Små, små men ack så ettriga myror i långkalsongerna. Klipulver innanför tröjan. Omöjligt att sitta stilla. Försöker bota krypningarna i kroppen med en balansövning som ger starka vrister. Rekommenderar den varmt.
Stå på ett ben, det andra böjt 90 grader. (Edit tack vare Joel: böjt i knäleden alltså. Bakåt. Inget gymastiserande alls. Bara stå på ett ben. ) Armarna i kors över bröstet, tryckta mot kroppen. Inget viftande och korrigerande med armar och ben tillåtet alltså. Fäst blicken på en punkt rakt framför dig. Blunda. En minut ska du stå så – räkna långsamt till sextio. Vinglar du rejält, tar stöd med motsatta foten? Öppna ögonen och återta kontrollen, blunda och fortsätt räkna där du slutade. När du kan stå en minut utan avbrott, stå två. Och när du klarar det; titta på en punkt i taket, blunda och stå så i en minut. Då har du bra balans. De starka vristerna får du på köpet.
Själv klarar jag en minut på höger ben. Men vänster, det vars vrist jag stukat gång efter annan, orkar bara tio sekunder i taget. Ibland inte mer än fem, så det finns en del att jobba på.
Rekommenderar den som sagt var. Men den hjälper inte mot rastlöshet som får en att må nästan fysiskt illa. Bara. Måste. Ut.
Egna ordern löd dock vilodag. Då får jag inte springa. Gick istället. Rakt ut i det ymniga snöfallet. Valde vägkanten som gömdes under fem centimeter blötsnö. Efter ett tag brände det bra i hålfötterna som kämpade med fäste och balans. Själen må vara rätt obalanserad på grund av träningsabstinens, men fötter och vrister har åtminstone fått sitt.
……………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Med böjt i 90 grader, menar du att höja låret i 90 grader rakt fram från höften eller menar du ut åt sidan med foten som stöd mot motsatta knät. Har sett båda varianterna och antar att det kan kvitta lika men är ändå nyfiken.
Joel: Klart berättigad fråga. 90 grader bakåt. Bäst jag editerar lite i inlägget.
Perfekt träning att stå på ett ben just nu under OS, fast blundar gör jag bara när det är som mest spännande… 😉
Den övningen ska jag testa. Noll balans och noll koordination är min melodi… Hoppas att rastlösheten löste sig!
Bra träning! Dessvärre kan jag inte blunda när jag står på ett ben, skyller på ärr på balanssinnet efter en hjärnhinneinflammation som liten. har svårt med balansen i mörker, vinglar som ett fyllo då men antar att det går att träna upp. Tränar att öht kunna stå på ett ben länge på balansbräda. Visst kryper det i kroppen när man har vilodag?! Bra jobbat med promenaden där, visst fick fötter och vrister sitt ändå 😉
Den där ska jag testa. På Powerplaten. :-O
Om man får flytta foten som man står på (med små vickningar eller hopp) funkar det, men annars klarar jag bara några sekunder när jag blundar. När jag får titta är jag däremot rena storken.
Vilodagar är sköna. Att springa kan vara rätt jobbigt.
Visst är det roligt att öva upp balansen, det går ofta rätt fort och man märker klara resultat. Ett annat tips är att ta en ihoprullad handduk att stå på. (man kan också ligga på den och balansera för att träna magen 🙂
Sitter precis och kollar på OS-konståkningsuppvisningen på TV. Fullständigt fascinerande. Undrar hur länge de kan stå på ett ben?
Tobias: Såg just herrarnas femmil. Blundade med ena ögat…
Snorkkis: Jag gick och la mig i sängen. Bästa sättet att bota rastlöshet – när man inte får springa – är att somna ifrån den.
Helena: Hjärnhinneinflammation är läskiga saker, hu! Visste inte att det kan sätta sig på balanssinnet. Värst i mörker alltså? Hur funkar det att springa i pannlampssken? Fast det slipper förstås ni stockholmare kanske?
Ingmarie: Se där, en riktig utmaning!
Jumper: Små, små vickningar är ok – tränar ju vrist- och fotstyrka, men hopp räknas som fotisättning. Nya tag alltså! Även jag står stadigt med öppna ögon. Även om vänsterfoten gnäller efter ett tag.
Paljetten: Ligga på en hoprullad handduk? Låter synnerligen obekvämt.
Benet: Gissar att de kan sova enbensstående.
Det var inte många sekunder jag klarade! Men jag ska bli bättre.