Studs eller klonk?

I morgon är det dags för en rehabrunda på löpbandet igen. 25-30 minuter tror jag. Får se hur mina våldsamt nymasserade vadmuskler mår. De gör oooont nu, och det var bara fyra timmar sedan jag vinkade ajdö till sadistnaprapaten. Vars biceps är större än mina lårmuskler. Bara det.

Jag hade faktiskt funderat på att göra slut med honom. Vi har ju harvat på ett bra tag tillsammans, men resultaten har inte varit direkt upplyftande. Men nu får han en chans till. Dels för att svullnaden i mina hälsenor faktiskt minskat, från en långsträckt skumbanan längs hela senan har den krympt till ett gelehallon. Dels för att han faktiskt gav sig på just mina vader, som jag själv tycker sliter och drar i achilles på ett otrevligt sätt.

Frågade lite försynt om hans syn på stötvågsbehandling. Lätt fnysning. Och så hävdade han att den rent fysiska behandling han ger, meddelst hårdhänt handpåläggning, ger samma effekt. Minst. Jag väljer att tro honom. I alla fall i två veckor till. Sen får vi se. Men det är möjligt att jag är lite otrogen innan dess. En andra opinion känns lockande. 

Som vanligt hamnade vi i diskussionen om vilka skor som retar mina hälsenor. Eftersom det numer ser ut som om en lite mus tuggat bakkapporna på mina Kayanos, köper jag att de kanske nyper för hårt. Testade för övrigt ett reapar i sportbutiken, Kayanos alltså, de smet åt som korvskinn runt hälsenan. Sved lite att behöva lämna dem kvar på hyllan.

Återstår att göra som jag lovat naprapaten: springa i mina Reebok. Betydligt mjukare pch sladdrigare i bakänden. Men med sulor hårda som betong. Provsprang ett par varv mellan kök och vardagsrum, likt en låghalt elefant. Studs på vänster (Kayanos), klonk på höger (Reebok). Det finns en orsak till att jag enbart använt betongdojjorna för att göra tåhävningar. Frågan är nog var – snarare än om – jag får ont av att kuta med dem på tassarna.

Tur att Kayanosarna är utnötta. Motiverar ett besök i skobutiken. Och det musätna paret kan utsättas för lite Larssonsk skokirurgi. Kan ju vara värt ett experiment i alla fall. Det finns ju fler begagnade par i garderoben om patienten dör på operationsbordet.

………………………………………………………………………………

Annonser

12 tankar om “Studs eller klonk?

  1. Du får byta ut löparskorna mot foppatofflor istället. Då slipper du ha något som skaver på hälsenan. 😉

    Det är trist när det gör ont! Hoppas du får till en bra operation av skorna och att det hjälper!

  2. Så frustrerande.

    Du har ju haft det här problemet tidigare. Vad är den gemensamma nämnaren? Jag utgår från att det föregicks av en period av för hård träning. Så är det alltid. Men det lär finnas något annat där. Byte av skor, underlag, ny konstig alternativ träning?

    Kan ”experimenterandet” med skidåkning, skobyten, knådning, ja allt, underhålla problemet?

    Vad händer om du backar och kör back to basic? Trygga skor som funkat förr, endast distanslöpning som träning, normal mängd excentrisk träning och att du sen kör det i några veckor.

  3. Hoppas att jämförelsen av hälsenesvullnaderna med gelehallon bara avser storleken eller utbredningen ytmässigt och inte formen. En sådan rund knöl skulle göra mig orolig. På min tjockare högra sena ser det ut som om den blodåder (?), som går tvärs över mitt på, är lite upphöjd, medan den knappt syns på den andra senan. Intressant för dig? Knappast, men det är väl så vi människor kommunicerar. Genom att jämföra sjukdomar.

    Skokirurgi har jag praktiserat, men i betydligt blygsammare skala än Runes

  4. Tobias: Finns den foppatofflor med pronationsstöd? 🙂 Skalpellen är steriliserad och klar…

    Farsan: Jag har förstås analyserat träningsdagboken. Försökt åtminstone. Letat som galen efter den gemensamma nämnaren. För snabb upptrappning av backpass, löpskolning och DS trainers tycks gå igen. Men vad som sedan gör att eländet aldrig ger med sig är klurigare. Jag vet att hälsenan svarar direkt på mina korta löppass: betydligt stelare och ömmare dagen därpå. Efter annan träning är statusen oftast densamma dagen efter. Vila ger också stelare senor, troligen beroende på att blodgenomströmningen blir för dålig.
    Back to basic känns inte så lockande just nu. 25 minuters löpning var tredje dag… i ett par utnötta Kayanos (samma gamla skor har förexten nyttjats hela hösten/vintern.)Men blir jag tillräckligt desperat så…om två veckor till troligen.

    Jumper: På en löparblogg hör det helt klart till att diskutera skador och sjukdomar. Finns få som är så embarmliga som löpare…
    Blodåder på tvärs, låter obehagligt! Mitt gelehallon är nog knappast någon släkting. Det var förexten bara en godismetafor, gripen rätt vild ur luften. Motsvarar bara storleken på det område som smärtar vid tryck. Något hallon varken syns eller känns.

  5. Blaj vad trist!
    Hur har det gått???
    Vet hur ont det gör att gå till D och jag vet med att han ibland fnyser åt ”andra” metoder. men ibland får man göra slut ett tag och prova lite andra. ;-)Jag har gjort det flera gånger men kommer ändå tillbaks. Fria fåglar gör ju det…Jag hade bestämt en tid och om det inte är bättre då så hade jag provat något annat. Jag har ca 5 olika terapeuter att välja mellan just för att de är bra på olika saker.
    Skulle vilja att du träffade PA när han kommer ner från Härnösand…(www.ryggklinik.nu)

  6. Ingmarie: Jag är gärna otrogen med PA när han är i S-holm nästa gång.:-)
    I går morse var jag förstås öm efter D:s behandling. Sprang en sväng i mina Reebok och styrketränade mitt på dagen helt utan känningar. På kvällen gjorde det inte ens ont att trycka på senorna. Men i morse hade de förstås stelnat till igen, och nu ömmar de vid tryck precis på det vanliga stället. Suck!

  7. Tycker så förbaskat synd om dig! Det var ju självaste f** vad dina hälsenor trilskas. Men då det känns som mest hopplöst så brukar det vända. Och jag känner i lilltån att den punkten är nådd nu! Kämpa på!

  8. Benet: Lite medömkan är alltid välkommet!Hoppas verkligen att din lilltå har rätt, för nu börjar det kännas rätt tröstlöst.Det finns dagar då jag allvarligt överväger att lägga löpningen på hyllan. Då skulle jag åtminstone slippa frustrationern över att inte kunna springa. Ont i hälsenorna skulle jag säkert ha ändå.

  9. Nog har jag testat. Fyra månader, med 15*3*2 excentriska tåhävningar morgon och kväll. Och en ryggsäck fylld med sten. Slutligen blev det akupunktören som fick någorlunda ordning på eländet. ”Löste upp” den felväxta vävnaden i mina hälsenor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s