Jumper frågade för några inlägg sedan om det skulle bli den nya given på bloggen; att porträttera mina löparpartners. Hade jag väl inte tänkt, men:
I lördags sprang jag med M, min sambo. 8,5 kilometer i byskogarna. Hans tredje löppass för året. Inte så illa eller hur?
Helt klart ett antal kors i taket oxå, för löpning har inte stått högt i kurs på M:s agenda. Tvärtom. Jag trodde faktiskt att jag att han drabbats av feberyrsel när han plötsligt kom ner för trappan och sa: jag tänker springa en sväng. Men han hade läst en artikel i RW om traillöpning och drabbats av plötslig löplust. Sånt ska förstås uppmuntras!
Eller ska det det? För det finns väl ingen risk att det nu blir stenhård konkurrens om träningstimmarna i familjen? (Springa tillsammans kan vi ju inte göra så ofta, Pumlan är ju för liten att lämnas ensam hemma.) Och klarar familjekonomin dubbelt så många skoinköp?
………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Vad roligt! Klart er ekonomi klarar två par löpardojjor! Annars får alla vi dina läsare skramla ihop till ett par till. 🙂 Det är väl investerade pengar för ni får igen det. Mångfaldt! (Ja du vet…)KRAM
Om man frivilligt läser Runners World är man redan halvvägs nere i löparträsket och om man orkar springa 8,5 kilometer med bara två årslöppass i benen så är det nog risk att man stannar där. Grattis båda säger jag. Sällskapsjogg är värt att ta vara på, även om man får springa i skift.
Men visst tusan är det en ung Helena Brodin igen !
Ingmarie: Det är snart löneförhandling, jag ska försöka hävda extraordinära utgifter. 🙂
Jumper: Det har sina sidor att inte ta med sig egen lektyr in på dass hos hos, då finns liksom bara RW att tillgå. Ska bli spännande att se om fler besökare smittas. Det finns en del osannolika kandidater…
Jag är ärligt lite förvånad över att han orkade haka på så fint. Innebandy en gång i veckan ger tydligen effekt på orken, även om löparfolk brukar hävda att en gång i veckan är ingen gång.
Namen – underbart med sallskap! Det kan jag nagon sallsynt gang fa av min kare P, men bara om vadret ar bra. Att Sverige-vadret alltid passar for lopning (nastan) ar det bara jag i familjen som tycker.
Anneliten: Ja, i regn, snö och stormvindar lär jag nog få kuta ensam. Om jag inte hittar någon artikel om extrem terränglöpning att placera på strategiskt ställe där sambon inte kan undgå att läsa den.
Jag är impad att han hängde på och med dig i spåret. Bra jobbat! 🙂