Himmelsk transpiration

Efter 45 minuters tortyr tar ledare J fram svabben. Torkar bort de drypande bevisen. Svettänglarna på det ljusblå golvet.

Cirkelfys på F&S kan vara riktigt, jäkla jobbigt. Och riktigt, jäkla roligt. Egentligen är det ju gammal, klassisk stationsträning. Ger flashbacks till mellanstadiet, men utan kullerbyttor på de där grå, vågiga, stenhårda svettluktande mattorna. Och utan löpning på stället på den lika unkna tjockmattan. Och djävulshäckarna som man förväntades hoppa över. Jag är kort. Var definitivt inte längre då.

Men ändå. Jag gillade det då. Och jag älskar det nu. 45 sekunder per övning. Stationsbyte. Sammanlagt tre varv om nio övningar. Första varvet är golvet i princip svettfritt, varv två faller salta droppar oupphörligt från nästippen, varv tre är golvet halt som en vägbana vid underkylt regn.

Efter sista burpee-setet blir jag kvar i knästående. Vilar pannan mot golvet. Lämnar kvar ett fuktigt spår av tillbedjan. Dyrkar min egen envishet och styrka. Hur hädiskt är det?

………………………………………………………………………………

Annonser

9 tankar om “Himmelsk transpiration

  1. Cirkelträning – måste prova! Igen. För liksom du har jag upplevt det under skoltiden. Tjockmattelöpning är inte fel – bygger starka ben! SÅdant har jag plågat små tävlingsgymnaster med ända in i modern tid…

  2. Cirkelfys is da shit! Jag gillart skarpt 🙂
    Jag var på Ultuna idag och upplevde ett skivstång/spinn utan dess like, svetten rann redan när vi hämtade skivstängerna.
    Så till och med jag lyckades bilda en mindre insjö på golvet nedanför cykeln.

  3. Jag ler igenkännande åt ”de där grå, vågiga, stenhårda svettluktande mattorna”. De användes under hela skoltiden också som nedslagsbädd för höjdhopp och även om höjderna inte var så svindlande då så är det märkligt att man aldrig skadade sig. Löpning på ”tjockmatta” är dock ett helt obekant fenomen.

    Något som kallades cirkelträning hade vi åtminstone en gång på gymnasiet. Jag minns att jag blev trött, men inte vilka moment som ingick. Kanske gjorde vi ”burpees” (tack google och youtube!) men sannolikt hette det inte så på den tiden.

  4. Hade nöjet att vara i samma bastu som Bureborn igår. Kan bara intyga hur härligt blött och suveränt jobbigt passet var – klar tumme upp för Cirkelfys!

    Såg dessvärre aldrig din böneseans på slutet – beror nog på att jag själv låg i koma vid det laget. Men ett av få klara minnen från sista varvet är när stålkvinnan intill plösligt ger ifrån sig några glada, uppmuntande tjoanden mitt i burpeeshelvetet – fattar inte hur du orkade – men kanonohärligt att höra!

  5. Anneliten: Klart du ska testa! Det är hur kul som helst, och bygger massa styrka. Och så blir man snygg också! 🙂
    Ska nog föreslå att F&S investerar i en tjockmatta.

    Paljetten: Härligt! Du är igång med träningen igen ser jag. Vi måste sybnka våra träningsscheman snart!

    Jumper: Aj! Vi fick minsann landa på tjockmattor när vi hoppade höjd. Även vi som aldrig nådde högre än saxning över 70 cm.
    Sorry! Jag skulle så klart ha lagt in en länk på burpeesarna. ”Rysshopp” kallade min gympalärare för övrigt just den övningen.

    P: Psykologiskt krigföring kallas det… Låtsas att du är pigg och stark så kanske ”motståndaren” ser slaget förlorat. :-)Tack för sparringen!

    Ingmarie: Försäljningen av sockiplast borde ju få ett uppsving nu, när det är så inne med barfotalöpning. Bara lite nätt skydd för fotsulorna, inga ”farlig” dämpningar och pronationsstöd – och en uppsjö av läckra färgkombinationer. 🙂

  6. 😀

    Ett härligt minnesväckande inlägg. Cirkelträning, ja. Vet inte om jag någonsin tyckte det var speciellt kul. Mer något man skulle ta sig igenom och försöka göra så bra som möjligt.

    Lukten at de gråa, vågiga, stenhårda mattorna dök direkt upp då jag läste dina ord. Och de (fortfarande, men inte riktigt lika) smala benen blev genast mjölksyrematta då jag läste om löpning på stället på höjdhoppsmattan. En företeelse som jag för övrigt innan jag landade här totalt glömt bort.

    Vad gjorde man mer? Nån slags tidig variant av step-bräde-övning, va? Med locket till en plint som step-bräda. Jämfotahopp upp och ner för locket? Eller kommer jag ihåg fel? Väldigt grumligt minne från denna tiden. Är glad att andra, som du själv, påminner om dessa svunna tider.

  7. Har som alltid för bråttom när jag skriver, eller är det åter dyslexin som gör sig påmind? Bäste träningskompis – måste få korrigera min hafsiga skrivning – menar naturligtvis att det är kanonhärligt att höra dina glada tjoanden – tro inget annat. Det var ju det som tog mig fram till kaklet den här gången. Ett litet ”o” för mycket som smyger sig in och man låter ju nästan oförskämd (eller var det kanske trots allt en freudiansk felskrivning från en något klenare ”motståndare”…).

    Men tack för tipset om psykologisk krigföring, skall nu åka hem och träna på att göra burpees och vissla någon irriterande melodi samtidigt (med viss risk att övriga familjen börjar packa sina väskor förstås….) Men jag räknar med att du får svårt att stå ut med den upplevelsen nästa cirkelfys. 🙂

  8. Benet: Nåt suspekt med plintar har jag diffusa minnen av. Och sen nåt krälande under de där bommarna som man kunde hissa ner från taket. Vända åt ena hållet kunde man balansera på dem.
    Appropå de grå mattorna. De stackars dagisbarnen i Lillkyrka tvingas fortfarande slå kullerbyttor på dem, insupande generationers sura svett. Eller tillverkas det nya?

    P: Även jag är tydligen lite ordblind – såg inte ens o:et förrän du påpekade det. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s