Ingen löpning för mig idag. Men 500 stycken sprang ändå i mitt sällskap. Jag pekade med en röd flagga – de kutade förbi.
Ett tag trodde jag att jag råkat funktionera på fel lopp.
Men jo, det var faktiskt rånästjejen och landslagslöparen Ulrika Johansson. Hon som bloggar här, ni vet. Hon kom, sprang och segrade i damklassen. Förstås. Och krossade det gamla banrekordet för damer med sju minuter.
Loppet? Kung Björn, såklart. Klubbens stolthet, som precis som namnet antyder passerar Kung Björns hög.
Det var skitkul! Fast jag inte fick springa. Träffade till exempel på gamla kurspolare, som snyggt klämmer till med dryga 51 minuter på sitt andra millånga pass i livet, typ. PG hävdade att det var en nära-döden-upplevelse. Jag tycker han ser rätt uppåt ut.
Väl hemma var jag snubblande nära att knyta på mig löpardojjorna. Man blir ju smittad. Av löparglädjen. Men först behövde jag kissa. Och sen behövde jag äta.
Och sen tog jag mitt förnuft till fånga. Mindes att hälsenorna gjort attans så ont på väg från sovrummet i morse. Boven i dramat stavas innebandy, som spelades för första gången på evigheter i går kväll. Så j-kla roligt. Så vanskligt för hälsenorna. De får tigerbalsam och stretch idag. Springa i morgon.
………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Jädrans! Du är inte helt olik en lycklig sprängarbas på bilden. Ser och förstår att Kung Björn är ett lopp som smäller högt. Lycka till med springet i morgon! För egen del blir det nog en medle-klutmark-lundrunda. Får väl huka mig där älgarna brukar hålla till. Det är väl risk att det smäller även där så här års.
… och som vanligt, när du ler med klut på huvet, är du inte helt olik, ja du vet vem (Denna gång ur filmen ”Tänt var det här” (Nej googla inte – det finns ingen sån film)), detta sagt med löfte om att aldrig mer påpeka likheten. Du liknar dig själv och det smäller högre (!!).
När jumper tittar på bilderna, säger han, att det verkar kul att kunna springa, medan Tildo undrar varför då har så kort arm. ”Den räcker ju inte ens upp till att klia sig i huvet”, funderar hon eller han.
Du ser rackarns lycklig ut, vilket glädjer en gammal, och dagen till ära ryggstel (efter gårdagens marklyft) skånepåg. Verkar kul att agera funktionär. Har aldrig provat på det i löparsammanhang. Antar att klubbtillhörighet är en en bra start om man önskar figurera i dylika sammanhang i framtiden. Får se hur det blir med den saken. Känner mig för tillfället ganska tillfreds med att vara en Lonesome Runner.
Glädjer mig inte alls av att höra att dina hälsenor fortfarande verkar stelna till rejält efter tuffare fysisk ansträngning. Är hälseneproblem något man får leva med resten av livet, skulle man en gång drabbas av detta? Hujadamej. Men ”Springa i morgon” ger förvisso tröst.
Borde inte flaggan vara grön? Rött betyder stopp för mig… Attans att innebandy är dåligt för hälsenorna – jag som erbjudit mig att ställa upp i företgets lag. Har inte spelat på 10 år.
jag tycker du är SÖT jag! Och vilken ära för alla löparna att du stod och viftade med flaggan! Ser onekligen härligt ut. 🙂
Oliver Sture: Den där rundan har jag också provat, men enbart på cykel. På Skelleftetiden sprang jag visserligen, men bara korta rundor. Mest runt Anderstorp. Shit, jag hade förträngt älgjakten! Snart ät det väl dags här nere också. Måste leta fram min neongula keps!
Snitsaren: Jag är snyggare än min tvilling, tycker jag. 🙂 Konstigt är det förexten, jag ser också likheten på foton, men inte alls i spegeln. Uppenbarligen är vi bara lika när mitt ansikte är ”fruset”. Våra minspel suddar ut skillnaden i levande livet.
Benet: Är inte du med i Linnea? Hur som, det är kul att vara med i en klubb. Och tävla i klubbdress. Det känns så proffsigt. Men tränar med klubben gör jag sällan numer, så det går utmärkt att kombinera lonesome med grupptrevligheter, fester och tävlingar till exempel.
Hälsenorna är betydligt bättre såhär dagen efter, men nog tycks det vara så att man får leva med eländet när man väl drabbats. Senorna lär ju knappast bli mer spänstiga och töjbara med åldern heller… 😦
Anneliten: Den kan användas till två saker: peka ut riktningen för löparna – och stoppa fartgalna mopedister.
Va´ kul att du ska spela innebandy, det är verkligen skitkul! Men se upp med hälsenorna. Värma upp är nog en bra idé. Och att massera igång dem ordentligt innan. Hm? De där råden borde jag nog själv leva efter…
Ingmarie: Tack!Jag tror jag gladde en eller annan, för min vana trogen måste jag ju vråla och heja oxå.
Så sant.