Fore!

Trots golfrubriken börjar jag med fotboll. En sport jag har absolut noll talang för. Minns med fasa skoltidens gympalektioner när vi fick order om att inta grusplanen. I det gruset ritade jag en ring, i vilken jag placerade mina fötter iklädda lejondojjor. Målet var att inte stiga utanför begränsningen under hela matchen. Lyckades oftast.

Då kunde jag ducka. Men nu har jag uppenbarligen glömt hur man gör. För kom jag ihåg hur man gjorde skulle jag ha gömt huvudet i sanden när utmaningen dök upp. Men inte gjorde jag det. Så nu ska jag springa Parloppet den 15 juni. Med P, en av klubbens snabblöpare. En typisk gasell. Långbent och spänstig. Han lär få vänta en evighet i målområdet innan lagkompisen kommer harvande.

Ok. Jag klagar lite för syns skull. Egentligen tycker jag att det ska bli kul! Förhoppningsvis får vi med oss ett gäng klubbkompisar oxå. Som vi helst klår. Det blir P:s uppgift. Jag är glad om jag inte avlider på grund av andnöd och mjölksyreöverdos. Vi snackar femkilometerslopp. Då måste man ju för sjutton springa.

Jag får nog lägga om träningen en aning. Tvinga in lite fart i kroppen med intervaller och andra skrämmande grejer. Som snabbdistans, tempolöpning och tröskel. Huvva!

Vilket leder oss in på gårdagens löprunda, som av en händelse (jo, faktiskt) råkade bli en snabbdistans över fem kilometer. Den avverkade jag i ett genomsnittstempo på exakt 4:40. En jämn och snygg siffra, och personbästa på sträckan. Jag är fortfarande förbryllad.

En mindre löparbetonad säsong än denna har jag inte haft sedan jag började springa hösten 2006. Rent usel på löparfronten faktiskt. Mest rehab och alternativträning. Få mil, i stort sett kvalitetslös, utan struktur och upplägg. Logiskt, eller hur?

Så skulle logiken få råda struntar jag i spypassen i löparstassen. Lunkar omkring och luktar på våren ett par gånger i veckan. Spinner hjärtat ur kroppen då och då. Och styrketränar däremellan. Planlöst och kravlöst. F-n tro´t. Vad tror ni?

………………………………………………………………………..

Annonser

14 thoughts on “Fore!

  1. ”En långbent och spänstig gasell”!! Det var inte dåligt! Var hittar man såna nu för tiden? Själv får jag väl nöja mig med att springa parloppet med Tildo, som är raka motsatsen.

  2. Lisette: Gamla tanter som jag blir uppenbarligen snabbare av att träna mindre, inte mer. Sen var det ju bara det där med tävlingsnerver. Såna har jag nämligen inga. 🙂

    Jumper: Gasellerna har alla anslutit sig till ULK? Jag gissar att Tildo kutar ännu snabbare på sina klövar. Hon lär väl springa runt på sisådär fem minuter och sen vända för att göra ditt lopp till ett helvete med spydiga kommentarer.

    Ingmarie: Gamla tanter… 😉 Nej, vi är ju hur unga och fräscha som helst! Men nåt ligger det nog i att vi måste lära oss att inse våra kroppars begränsningar. Usch, vad det lät trist!
    Riktigt, riktigt ledsen är jag över att du tvingas ställa in årets första mål. Men jag lovar – du kommer att springa i sommar. Springa och njuta!

  3. Vilken fart tjejen! Det där grejar du galant! Jag och coach ställer upp i parloppet mot två andra riktiga par. Jag är hopplöst långsammast – hur ska jag hinna snabba upp mig? Jag gör som du – förlitar mig på min ”par”kamrat och låter honom dra det tunga lasset – hur svårt kan det vara för honom att springa några minuter snabbare liksom 😉

  4. Oj då, anade inte att ett 5 km lopp i härliga Hagaparken en junikväll skulle kunna dra fram traumatiska minnen från skolgympan. Nåväl, skitkul att du inte duckade denna gång i alla fall. Lovar (nästan) att du kan få ha en utmaning innestående.

    Långbent – det har jag svårt att neka till, men spänstig och gasell var nog att ta i ändå för en stel och halvkvaddad 40+are. Men jag får tacka för de vänliga orden.

    Men vi skall nog se till att försöka få bra fart även på de något kortare Bureborn-benen tills det är dags. Vi måste ju visa de övriga ULK:arna effekten av Kenneths härliga nålar, eller hur…

  5. Mia: Långsam? Du? Jo, tjena! Hittar jag dig i vimlet vet jag vilken rygg jag ska bota mig fast vid – ett tag i alla fall!

    P: Aha! Tärningen är kastad! Jag smider redan planer för ”hämnden”. Föreslår att du börjar trampa terräng… 🙂
    För att vara stel har du ett synnerligen rappt steg, hörrö! Hur det såg ut innan skadan vågar jag inte ens tänka mig.

    Ingmarie: Åh, det vore jätteroligt!!

  6. När det gäller ”burebornbenen”, vet jag att de sin relativa korthet till trots tar längre steg än mina mycket längre. Detta kunde jag konstatera när jag en gång i min ungdom sprang 9 km maratonlopp bredvid henne. Ville bara säga det.

  7. Ulkare är faktiskt synnerligen långbenta och snabba, utom Startnumret, vars ben ser ut som grodfötter (om man får tro de få bilder som finns). Att det går att springa med dem är ett under (liksom i och för sig humlans flykt i sommarhagen). Antagligen är han en humla. Startnumret och Tildo borde alltså vara det ultimata paret och skulle säkert kunna ge P&B en match.

  8. Grattis till perset! Med den farten förefaller intervallträning lite onödig. Men jag förstår att du tänker öppna det där parloppet i maxfart och sedan bara öka. Skulle gärna ta till mig konceptet om jag bara begrep hur man gör.

  9. Ja, fan tro’t Bureborn! 🙂
    Du har för det första absolut inget att oroa dig för om du gör 5k på drygt 23 på träning, ty det är riktigt vasst! Och det är riktigt intressant att dessa farter kommer nu då du knappt kunnat springa! Men du har ju bevarat och förbättrat din fysik genom att vara oerhört flitig på den där spinninghojen. Suveränt! Jag är både imponerad och inspirerad. Tackar för det och ber en bön att förkylningen snart kan läggas till handlingarna. För då jädrar ska det tränas och kutas!

  10. Jumper: Inte går det fortare för att jag låtsas vara långbent… Enligt löparkonstens kunniga ska man väl sträva efter att korta sitt steg och öka frekvensen. Borde lära av dig alltså.

    Startnumret: Jag har minsann sett grodor – de studsar minsann långt. Föreslår dok att du teamar upp med ngn annan än Tildo, hon verkar lite otillförlitlig. Ut och ragga upp en kvinnlig ULK:are! För det är klart att du ska med och springa Parloppet!

    Paljetten: Ett av två rätt. 🙂

    Oliver: Välkommen hem till Svedala! Jag är rätt säker på att något exeptionellt hände just den där kvällen. Troligen innehöll lunchen nåt preparat bannlyst av dopingkommittén.

    Benet: Ja, nu får du banne mig se till att bli frisk! Så här kan vi inte ha det. Krya på dig ordentligt!
    Frågan är om man vågar ta sig själv och sin usla löpträning som gott exempel? Och kanske till och med rekommendera andra att göra detsamma; skit i att springa = bli snabbare! Nja. Känns inte som om tesen är vetenskapligt bevisad ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s