Idag kan den här bloggen nästan leva upp till epitetet löparblogg. För idag blev jag faktiskt lite, lite svettig i löpartajtsen. Kunde ana min löpande andning. Kroppen hann känna in att det var springa vi gjorde. På riktigt liksom. Smälte fram fotsteg i frosten längs vägkanten.
Förra veckans minutlöpning, blev fyra, blev åtta och så idag 16 minuter. Det ni. 16 minuter.
I morgon ska jag till naprapaten. Domens dag. Men jag känner mig rätt lugn. Ingen av mina tidigare löpförsök har försämrat hälsenans status. De senaste dagarna har jag klivit upp ur sängen utan att först vicka vristerna varma, och utan att den välbekanta stelheten följt mig nedför trappan. Peppar. Peppar.
…………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Ingen är gladare än jag att få höra dessa extremt goda nyheter. Tja, det skulle kanske vara du isådana fall…
I vilket fall; Underbar läsning. Löpning! Paw rihk-titt! Halleluja!
Benet har fel. Jag är ännu gladare (med ålders rätt).
Gott du är på gång. Hoppas på bra rapport av naprapaten.
Jag är också glad över att dubbleringen fungerar (skadeva´ med ålderns rätt förmodligen gladast). Fast stelhet nedför trappan på morgonen? Är inte detta normaltillståndet för en löpare?
Not bad not bad! Hoppas naprapatbesöket också var positivt. Håller tummarna!
Äldst (131 år) och gladast.
Tack alla! Men i den här gladasttävlingen är det jag som vinner, alldeles utan ålderns rätt.
Naprapaten var nöjd, så i morgon får jag springa en halvtimme!!
Åh vad underbart!!!!!! Glad, glad, glad är jag!!
Tack Ingmarie!