Träna så man kräks

Det här skulle kunna vara ett inlägg där jag spyr galla (haha) över en viss chefredaktörs senaste ledare i en viss svensk löpartidning…

Men si det är det inte. Även om det innehåller såväl träning som uppkastningar.

Det borde vara ett lyriskt inlägg över gårdagens milrunda i riktigt trevligt sällskap. Tio kilometrar i decimeterdjup nysnö räknas nog inte som rehablöp för hälsenor i naprapatens bok. Men jag ville ju så gärna! Jag bara måste vara med på TSM-träningen den här veckan. Så jag sprang, och kände mig som en hundvalp. Ville bra gärna köra ner nosen i drivorna och plöja mig fram.

Och det är nog det. Ett lyriskt inlägg. Om den sköna sköna tröttman i kroppen. Om lapphandskarna som klistrade sig fast i ögonfransarna. Om det fantastiska gänget som pulsade runt och pratade glatt rundan igenom. Om att äntligen, äntligen, äntligen få springa.

Så jag väljer att bortse från efterverkningarna. När jag låg som en våt fläck på badrumsmattan och trodde att jag skulle dö. Det tror jag alltid när jag mår illa och kräks. Om det var löprundan som gjorde  mig kräkfärdig vet jag inte. Men jag kan konstatera: magsjuka är inte optimal återhämtning, och milpass i snö gillas inte av krassliga hälsenor.

Men det var det värt! (Idag, när jag inte mår illa längre…)

………………………………………………………………………….

12 tankar om “Träna så man kräks

  1. Oj oj oj. Magsjuka är bland det värsta som finns! Det finns liksom ingen ”vila” från eländet. Urk. Trodde nästan de där bacilluskerna skulle frysa bort i kylan men det verkar vara tvärtom. Skönt att du mår bättre. Se till att fylla på lagrena nu bara så du kan plöja fram i snön igen! 🙂

  2. Löpning och kräks ger mig alltid minnen till de gånger jag har sett marathonlöpare på TV som kräks medan de springer, de stannar inte till överhuvudtaget… Jag vet inte om jag ska förfäras eller imponeras.
    Bra att du mår bättre nu!
    God jul och kram

  3. Ett sånt toksmittsamt inlägg. Fick mig att känna mig glad. Men också lite lite sorgsen. Ty jag vill också. Inte ligga på badrumsgolvet eller ha ont i hälarna. Men springa så där. Glad. Travesterar i huvet: Jag minns att jag en gång tyckte att det var roligt att löpa (Fröding). En halftimmes löparedille är något så underbart att jag därföre ville gifva ett halft lif (Hill). Låter jag missunnsam? Det är jag inte. Om det är nån önskar löpglädje så är det du !!

    (Men inte mådde du väl illa av löpningen. Åt du brun snö eller är det vinterkräk?)

  4. Ja, blörk. Det är aldrig kul. Men skönt att du mår bättre. Och krya på hälsenorna dina också.

    Att pulsa i snön låter annars riktigt mysigt…. 🙂 Blir kanske ett snöpulspass i morgon om Gud vill och brallorna (och knät) håller. För snö har vi här nere. I mängder!

  5. I vanliga fall skulle jag säga att jag har som motto (dock på skoj):
    ”Man ska träna tills man kräks, det tycker jag!”
    …fast kanske inte denna gång. Hoppas att du mår bra mycket bättre!

    God Jul och må julematens kraft vara med dig!

  6. Ingmarie: Magåkommor är verkligen nära-döden-upplevelser. Och helt slut är man i flera dagar efteråt. Tänkte mig en promenad i går afton, men kroppen ville inte. Så jag fyllde på med mer energi, och nu börjar livskraften återvända även i benen. Kanske, kanske tar jag mig till gymmet för lite försiktig styrka i em… eller så tar jag mig en rejäl mugg glögg!

    Paljetten: Vissa maratonlöpare är dårar!Jag är bara lite dåraktig… skulle helt klart inte kunna springa och spy samtidigt. Eftersom jag faller död ner varje gång kräkreflexen slår till. God jul på dig oxå!

    Jumper: Jag håller tummarna för att du får en gigantisk julklapp under granen. Fylld med löparglädje. (Jag har sagt åt tomten, men han var liet småstressad så jag vågar inte lova säkert att klappen hinner fram till jul. Men förr eller senare får du den. Garanterat!)
    Är fortfarande inte säker på om löpningen var boven. Ingen annan i familjen har drabbats, vilket väl tyder på att det inte är vinterkärksjukan eller någon av dess kusiner. Kan inte heller komma på att jag ätit ngt som väcker misstankar. Ingen snö till exempel. Kanske fick kroppen en överdos löparadrenalin?

    Dunceor: 🙂 De fick jobba kan jag lova!

    Benet: Efter två dagars totalvila mår senorna förhållandevis bra igen. Vit jul öevrallt, det är nog dags att börja tro på tomten oxå!

    Lisette: Har du gjort det ngn gång – tränat tills du kräkts? Av träningen alltså, inte magsjuka? 🙂
    Julmat måste ju vara super för magen, bara fett och proteiner.

    Oliver: Vad har samer på händerna egentligen?

  7. Njaä, jag har aldrig tränat så jag kräkts, även om jag varit illamående efteråt. Däremot har jag kräkts efter Odengatan på andra varvet när jag sprang mitt första Stockholm Marathon. Hihi! Snacka om merit!

  8. Jag tror inte på tomten, men däremot på omtankens kraft, varför jag redan är löpsugnare. Hoppas på en liten löptur i trevligt sällskap av en eller två redan här på juldagen.

    Eftersom det är julafton, får du en glad gubbe: 🙂

  9. Lisette: Respekt!

    Ingmarie: Herrns skrivsätt gillar jag skarp:, snabbt, rappt och kärnfullt. Men machoattityden och den nedlåtande tonen mot de som inte tror på hans stenhårda löpningsfilosofi gör mig riktigt ilsken.

    JUmper: Se där! Den funkade. Nu blir jag glad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s