Helgar vilodagen

När fan blir gammal blir hon religiös. Lovade mig själv en vilovecka, och hittills ser det lovande ut. Visserligen är det bara måndag, men jag har fyllt i almanackan också. Vila står det på tre hela dagar. Den första helighåller jag genom att nogsamt leta efter slitenhet i kroppen efter gårdagens TSM-pass.

Och det anas minsann lite tröttma både i låren och ryggslutet. De sitter allt i benen ändå, de där dryga 2,5 timmarnas löpning. 24 kilometer hann vi på det, jag och övriga löpare i 4:30-gruppen. I går fick jag kliva upp ett snäpp på fartstegen, annars hade vi varit fler ledare än löpare i 5-timmarsgruppen. Tassade fram i vackert vårväder, Ekolns vågor kluckade mot strand och lärkorna drillade. Undrar om någon hörde det? Uppenbarligen krävs det munkavle för att få undertecknad att hålla käften. Och någon sådan fanns inte att tillgå…

Nästa TSM-sväng, om två veckor, ska vi springa 30 kilometer. Jag funderar på hur jag kommer att må efter det, för nog märks det att kroppen är ovan vid långpass. Det blir mitt femte för säsongen. Där det första loggades in på 16 K… Själva passet går nog prima, springer man i grupp finns alltid kraft att hämta från medlöparna. Någon som är piggare, som orkar sprida energi, och som man själv kan ge en skjuts på vägen när rollerna blir ombytta. Men efteråt? Hujedamej.

Och veckan som följer därpå är inte märkt som vila i kalendern heller. Det står hårdkörning. Lite bön kanske kan ändra på den saken. Om man nu ändå ska ägna sig åt religiositeter.

………………………………………………………………………..

Annonser

5 thoughts on “Helgar vilodagen

  1. Ekolns vågor kluckade… Det är nästan så att jag längtar tillbaka till Uppsala! Låter som ni hade ett underbart långpass. Och kul att du skriver igen. Gillar din stil!

  2. Liksom B följde Startnummr X upp med ett långpass, fast i ULKs regi. Dock verkade det som om alla ULK löpare antingen låg utslagna efter lördagsaktiviteterna eller så drogs de till gemenskapen i TSM träningen. X fick sällskap av R, som har egenheten att springa ganska fort, så X fick snällt knata på i 5 min. tempo samma bansträckning som B verkar följt. Med lite långsam uppjogg och nedjogg kröp X slutligen över hemmatröskeln efter ett 30 km pass på 2h 40min. Igår stapplade han fram men idag känns det bättre. Ska B verkligen vila? Inte följa med och vårcuppa 800m på Studenternas? Nu när hon är i gång. Hälsenan syntes ju inte alls till i lördags. 800 m är dessutom över mycket snabbare än 8,5 km lerlöpning i Jälla.

  3. Att respektera planerad vila tyder på gott omdöme. Att man känner tröttma i benen efter en heldag med ULK och ett långpass med TSM är ursäktligt. Själv har jag sällan pigga ben och bryr mig mer om hur de känns under själva löpningen. Under en och annan tung och trist kilometer i slutet av ett och annat långpass skulle jag nog behöva en babblande bureborn till hjälp.

    Jag noterar att Startnummer X äntligen har förstått att det är i kommentarer på denna eminenta blogg som han ska redovisa sina träningspass, när han nu har övergivit sin träningsdagbok på jogg.se. och snitsarens blogg handlar allt mindre om löpning.

  4. Vila är en konst som kräver planering. Bra gjort!
    Och nog gillar du känslan efter långpasset ändå? När du är så där härligt trött och du vet varför!
    Inte ska du be om att få slippa hårdkörningen! Kom ihåg hur det var när du inte kunde springa för de knarrande senorna!Då hade du kunnat betala mycket för att kunna, eller hur? Njut av att du kan. Om du vill…:-)

  5. Startnumret: Med tanke på hur medtagna vissa ULK:are såg ut efter dusten mot fotbollsplanen, gissar jag att de avstod långpasset. Inte sågs de till på TSM i alla fall. Den 9 maj föreslår jag att du spinger med oss istället, då finns fyra farter att välja mellan på de planerade 30 kilometrarna. Ev. längre för de snabbaste löparna. Som gjort för ett hurtfriskt startnummer.
    Tyvärr krockade Studentutmaningen med familjeangelägenheter. Annars hade jag kanske gett E en match.

    Jumper: Problemet är att jag håller låda konstant. Även under de kilomterar då medlöparna kanske vill löpa i sin egen lilla bubbla. Fjolårets SM var ett undantag – då trodde jag helt enkelt att jag skulle svimma av trötthet om jag öppnade munnen. Lovar att visa mitt rätta löparjag när tillfälle ges!

    Ingmarie: Du har så rätt! Den är skön den där tröttman, precis lika njutbar som träningsvärk.
    Oj, oj tänk om jag väckt ett int omen genom att vilja fuska från hårdkörningen. Ahhh – nu blev jag skrockfullt nojjig! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s