Jag betalar fortfarande på min skuld till kroppen. Krasslig. Matt. Totaltröttma.
Nästa vecka kanske?
………………………………………………………………..
blogg@bureborn
Jag betalar fortfarande på min skuld till kroppen. Krasslig. Matt. Totaltröttma.
Nästa vecka kanske?
………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
JA! Nästa vecka DÅ!!!!!!!!!!!! Tills dess; Krya på dig!
Låter lite som förkyld kryddad med ”jag får skylla mig själv”. Som tur är vet man aldrig riktigt hur det skulle ha blivit om man gjort annorlunda – so do not blame yourself!
Jag är faxist inte heller så säker på att det hade varit bättre att bara vila. När det känns bra att springa, kan man nog göra det, om man gör det utan prestige. Rullskidor och flex kan jag inte uttala mig om. Lyllo dig förresten som har ditt roliga nybörjarstadium på rullskidorna. Lika kul som grabbarna som lär sig simma i Eriksdalsbadet!!
Eller så blir det näst-nästa vecka. Men förr eller senare!!
Är lite sur på mig själv, borde ha lärt mig vid det här laget att alltid ge min kropp en extra friskdag innan jag kickar igång igen. Förkylningar har en envis tendens att hitta till mina bihålor, och lyckas de ta sig dit är de ett elände att bli av med. Just ni bor de där.
Att lära sig nåt nytt är kul! Har så smått börjat fundera på ett träningsprogram för skidor…
Ska inte här dra det gamla utnötta citatet av GP, men med din ansvarskänsla gentemot din kropp är du snart fri som fågeln igen.
Skidor låter som ett skrämsord som påminner om fel årstid.
Oliver Sture: Börjar bli allvarligt oroad över mig själv. Efter att ha stått emot i åratal som boende i Norrland, börjar jag nu plötsligt se skidor som en smålockande sysselsättning. Har kanske att göra med snötillgången?
Var det månne därför som du inte förgyllde E18-loppet i lördags med din närvaro? Jag letade lite efter dig i vimlet samtidigt som jag både försökte varva upp inför loppet och varva ner eftersom vi kom fram alldeles för sent till Enköping på morgonen, Nästa lopp i trakten hoppas jag blir på en nyinvigd rak väg 55, hur vacker den än är över Mälaröarna!
Krya på dig!
Staffan: Hade lösa planer på att åka och heja, men då dök plötsligt parenteserna upp. Synd. För då missade jag både dig, och halva hembygden (nåja) som också sprang. En löparbacill har angripit Trögden. Kul!
Mina egna baciller börjar ge med sig. Småbörjar träna.
De där parenteserna är luriga, leende 🙂