Ge mig en grotskotare!

Nån jäkel har huggit ner min romantiskt mossiga skog. Där älvorna dansade i takt med – – – skägglaven. Den där dunkla skogen som gömde hemligheter. Hemligheter som inte alls motsvarar förväntningarna på hyggets kranka blekhet.

Och den barrmjuka stigen är numer en grotvälta mellan stympade ledmarkeringar.

Springvänligt? Inte f-n. Och så började det ösregna också.

………………………………………………………………………..

Annonser

13 thoughts on “Ge mig en grotskotare!

  1. Ta´t lugnt – det tar bara typ 100 år för den skogen att växa upp igen. Skämt åsido – jag känner till känslan. Det har hänt väldigt mycket med skogarna där jag växte upp. Många kalhyggen istället för mörk skog. Inte så roligt. Men det är så skogsbruket är. Där jag bor nu är närmsta skogen ett naturreservat. Det är jag så glad för. För det borde väl betyda att den får stå kvar?

  2. Som jumper kommenterat på annan plats kände vi inte till det etymologiskt skojiga ordet ”grot” tidigare. Till tillgängliga ordförklaringar får vi här också förtydligande bilder. Nej inte ser det springvänligt ut, men som snitsaren någon gång skrivit(troligen på denna blogg där han gärna hålls), har han en lite syndig svaghet för kalhyggen. Visst tycker han om och vill ha kvar gammelskogen, men när sikten blir fri och han ser hela landskapet på ett nytt sätt, blir han upprymd. Helst vill han ha bäggedera. På samma ställe.

  3. Till S vill jag, vis av löpning på liten med tidigare skogig ö, påpeka att kalhyggen inte befrämjar långlöpning. Om löpning över kalhyggen är det enda som bjuds, får man väl hålla till godo med det. För övrigt tror jag helt enkelt fru B har glömt ö-prickarna i titeln. En sådan kan alltid behövas om inte morgongröten ska bli vidbränd, vilket ju är lätt hänt.

  4. Som enda S inom synhåll svarar snitsaren att det inte handlar om vad som bjuds utan vad som exmeras. Snitsarens vän jumper brukar på samma ö kunna springa en drygt kilometerlång runda på grus men om Startnummer X finner den alltför enformig eller fruktar att bli alltför uttittad där, föreslår vi att han tar ekan och ror till den större ön i närheten, där det enligt jumper finns fina löpvägar. Så får han samtidigt lite core-träning som sägs vara nyttigt.

  5. Anneliten: Klokt att satsa på att vara granne med ett naturreservat. Är rätt säker på att kalhuggning är uteslutet i ett sånt. Och löpstigarna får behålla sin mystik.
    Modernt skogsbruk må vara effektivt och lönsamt, och ge miljövänlig värme. Men de kunde väl lämna ett band av träd närmast min stig…

    Snitsaren: Har bestämt för mig att jag klagat över ett lika ovälkommet kalhygge tidigare, så det är mycket troligt att det är just här som din förkärlek för kalhyggen avslöjats. Jag försökte se charmen i att se ända bort till landsvägen, men den hade inget att bjuda emot en vackert skäggig gran. Och så dör suset också. Det viner istället. Men nu ska jag lägga av och sura över förändring… bli lite mer framåtsinnad.

    Marie: Som tur är hade de lämnat delar av skogen intakt, så jag får väl försöka blunda vissa sträckor. 🙂 Tack, veckan har börjat rätt ok. Låren känns som vettexdukar – verkar lovande!

    Startnumret: Så trevligt att du vaknat ut sommardvalan! Kalhyggen befrämjar svordomar och blåslagna ben. Och går inte att springa över alls innan den förbaskade grotskotaren hämtat skogsbränslet. Hur skotar man gröt?

  6. Ivrig att visa sin snabbtänkthet tar sig snitsaren friheten att svara över Startnummer X huvud. Vi dristar oss tro att denne efterlyst prickar över båda o-na i titeln. Utan grötskötare vidbränns gröten lätt.

  7. Känner igen syndromet hos skogsägarna. ”Allt nu!”

    Men visst tar man även reda på groten (ellet heter det grotet)? I mina hemtrakter har man till och med börjat gräva upp stubbarna i jakt på den begärliga skogsråvaran. Eftersom det därefter inte finns något material kvar som kan förmultna och bilda näring åt de nya plantorna sprider man mängder med konstgödsel över kalhyggena istället. Kretsloppstänkande, javisst, men ett väldigt omständligt sådant ur en amatörs synvinkel. Som tur är finns det asfalt att springa på:-)

  8. Vilken typ! Inte får man väl göra så?

    Blev något upprörd i sommar också när jag var hemma hos mamma o pappa och skulle springa i ”min” skog. Där var det inte bara borthuggen skog. De nya tallarna hade dessutom blivit flera meter höga! När hände det?

  9. Ingmarie: Och i väntan på den goda djurmaten, kommer det säkert att bli mycket fler lingon oxå. Till glädje för både människor och djur. Om man nu ska se det positiva i saken.

    Oliver: Är du säker på att det är konstgödsel? Jag som levde i villfarlesen att man spred askpellets från kraftvärmeverken där skogsbränslet blivit fjärrvärme och el.Men kretslopp brukar ofta låta så bra i teorin, i praktiken däremot blir det oftast för dyrt… om marknaden får bestämma. Säkert billigare med konstgjort kväve från fabriken.

    Snorkkis: Som min granplantering hos svärmor, hör jag. Där kunde man springa för bara ett par somrar sen och bli killad på vaderna. Nu får man barr under armarna och rivsår på hakan.

    Snitsaren. Den käre Butlern! Fått någon rapport från Finland?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s