Idag har jag haft roligt. Raj-raj-raj. Klubben – ULK alltså (Uppsala löparklubb för den mer oinvigde)- arrangerade en heldag. Löparrelaterad förstås. Visst ser vi ivriga ut att få riva loss i vårsolen? (Titta noga. På bilden görs något av ett undantag på den här bloggen; en pygmé med bandana och pippitofsar.)
Programpunkt 1. (h)ULKen. Cirkelträning á la Ingmar. Först värmer man förstås upp, och väcker kroppen med lite löpskolning och stegringslopp. Sen kör man som attan när Ingmar visslar i pipan. Står man kvar i närheten blir man döv.
- 90 sekunder löpning i minst 5K-tempo, hinner man väl sisådär 400 meter på
- 24 sit-ups
- 15 burpees
- 12 armhävningar
- 20 snabba benböj
- 90 sekunder löpning
- 12 benböj med armarna ovanför huvudet
- 12 armhävningar
- 20 ryggresningar
- 15 dips
- 12 utfallssteg med varje ben
- 90 sekunder löpning
Och så ett varv till med start från sit-upsen. Avslutas med en liten, trevlig överraskning – dubbla sträckan löpning, typ 800 meter.
Liiite jobbigt. Flåsade som ett lungsjukt marsvin under löpintervallerna. Men jag tänker banne mig skryta lite också: för jäklar va´ cirkelfysen på F&S en gång i veckan gjort nytta. Jag är ju för f-n stark! Tillika liten och ettrig.
Sen joggade vi tillbaka till Kraftkällan (idrottsanläggning i Uppsala). Alla med vackert lermärkta tajts och tröjor. Jag med en fot som domnat bort på grund av cirkulationsstopp, eftersom jag dragit åt den elastiska bindan för hårt runt den innebandystukade vristen.
Vräkte i oss mumslunch. Jag fick rå om en bloggkändis (eller doldis ?) alldeles själv. Vid ett bord för två. Startnummer X må väl en och annan bloggosfärsurfare ha stött på. Vi diskuterade chenille. Och det kan jag meddela är väldigt trevligt.
Punkt 2. Föreläsning av EM-segraren i maraton 2002 Janne Holmén. Rubrik: Vad motionären kan lära sig av eliten. Kontenta: Det går inte att springa ihjäl sig.
Punkt 3. Core-pass för löpare. Eftersom jag är så stark log jag hela tiden. (Ni uppfattade väl det aningen ironiska tonläget?)
En riktigt, riktigt varm applåd till de driftiga initiativtagarna och organisatörerna. Och till alla mina fantastiska klubbkompisar. Fantastiskt roligt! Det gör vi om tycker jag.
………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Så kom alltså den dag då pristagare och prisutdelare inte lyckades undvika varandra längre. Någon prisceremoni kan jag dock inte hitta mellan raderna. Jag kan för övrigt inte hitta Startnummer X på bilden. Är det verkligen säkert att det var han som satt där och pratade chenille?
Själv har jag fått nöja mig med att backintervallträna med gubbskubbet i V-tuna. Till skillnad från den vältränade pygmén ovan hängde jag med ganska dåligt, trots att jag långt ifrån var äldst. Så går det när inte sköter sin F&S-cirkelträning.
Jumper: Nog var han där alltid, lerig på tröjan blev han också. På ULK:s hemsida finns bildbevis… Men något pris fick jag inte – X:et skyllde på att det enligt reglementet skulle utdelas under en ordinarie ULK-träning. Må dä. Så nu måste jag väl våga mig på ett kvalitetspass en tisdag. Inte den här veckan – men kanske nästa.
Så det lyckades lura med dig på ett pass, gubbsen? Trevligt initiativ tycker jag. För lite trevligt är det väl ändå med sällskap på passen ibland?
Åh vad härligt! Både att du verkar piggare och att du fått en superdag! Verkar ha varit hur kul som helst. Och lera går att tvätta bort. 🙂
Det är ju snällt av Bureborn att täcka upp för det slöa Startnumret. Sanningen var att han gömde sig i ett buskage tills det att alla pigga löpare sprungit sin straffrunda, då hoppade han fram och lossades vara först. Sedan gömde sig igen för att slippa göra burp-pee och annat onödigt jobbigt. När det gäller priset är det så att den röda mattan fortfarande är på knytning i Kashmir, den blir nog klar endera månaden. För Bureborn kan väl aldrig tänka sig en matta i rosa chenille, hur skulle det se ut, va?!
Ingmarie: Jag gillar verkligen stationsträning – alla möjliga varianter. Till och med grundskolans version minns jag med glädje. Inklusive doften från de svettindränkta grå mattorna. De där stenhårda, sydda i vågmönster. Kläderna är redan som nya!
X:et: Tack för en trevlig lunch! Måste ha varit lerigt i buskaget, eftersom din tröja var lika lerig som alla andras. Och jag såg dig allt göra armhävningar, och minns dig springa om med snabba steg – försök inte leka cool skolkare. 🙂
Chenillematta? – tja varför inte. Lite lagom fluffig.