av ”löpning” igen.Önskar verkligen att jag kunde trolla så att det FORT blev så…
Jumper: Fast jag har tagit ett steg tilbaka nu pga av jobb så jag tror du leder där också.
Jag har ramlat en hel del på Funbeat, i do not like that!
Skönt du kör en del i alla fall =)
Ja, när jag kollade, ”leder” jag faktiskt årsstatistiken i kilometer, om än knappt. Jämförelser kan vara deprimerande, men också tröstande. Man ser att andra, inte ens ultralöpare, inte heller alltid springer så hiskeligt mycket. Allt beror nog på hur man från början ser på sig själv, vilken typ av information man är benägen att fästa sig vid.
Min melodi är att registrera så udda träningsformer som möjligt, efter ett två pass är man ledande i gebiten 🙂
Jag gillar versatiliteten på Funbeat, allt är möjlig. Man kan registrera i princip vad som helst, man tävlar ju mot sig själv.
Klockrent! Jag väljer också mina tävlingar 🙂
Vaddå!? Tävlar vi?
Jens: Tackar! Föreslå administratörena på Funbeat att de lägger till morgonpass som träningsform. Med tanke på vad man kan hitta i listan ser jag inte att de skulle protestera!
Ingmarie: Om du får en trollstav då? Såg en löparväns träningsdagbok, inbunden i läderpärm och blev lite avundssjuk. och allra helst skulle jag vilja ha en handgjord bok, gjord med kärlek för mina löparbehov. Men då blir det svårare med staplarna…
Dunceor: Skärpning! 🙂
Jumper: Äh, försök inte! Det har inget att göra med vilken information man fäster sig vid – man fäster sig vid den information som ger bäst utdelning för det egna egot! 😉
Paljetten: Smart! Varför har de inte lagt in Excentriska tåhävningar, i den klassen har jag god chans på guldmedaljen. Men trädklättring kan man registrera…
Mia: Tvingas erkänna (motvilligt) att det nog ändå bor en liten tävlingsdjävul i mig. Vojne!
Farsan: Nej. (För om du får nys om att det pågår en tävling är det kört för mig.)
Härligt Bureborn! Alla sett att må bättre är bra! Smart!
sett = sätt på mitt eget lilla språk… eller så var det en rejäl felskrivning.
”Alla sätt som får en att må bättre är väl bra!”
Helt snurrig i skallen idag. Måste vara gymbesöket som fått mig ur balans.
Känns skönt att veta att man kan ta till tricket med staplar för att hålla motivationen på topp. Så gjorde väl även Karl Nilsson?
”En del hade krympt, dom lade jag för sig
En del var prima virke, dom lade jag för mig.
För traddirallanedej, hugg i och håll”
Benet: Jag räknar det som Benssons skarpsinne! Gym minsann, det låter klokt och förståndigt och nyttigt!
Oliver: Självbedrägelse regerar! (Nu har jag dock rasat bland staplarna, trots upprepade försök att dupera systemet.)
Måste erkänna, vem var Karl Nisson?
Jag ser till min förfäran att det finns människor, som inte vet vem Karl Nilsson är. Snitsaren ar citerat honom vid ett flertal tillfällen och även ägnat ett helt blogginlägg åt ett delikat aritmetiskt problem i anslutning till Karl Nilssons skolgång:
http://snitsaren.wordpress.com/2008/03/12/namedropping/
Se nu får man skämmas! Men tack ändå, nu har jag bättre koll på herr Nilsson.
Nej skämmas ska du inte, utan tvärtom glädjas åt att ännu ha mycket skojigt kvar i livet. Den dator(en mac) jag just nu sitter vid förstår jag mig inte riktigt på kopierindfunktionen på, men gå in på youtube.com och sök povel ramel karl nilsson, så kan du avnjuta den 7 minuter långa visan, ett mästerverk.
Bara denna något förkortade version verkar vara tillgänglig:
Hur gjorde man innan Youtube?
Då hörde man på radio. Där fick man allt inmatat i hjärnan i en lagom avvägd takt. Ibland köpte man något som kallades grammofonskivor. När det gäller Povel och Youtube, rekommenderas även ”Den gamla vaktparaden” från början av 1950-talet. Genialt. Eller varför inte klippen ur filmen ”Ratataa”, som snitsaren såg i sin barndom, dock utan att fatta något.
Menar du inte stenkakor? 😉
Jag minns 80-talets lördagar, då jag varje vecka satt i givvaklt framför kasettradion med handen mot inspelningsknappen. Eftersom man inte nöjde sig med att lyssna på populärmusiken i den takt som radioproducenterna tyckte var lämplig spelade man förstås in Trackslistan. Och irriterades över att Kaj Kindvall envisades med att prata sönder låtarna.
Stenkakor fanns det bara tre stycken i barndomshemmet till en gammal vevgrammofon. En med Stenhammars Sverige och ”Hör oss Svea”, en med två tyska slagrar, ”Das muss ein Stück von Himmel sein” och ”Ich hab’ noch einen Koffer in Berlin”, samt en med en egelsk språkkurs. Vinylplattor (EP eller LP) kom på bred front på femtitalet. Ägde dock inga egna förrän i vuxen ålder. Trackslistan är jag väl förtrogen med, men bara som förälder till lyssnare. På sextitalet hette det ”Tio i topp”, där en livepublik någonstans i Sverige röstade fram listan med något som kallades ”mentometerknappar”. Ja, så gick det till när farfar var ung.
(Snitsaren klagar över att jag knycker alla hans ämnen till blogginlägg och ventilerar dem här på denna blogg. Vadå, säger jag, vad är det för fel på den då?)
Jumper: Jag lovar att inte skvallra om du plankar kommentaren och gör ett inlägg hos Snitsaren…
Tack!
Dock tvingas jag erkänna att jag ljugit. I snitsarens barndomshem fanns ingen stenkaka med slagern ”Ich hab’ noch einen Koffer in Berlin”. Efter lite surfande på Youtube (Ja vad gjorde man tidigare?) har snitsaren erinrat sig att det i stället var ”Das gibt’s nur einmal”, möjligen med sång av Lilian Harvey. Rätt ska vara rätt, i synnerhet på denna blogg: