Mararyttaren

Maran red inte mig. Det var istället jag som red mig igenom den. Spinnmarathon på Friskis&Svettis. Fyra timmar i en svettdrypande spinninglokal, uppklättrad på en stationär cykel. Är det verkligen vettigt?

Vettigt och vettigt. Skitroligt var det i alla fall! 50-55 minuters trampande följt av fem minuters banan-godis-paus. Och sen iväg (nåja) igen. Inte var det några slöpass heller, inget trampande i lågpulstempo. Fartökningar, backar och åttor i vanlig spinningordning. Men visst, lite lugnare tog jag det allt. Hushöll med krafterna i väntan på dippen, den som aldrig kom.

Sista timmen var det bara att ösa ända in i kaklet. Kroppen fnissade glatt. Lite trött i ryggen. Lite mör i låren. Men annars. Ingenting.  Fyra timmar spinning – en alldeles lagom bit kaka. En brownie, tror jag. Fyra timmar löpning däremot, det är en hel kladdkaka det. Med vispgrädde. En sån klarar jag inte att knapra i mig ännu.

…………………………………………………………………………..

Annonser

13 tankar om “Mararyttaren

  1. Haha! Låter ju läckert. Men fasen vad det måste ånga av svett i den där lokalen. Åtminstone om cyklarna (och rytterna) sitter lika tätt som i den sal jag kikade in i häromveckan…

    Bra kämpat Bureborn! Pumpen verkar det verkligen inte vara nåt fel på. Om bara senan börjar samarbeta så knäcker du maradistansen utan cykel också! Och det väldigt snart! 🙂

  2. Underbart och superbra kämpat! Jag håller helt med ang. kakorna. 🙂 Visst är det är svettigt och sugande med så många timmar på cykeln men det är ändå ingenting mot om man kutar samma tid!

  3. Benet: Lite Amazonaskänsla, kletigt varmt och fuktigt. Urk!
    Är faktiskt glatt överraskad över hur väl kondisen hållt sig, trots min brist på kilometrar. Märks tydligt när jag är ute och springer att det är löpmusklerna i benen som tar styrk först, inte hjärtat – och inte ryggmusklerna som jag annars brukar bli trött i. Alternativträning är i alla fall inte helt bortkastat. Nu gäller det bara att få mitokondrierna att fastna där de ska, i löparmusklerna.

    Ingmarie: Tack! Jag trodde faktiskt att det skulle vara jobbigare än det var. Spinning innebär ju ändå, i motsats till vanlig cykel, att man måste jobba hela tiden. Inget slörull i nedförsbackarna. Men skillnaden mot löpning är ändå markant, och det trots att vi som sagt inte lågpulscyklade.

  4. Under en kortare skadeperiod i somras cyklade jag hårt i drygt två timmar på en oväxlad cykel och det var nog så jobbigt. Kom fyra mil. Under en cykeltur i Sverige i ungdomen satt jag dock en hel dag på cykeln från sju på morgonen till elva på kvällen, men då var tempot behagligt och landskapet omväxlande och eftersom jag jämt cyklade på den tiden så jag klarade mig bra från skavsår. Ack ja, det var tider!

    Hur ”långt” kom du på dina fyra timmar? Eller det kanske man inte mäter?

  5. Farsan: Så här dagen efter känns det rikigt smart!

    Jumper: Cyklarna på F&S har tyvärr ingen utrustning för att översätta trampandet till sträcka. Noll koll på hur långt jag kom på fyra timmar alltså. Eller skulle ha kommit om jag cyklat ute i det vilda på en riktigt cykel. Misstänker dock att jag haft rejält ont i häcken idag om jag cyklat ”som vanligt”. På en spinningcykel spenderar man faktiskt mer tid stående än sittande.

  6. Beundransvärd prestation! Min längsta cykeltur gjorde jag nog i lumpen då vi skulle cykla Sollefteå – Näsåker tor. Kronans cyklar var tungtrampade till och med i utförsbackarna. Som jag minns det tog resan en hel dag. Jag cyklar numera gärna i lugnt och makligt söndagstempo, men blotta ordet spinning framkallar hjärtklappning och muntorrhet.

  7. Oliver: Jag lovar att en utflykt på Kronans, oavsett sträcka, är etter värre än fyra timmar på en spinningcykel. Men lika mysigt som en söndagstur i lugnan ro är det kanske inte.

  8. Då är du kanske sugen på att göra Vätternrunt med mig, som nästa steg i utmaningen? Eller så kan vi välja en egen destination. Annars kan ju jag cykla och du springa, inga problem 🙂

  9. Paljetten: Vättern? 13 timmar på på cykel? Start vid tretiden på natten. Sittandes i princip hela vägen? Och trångt som attan längs vägen = akut krockfara med andra cyklister. Isch, jag vet inte jag… Men å andra sidan har jag svårt att motstå en utmaning…

  10. Paljetten: Sån tur å att den riktiga Vätternrundan är fullbokad sedan länge. För Halvvättern (15 mil) och Tjejvättern (10 mil) är ju inget för brudar som vi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s