Jag lekte med tanken på att aldrig springa samma lopp två gånger. Ett Stockholm marathon i livet. Ett Lötsjön runt.
Jag har ändrat mig. Bara måste njuta och lida igen. Jubla och svära. Springa och kräla. Så nu är jag anmäld till Vértex fjällmaraton 2010. 2009 år version är mitt livs bästa – och värsta – löpupplevelse. Alla kategorier.
Det är tur att det är långt till den 10 augusti (Lisette har rätt, den 7 augusti ska det vara). För just nu är vi rätt justerade, min lagkompis och jag. Min stukade fot är visserligen bara instabil numer, men hälsenan knorrar igen. Och O, han har brutit armen…
Men vi har nästan åtta månader på oss. Åtta månader som nu fått ett fokus. Kanske springer jag i Stockholm oxå, men i år är det inte mitt huvudmål. Därmed blir även träningen en annan. Annorlunda. Exakt hur vet jag inte ännu. Men det krävs mer styrka. Mer backar. Branta helvetesbackar. Mer tuff terräng. Mer pannben.
Och en sjuhelsikes massa tåhävningar.
.………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Aha! Då var det väl bara att krypa till korset och anmäla sig. Snart ska jag göra det! Fjällmaran går redan 7 augusti.
Springer du i Duo eller Soloklassen?
Enligt Herakleitos bror kan man aldrig springa samma lopp två gånger eller för att tala med hans sentida kollega snitsaren, ”varje händelse är unik och bör betraktas som sådan”.
Om du ska bryta den i längden föga konstruktiva föresatsen att ständigt hitta på papperet nya lopp att springa, är naturligtvis ett tidigare lyckat fjällmaratonlopp ett lämpligt tillfälle. Någonstans i bakhuvudet anar du att det kan bli ännu bättre nästa gång. Vi som håller oss på platta marken hoppas naturligtvis också få se dig även på ÖIP den 5 juni.
Oj! Du fick mig nästan att utbrista ”Jag ska också springa en fjällmara i år!”, men jag lyckades hejda mig… 🙂 Låter underbart coolt. Hoppas jag har mod nog att anmäla mig någon gång. Kul också att läsa att du ”kanske” springer i Stockholm också. Det är KLART att du ska!
Surt att höra om din trilskande hälsena. Det var ju en seg jä-el, rent ut sagt. Själv har jag ”drabbats” av ett krångligt knä. Som från ingenstans. Tänkte ta mig samman och plita ner något om det i min blogg här på jullovet.
Det må jag säga…Börjar förstå varför du tömt bokhyllan och lagt böckerna i ryggsäcken. Förlåt att jag säger det, men helvetesbackar och pannben låter det inte ganska runheimskt?
Och duger inte Stockholm marathon åtminstone som ett lättare träningspass?
Jag är med sugen på Vertex… Kanske jag skulle våga anmäla mig till det med? Första projektet blir ju LL ultra. Vore inte det något för dig med?
Lidingö Ultra går tyvärr samtidigt som Kungsholmen Runt. Det kanske också kan vara något för bureborn.
Lisette: Lite dagvill blev jag visst i upphetsningen. Va kul att du oxå ska springa! Precis som i år springer jag tillsammans med mon arbetskompis O. Det känns tryggt att ha en stark och envis man att luta sig mot när det känns tungt. Och det gör det då och då under loppet… Skulle det dessutom blåsa, regna och vara dimma på fjället vill jag helst inte vara ensam.
Jumper: Han hade förstås en poäng, greken. Däremot tvivlar jag på att jag skulle ha ngt problem med att hitta på papperet nya lopp så de räcker livet ut. Men kanske får jag resa lite längre framåt pensionsåldern. Jag springer ju inte särskilt många tävlingar per år, två kanske tre räcker gott.
Benet: Jag springer i S-holm, och du springer i fjällen… 😉
Va, knät? Jag som gladde mig så åt att din löpning gick som på räls. Fy så trist! Hoppas verkligen att det inte är ngt som varar länge. Löparknä?
Oliver: Hjälp, börjar jag bli som Runheim?! Men sen läste jag hans senaste ledare, som innehöll fasligt mycket spyor. Känner mig lugn igen.
Träningspass i Stockholm? 🙂 Ja, man vet aldrig. Jag lär väl bestämma mif framåt slutet av maj.
Ingmarie: Klart du ska springa Vertex! Ett superlopp i världens vackraste fjällvärld. Bara måste upplevas.
Lidingö har funnit med i tankarna, men jag tycker det ligger lite för tidigt på säsongen. Misstänker att jag inte pallar att bygga kroppen stark nog fram tills dess. Den känns rätt bräcklig numer, och kräver långsam och försiktig upptrappning.